magda publicerar

Jag har köpt en ny bil!!!

 

Ja, den är nästan ny iaf. Bara fem år gammal och den är så fin. Glad över att få köra en ny och glad för att ha blivit av med den gamla. Det var så mycket fel på den gamla, att jag inte orkade fixa till den inför besiktningen.

 

Hittade den på Bilcity i Täby, samma företag som jag hade köpt den jag hade innan. Så de kände sig nog lite tvugna att ta emot den... och sänka priset på den nya!

 

 

Så här ser min fina bil ut... Cab är det också! Så nu måste soltimmarna bli många denna sommar!

 

 

Ja, det var precis vad en intagen sa till mig på jobbet, som om det var världens naturligaste sak... !

 

Vi hade en lugn stund på eftermiddagen och jag hamnade i en diskussion med två intagna. Den ena var sur över att hans körkort hade dragits in". Han menade på att det inte var rätt, för att han hade inte inte kört bil under brottstillfället. Jag kände att det inte var någon idé att gå in och diskutera det ämnet med honom. Finns olika teorier om vad man kan tycka om det! Så han fortsatte med att ni, svennar" fattar ingenting, ni lever inte, i en riktig värld!

 

Ok, sa jag och frågade den intagne.. Så, du menar att det är övervägande kriminella i vårt samhälle? Och att vi som inte är kriminella är intelligensbefriade? Jag fortsatte... i min riktiga värld, så är det för mig naturligt att gå till jobbet, träna, laga god mat och åka på en resa ibland. Dum eller inte, nej, jag vet inte hur man får tag på en pistol eller droger? Och, vill nog inte veta heller!

 

Då skrattade den intagne, och såg lite överlägset på mig, som om han fick bekräftat att han hade rätt om oss "svennar"! Ja, sa han.. det är konstigt, att ni som jobbar med oss, polisen och domstolar, ni vet ju ingenting. Jag svarade... nej, det kan väl stämma, vi kan ju bara gå på teorier och efter vad ni berättar och vad vi ser.

 

Han menad på att han heller inte hade någon problematik! Och, det trots att han berättade för mig, att han drack sju dagar i veckan innan han åkte in. För han hade minsann varit nykter i över två år! Ja ja, tänkte jag... du har ju suttit inne (hur svårt är det)? Jag är rätt övertygad om att den killen har vi innanför murarna åtminstone en gång till.

 

Den andra intagne som var med (full med damp och adhd), han skrattade mest... han var typen som har missbrukat droger sedan tonåren... han for omkring som en liten pojk (trots sina kring 50 år), och plötsligt satt han i en kartong och sprattlade. Jag kunde inte låta bli att skratta med honom. Sa att det var dags att avrunda dagen, och dags för dem att gå till sina avdelningar!

 

Ja, ingen dag är sig lik på jobbet, det ska gudarna veta! Det är de här stunderna som man inser att jobbet är ganska kul ändå, trots den "sorgliga verkligheten".

 

//Magda

 

Ja, träffat och träffat? Det var ju som sagt bara en fikadejt! En dejt, där jag direkt kände att det inte var något för mig, men ändå!

 

Jag kan ju berätta lite, om dejten. Jag skulle hämta min dotter i Solna hos mamma, och kände att det passade bra med en fikadejt med den här killen, som jag hade tjattat lite med. Det passade honom bra, så vi bestämde att vi skulle ses på en liten kvarterskrog i närheten av där han bor. Jag kommer så väl ihåg hans kommentar, när jag ringer upp, för att kunna parkera så nära som möjligt.... "Hej! Jag är på Råsundavägen nu", sa jag. "Ok, kom in, så får vi se om du blir godkänd", sa han... haha... jo jo, jag blev ju godkänd, men INTE han av mig. För det första var han inte min typ, och för det andra STANK han alkohol! Jo, jo.. "my kind of gay", tänkte jag. Det enda jag tänkte på var ett stort rött kryss framför honom! Men, genomförde fikastunden ändå. Jag är för feg för att dra på en gång!

