Christer...
Redo...
Min vän fixade ihop oss. Hon hade själv träffat honom på nätet, men det hade inte klickat mellan dem. Hon kände mig, och visste vad jag gick igång på, och att han var något för mig.
Det var i början av juli, och jag pendlade mellan att vara redo för en relation, samtidigt som jag njöt av singellivet, och allt som sommaren kunde erbjuda. Efter några misslyckade dejter, var jag försiktig, just nu. Jag var så trött på att leta efter "Mr Right", att jag började undra om han ens existerade? Händer det så händer det, tänkte jag. Jag hade varit på Gotland över midsommar, och jag hade det bra nu, livet lekte. Partner får komma senare…
Min vän, däremot gav inte upp, utan undrade, om jag hade träffat Christer? Jag, svarade: nej, inte ännu. "Men, ring honom, han vill träffa dig". Jag, tänkte ok, varför inte, men undrade lite för vems skull? Samtidigt var jag ju nyfiken, på vem hon tyckte skulle passa mig. Jag hade kontakt med Christer i ungefär två-tre veckor innan vi sågs. Varje gång vi skulle träffas, så var jag "dagen efter", och inte alls intresserad av att träffa någon jag inte känner. Men, vi skulle ses på en fika i alla fall. När han ringde mig, samma vecka på söndagen, hade jag inget att skylla på. Jag kände inte för att ta hem honom