 

Efter fikat, följde han med till bilen för att säga hej då. Innan jag hinner komma hem, har jag fått sex-sju sms, där han uttrycker att han vill träffas igen... han, som hade sett mer på det jag hade under halsen, istället för mitt ansikte... jo jo.. seriös kille. Var han inte ointressant innan sms´n, så var han garanterat det efter.

 

Han iaf ramlar in på mitt jobb (på anstalten) tre månader senare. Jag kände igen honom direkt, men det tog några minuter innan jag exakt kom på vem han var!  . NEJ, tänkte jag! Det är inte sant! Ska han avtjäna straff här? Och, ska han nu sprida ut att han har dejtat mig till de övriga intagna? Det enda raka, var att gå direkt till chefen, och berätta. Och, inte långt efter satt jag och chefen i ett samtal med honom. Min chef gjorde klart för honom att han skulle hålla händelsen för sig själv, om han ville vara kvar på anstalten. Han fattade galoppen. Och där är vi nu. Jag får undvika honom i den mån det går, då det är pinsamt för honom, och kanske rent utav lite förnedrande om jag ska låsa in honom någon kväll. Det finns ju andra kollegor som kan göra det istället. Om det inte fungerar, så går det lätt att flytta på en intagen, om konstellationen inte är något vidare!

 

Två dagar har gått sedan han kom och än så länge är han tyst... komiskt är det iaf! Ska man inte kunna fikadejta med någon, utan att riskera att de ramlar in på anstalten några månader senare?

 

Ha en bra dag! Magda

 

Nej!!! Enklare och bättre, kan det verkligen inte bli, när man är hungrig, och vill ha något snabbt!

 

Pasar till frukost, lunch, middag och desert!

 

Är det nåot jag har saknat, så är det att få äta pannkakor. Man påminns ju varje torsdag, då det står på var och varannan meny. Lunch: Ärtsoppa och pannkakor. Jo, just det.. massor av vetemjöl var det där. Passar varken för mig, som äter "a la LCHF", och inte min dotter som är glutenkänslig. Så här delar jag med glädje ut receptet på snabba, enkla pannkakor!

 

1 Ägg

1 dl grädde (kan med fördel bytas ut mot någon del mjölk)

1 krm salt

1 msk Fiberhusk

 

Vispa ihop allt och stek i riktigt smör. Jag brukar göra tre st i en stor panna.

 

 

 

 

Servera gärna med bär (i mitt fall hallon). Även en klick vispad grädde gör susen! Väljer man att servera det som en liten desert, kan man strö över lite hackade cashewnötter.

Måste bara spy lite galla över en viss kategori av människor som inte kan be om ursäkt eller, ta på sig ansvaret för sina egna misstag. Ännu värre, att skylla sina misstag på någon annan!!

 

Fattar inte hur, man kan sova gott om nätterna, när man lever så! Jädrans muppar säger jag bara!

 

Så, nu känns det skönt! Nu släpper jag det, efter att få ha fått ner det på pränt! Dumt att lägga ner irritationer för länge på losers som dem!

 

Ha en bra dag, där ute!

 

Magda

 

Jag struntar i att det är julhelger... jag vill att allt rullar på som vanligt. Och som vanligt, så menar jag på, när jag är pigg, allert och glad. Nu känner jag mig bara trött, seg och allvarlig!

 

Jag vet precis vad det beror på. Jag tränar inte som jag ska. Jag tvingar mig till Friskis ett par dagar i veckan, som var flera gånger per vecka tidigare. Och, även de två tillfällena, så går tankarna "hm, orkar jag? har jag inget viktigare för mig?, behöver inte dottern mig mer? Ja, så där håller det på och rumlar runt i min hjärna. Så funkar vi, nog alla?!

Det finns tre lägen...

1. inte träna alls = toktrött som bara den!

2. träna ett par dagar i veckan = trött, seg och allvarlig (men bättre än "inte träna alls")

 

3. träna flera gånger = pigg, glad och allert = en glädjespridare

 

Så, nu är det bara att bita ihop, och komma över tröskeln, till att vilja närvara mer tid på gymet. Ja, nu gymar ju inte jag hela tiden, nej, jag är ju en spinningfantast. Och, som spinningfantast, så blir det bara spinning, då jag bara tar mig dit ett par dagar i veckan. Jag vet ju att jag borde variera min träning mer, och det är dit jag måste igen.

 

 

 

 Ja, men så är det julhelger, och då minskar alla pass såklart. Alla vill ju vara lediga vid jul. Tur att jag har en egen nyckel till Friskis. Ja, du som inte vet det, så anmälde jag mig som funkis där, för att öka min motiviation till träning.

 

Så, nu när jag har präntat ner detta, och dessutom publicerat det, så måste jag ju förändra min situation, PUNKT!

 

Ha en god "tvådagarförejuldag"!

 

//Magda

 

Första nattpasset är gjort!!!

Jaha, då har man gjort sin första natt. Och, det var ju det här med att hålla sig vaken. Jag försökte verkligen att vända på dygnet innan nattpasset, men det var ändå svårt. Vid tretiden, ville mina ögonlock gå ihop hela tiden. Som tur blev det ett par flagg på häktet, så att man kvicknade till lite. Från halv sex på morgonen kom man in i en andra andning, och var redo vid sju på morgonen, för att ta emot de första som skulle in och göra dagjobb.

 

Väl sittande i bilen hemåt, var jag rätt så pigg. Åkte en sväng förbi Willys för att handla hem lite som saknades till mitt fröknäckebak. La mig ganska direkt när jag kom hem, och somnade vid halv tio. Halv fyra ringer telefonen, och väcker mig, men det var ändå dags för att kliva upp, äta frukost och softa lite innan nästa nattpass. Känns bättre idag, att gå in och göra natten.

 

Det hände väl inte så mycket inatt direkt. Vi tog emot lite besöksbokningar till häktet, gjorde en brandrond, tog emot en ung kvinna påverkad av amfetamin till inskrivningen, som polisen kom med. Och i övrigt var det några som flaggade på från häktet för lite toalettbesök.

 

Fördelen med att jobba natt, är att man får många timmar gjorda på en och samma gång. Förhoppningsvis lite mer fritid. Att jobba natt är nog inget jag tror att man mår så bra av att göra för länge. Tror att man blir rätt så sliten med tiden. Men, det passar mig rätt bra nu. Även om jag gillar att arbeta med våra intagna på anstalten rätt skarpt, så är det skönt med lite distans just nu. De jag träffar mest nu sitter häktade och är ju mest inne på sina celler.

 

Japp, då får vi se vad som händer inatt då!

 

Ha det gott! //Magda

En tant i rullator, en full tolk och två brandkårsutryckningar, på en och samma dag!!

 

Samma dag som tanten med rullatorn besökte min arbetsplats, igår alltså, var det bland alla andra besökare, kom också en polis, en advokat och en tolk att hålla förhör med en häktad person.

 

Jag befinner mig först i luckan för att ta emot dem. Förlyttar mig sedan till inpasseringen, där de måste gå igenom en metalldetektor och lägga sina tillhörigheter i en back som går igenom en röntgenkamera.

 

Polisen passerar fritt, advokaten likaså. Sen kommer tolken vinglandes med en krycka i ena sidan. Han piper från något ställe på benet. Det visar sig att han har någon protes i nivå med höften. Jag använder handdetektorn på honom, och känner en enorm stank av alkohol.

 

Vi låter dem gå till vänthallen för att sedan direkt meddela vakthavande, att denne man inte bör få komma in till klienten påvkerad av alkohol. Jag hade pratat med polisen och advokaten innan, så att de fick prata med tolken. Ser att polisen blev besvärad över problemet, för han själv kunde ju inte turkiska, vilket tolken kunde. Men, ville polisen blunda över att tolken var full, bara för att få utföra sitt förhör?. Ja, det lär jag ju aldrig få reda på.

 

Tolken får lämna Österåker. Kom att tänka på en viktig sak idag... kanske hade varit läge att ringa och tipsa polisen att en fylla på väg från oss? Men, det var så mycket annat som hände just då.

 

Glömde ju... tolken, blossade på sin sigarett hela vägen fram till inpasseringen, vilket då är väldigt förbjudet innanför murarna, och som han borde veta. Men, han ville väl få bort spritången... men, se det gick inte!

 

Det var en händelserik dag, denne tisdag i december... utöver tanten med rullatorn och den onyktre tolken, så var det även två brandkårsutryckningar en vid lunchtid och en vid middagstid (skitsnygga brandmän, förgyllde dagen)... oj oj.. men, det är ju i och för sig kul att det händer saker, men, måste allt hända på samma dag?? Hahaha, ja tydligen!

 

Ha det gott!

 

Magda

En assistents rättigheter... Eller???

 

Att vara en assistent till en äldre kvinna, borde väl ändå vara att ta hand om henne, och fylla hennes behov? Jo, det kan jag säkerligen få med mig andra att tycka också.

 

I går, så arbetade jag i centralvakten som är själva huvuddelen för anstalten och häktet. Jag var där för att lära mig nya arbetsuppgifter, vilket fick mig att erfara en udda anhörig som skulle lämna in pengar till sin häktade son.

 

 

I kameran fick jag syn på en medelålderskvinna och en annan äldre kvinna med rullator ta sig ur en taxi, och kommer sedan sakta mot huvudporten. Jag ser att tanten med rullatorn har svårigheter för att ta sig fram i snön. Undrar lite lätt, vad den gamla damen ska göra en tisdag eftermiddag i en miljö som denna.

 

I vanliga fall får bara den som har ärende att utföra hos oss komma innan för muren, men vi hade inte hjärta att lämna den gamla damen utanför helt ensam.

 

Det visar sig i alla fall, att det är den medelålders kvinnan som har ärende dit. Hon åker alltså i tantens färdtjänst, på tandens omvårdnastid. Dessutom plockar hon ut lön under tiden, då hon tar sig till platsen där hennes son är häktad. En del har då ingen skam i kroppen över huvud taget!!!

 

Jag blev rätt upprörd, och meddelar mina kollegor min reaktion, och får då höra, att det är andra gången, hon är där med tanten gåendes med rullatorn.

 

Skit också, skulle gärna vilja ringa hennes arbetsgivare och meddela vad hon gör på sin arbetstid, om jag bara visste vad hon arbetade någonstans!

 

Usch och fy!!!

 

Magda

Analysera låtar har blivit min grej... mest svenska, som för mig är lättare att relatera till...

 

Idag... blev det Melissa Horns "Sen en tid tillbaka, med skivan "Långa nätter". Det var inte många ord, jag behöve byta ut i texten...

 

 

 

 

 

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler (mitt boende)
Och samlat damm på min gitarr (vänner)
För allting jag skriver blir ändå för kort (gör)
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler (mitt boende)
Och samlat damm på min gitarr (vänner)
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder (mitt boende)
Och samlat damm på min gitarr (vänner)
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler (mitt boende)
Och samlat damm på min gitarr (vänner)
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

 

 

Ha en toppendag! Magda

Oktober 2012

 

 

Nu har doktorn gett mig diagnosen nickelallergi

 

En tre till fyrs veckors behandling blir det! En stark hydrokortison, och en svagare till det som inte har blivit sårigt ännu. För jag har även fått utslag på övriga kroppen, även där jag aldrig har burit nickel. Det beror på att det har blivit infekterat i den större graden!

Även antbiotika blir det... så, nu är det bara att behandla!

 

Ja, ja... jag överlever nog :-)

Snyft.... nu har jag fått något skit som kliar av bara den!

 

Det började för en vecka sedan, en klåda mellan fingrarna... SKAB, NICKELALLERGI... for genom tankarna. Har jag blivit smittat från en intagen på jobbet. Det var ju faktiskt en som hade fått något skumt???

 

Det gick ett par dagar till, och, det blev bara värre. Jag gick till anstaltsjuksystern på jobbet, för att visa upp mina händer. Hon sa att det inte såg ut som något smittsamt, men att jag borde gå och visa upp mig för någon läkare. Dagarna gick, inte hann jag gå till någon läkare inte! Jag smetade in händerna med salva och bar på tygvantar!

 

Men, idag är det lördag, och Täby har en närakut, så, nu ska de hjälpa mig med denna fruktansvärda klåda. Klockan 11.00 har jag fått tid.

 

 

Så här ser det ut. Det kliar, svider, öppna sår och har blivit förhårdnader.. Så, jag känner mig inte särskilt kvinnlig just nu.

 

Visst, ser det äckligt ut?!?!?!?

 

Ha en toppendag!

 

//Magda

Tidigare hade jag en öm och svullen mage

 

Tiden är förbi, då jag hade en öm och svullen mage! Tiden innan jag började med LCHF. Jag vet att många är skeptiska till dieten, men, på mig fungerar det i alla fall!

 

Jag tror i och för sig att de flesta skulle må bättre av ett mindre socker- och kolhydratintag! Inte bara för att få bort övervikt, utan helt enkelt för ett bättre välmående! Så efter att ha gått över till LCHF, med andra ord undvikit snabba kolhydrater (potatis, pasta, ris och bröd etc), har jag varken en svullen eller öm mage. Som toppen på allt, så känner jag mig aldrig proppmätt! Den hemska proppmättskänslan som fick mig att vilja lägga mig på soffan. Istället så har LCHF kosten gett mig en energi utan dess like! Livet är mycket roligare nu, för min del.

 

Jag rekommenderar alla att åtminstone prova på det under en tid, på en-två månader. Det som kan hända är att man inte gillar den, eller att man upplever en hallelujahkänsla! En del klarar sig nog helt utan snabba kolhydrater, en del behöver det nog ibland. Nu efter tio månader har jag börjat att ta till en banan, eller pyttelite (1 dl) ris/en potatis om jag vet att jag ska träna duktigt efteråt.

 

MEN! Om jag skulle få för mig att äta en normalportion tillhörande snabba kolhydrater, så får jag lida för det senare på dagen. Magen pajar direkt! Det händer ibland, om jag är ute och jobbar, och inte kan ta med mig egen mat. Men, som jag har skrivit tidigare, ha alltid något nyttigt i handvänskan!

 

TIPS! Byt ut potatis, ris och pasta mot zuccini eller aubergine. Zuccinin kan man både koka, grilla och steka, Auberginen kan man både steka och grilla! Ät ofta men mindre mängd! Själv äter jag något varannan timme.

 

För att vara korrekt, så använd bra fetter, som olivolja, kalllpressad rapsolja och till smörgåsen Bregott. Ett bra recept på fröknäckebröd hittar du i ett tidigare inlägg. Jag rekommenderar stort att du slutar med bröd, åtminstone det vita. Det är ju socker i allt bröd! Man klarar sig utan, bara man ser till att ha alternativ hemma!

KOLHYDRATER = SOCKER = Ger hungerkänsla/sug efter mera mat och godis

Gå in och få lite ideér på www.lchf.se

 

Ha en toppendag! Magda

 

En kriminell gör ett brott, och denne hamnar i fängelset. Efter fängelsetiden, är personen förnekad ett betalkort. Ingen bank litar på en före detta kriminell. Och, det även, om kortet inte medger någon kredit.

 

Ett ytterligare problem de får är att de inte kan betala parkeringsavgifter, då de också har blivit kontaktlösa. Och, de kan inte köra bil till jobbet, för att de har oftast blivit av med körkortet under sin fängelsetid, utan blir hänvisade att åka med någon kollega. Det blir irritationer, då de aldrig kan åka och hämta material själva etc. Att utföra arbetet är nog det största problemet, då de flesta före detta kriminella arbetar i byggbranschen vilket innebär att de måste åka bil till de olika uppdragen. Det finns de som kör bil utan körkort, för att kunna jobba, men slutligen så åker de dit för olovlig körning.

 

Så vad händer då? Arbetsförmedlingen som har hjälpt vissa till en yrkesutbildning inom byggbranschen under fängelsetiden, kanske inte kan behålla jobbet, för att ingen vill egentligen ha dem på sikt, för att de saknar körkort. Lönebidraget räcker ofta inte till körlektioner. De har svårt att föra sig i samhället utan ett betalkort. Inte undra på att de faller tillbaka in i kriminaliteten, om det är 1000 motgångar.

 

 

Jag accepterar verkligen inte de olika brott de har gjort, men det borde finnas ett sätt, så att de kunde komma ut i samhället, och nöja sig med ett vanligt "svenneliv". Tror många skulle vilja ha ett, men att de inte riktigt släpps in där, och att det blir för tufft med alla motgångar.

 

Varför inte våga satsa på ett kontaktkort ändå till dem, så att de kan öppna ett lönekonto. Vid minsta lilla missbruk, så kan de ju avsluta kontot. Tror att man bara kan dra över kontot när man tankar, men summan som kan övertrasseras, är begränsad, hörde jag en intagen berätta idag.

 

Nej, jag har ingen riktig lösning, bara konstaterar att alla är på något vis bakbundna, även de före detta kriminella!

 

//Magda

 

Promenerat runt i "fina" Täby

 

Idag, efter att ha bott i Täby i dryga månaden, har jag konstaterat, att Täby saknar uteliggare och alkoholister! I alla fall så syns de inte!

 

Det är väl, som det sägs då... att Täby är en av de rikare kommunerna och som till synes, försöker att utesluta alla låginkomsttagare. Självklart finns det låginkomsttagare! Jag är ju själv en av dem!

 

Men, nu pratar vi personer, ännu lägre stående i vårt svenska samhälle! De verkar som om att dem, inte finns i Täby i alla fall! För går man omkring i Täby Centrum, så ser man ju, att det är det "fina folket" som florerar där. Fina damer i pälsar och män i märkeskläder. Det går inte att missa, att våra samhällen/förorter skiljer sig, på vart man är!

 

Österåker kommun, där jag precis kom ifrån, är ju inte den fattigaste kommunen i Stockholm direkt, men man kan märka en stor skillnad mellan Österåker och Täby. Täby är helt klart en rikare kommun, och jag lär få betala mindre skatt! Sen kan man ju undra, varför inte alla betalar samma skattesats, så att de kommuner som behöver mer pengar, kan få det! Lever vi inte i samma land? Som sagt, livet är inte rättvist!

 

Ha en toppenhelg!

 

//Magda

 

 

Dubbla känslor som sagt! MEN, jag har inte alls ångrat mitt beslut, som gjorde att jag sa upp mig! Tvärtom, så är har det gett mig en lättnadskänsla! Och, jag borde kanske ha tagit detta beslut tidigare? Men det var väl rätt tid nu ändå.

 

Jag är full av ideér, och ser fram emot ett kreativt nytt år 2013. Nu vet man aldrig vad som händer. Antingen blir det en normal vardag, med jobb här och där. Eller så startar jag ett eget företag, och blir lycklig och framgångsrik! Jag tror mer på det sista alternativet.

 

Ideérna, kan jag naturligtvis inte skriva om i dagsläget, men längre fram, ska jag naturligtvis berätta vad som händer! Mycket, ska till innan dess, och det måste vara noga genomtänkt! Men, än så länge, fram till den dagen, ska jag jobba på timmar lite här och där. Främst inom Kriminalvården.

 

Kanske taggar jag någon, att göra något meningsfullt med sitt liv, för den missnöjde, eller kanske tycker någon att jag är galen och är helt fel ute? Inte vet jag. Men, jag känner mig motiverad och positiv inför framtiden!

 

Ha en toppendag, alla där ute! :-)

 

//Magda

 

Jag har i hela mitt liv varit en av de tre syskon, som sett till att ha kontinuerlig kontakt med vår mamma. Jag är den enda dottern, vilket ofta kan te sig naturligt, att vi tar på oss det ansvaret. Men, tro mig, jag har försökt att få med mina bröder i det hela, och faktiskt blivit rätt sur över situationen många gånger.

 

Varför tar jag upp det här då? Jo, för att till slut så fick jag nog, allt stod mig upp i halsen. VARJE GÅNG, jag ringde henne, och lät glad... HEJ mamma! Hur är det? Förr lät svaret glatt tillbaka, "hej, det är bara bra!". De sista två åren, har det låtit följande... en låååång suck... (oj tänker jag, det hörs att jag inte har ringt på några dagar), efter sucken... en offerröst som säger... "jo, det är bra!"... Jag fattar ju direkt, när jag hör sucken, att detta samtal inte blir så långvarigt! Jag är sur redan i min andra mening... men, jag visar det inte. När jag lägger på, så vet jag att nästa samtal blir lika jobbigt, för att jag är inte ett dugg sugen på att ringa henne inom kort!

 

Ibland, så orkar jag inte vara rar, utan frågar rakt ut "är du sur?", och hon säger "nej, men, du skulle ringa igår". Okey, tänker jag, skulle jag??? Men, är det fel på din telefon? frågar jag henne då!! Och, så slutar samtalet väldigt kort därefter. Hon räknar med att jag ringer VARJE DAG! VEM hinner det??? Jag är ensamstående med ett hemmavarande barn, jobbar heltid, tränar och vill också klämma in en fest eller en utgång här och där. Jag varken hinner eller har lust att ringa, eller sitta hos mamma jämt. Jag är där och hälsar på, så hon är inte övergiven. Dessutom har hon fått färdtjänst, så att hon bl a kan hälsa på sina barn!

 

Nu har det gått så långt att jag inte bjuds hem till henne, vid familjeträffar. Hon försöker straffa ut mig tror jag... men, jag har bara en skön paus från henne! Nu tänker du säkert... "usch, vad elakt det låter"! Det kan hända, men jag skriver nog bara vad många känner. Jag vet att jag inte är ensam med att ha en "offermamma", som tycker synd om sig själv, för att hon känner sig ensam.

 

När mina äldre söner väl ringer, så låter jag glad, jag vill inte att de ska tycka att det är pest att ringa mig, för att jag är sur, och känner mig övergiven! Jag har känt av den känslan, och är inget jag vill dela med mig till mina barn!

 

Trots, min galla över min sura mor, så älskar jag henne högt! Men, hur mycket negativitet orkar man med? Till en viss gräns antar jag! Jag vet att min mamma inte läser detta... men, ställer frågan ändå... Betydde inte de 30 åren jag alltid hörde av mig ofta något? Då jag var en trogen dotter? När mina bröder håller sig undan, säger hon alltid... "ja, de mår säkert dåligt nu, eller jobbar mycket"... eeeehhh... ok?!?! Ibland är det surt att vara den enda dottern i familjen! Men, nu är det en jättefin söndag, så inga sura miner idag inte! :-)

 

Ha det gott! //Magda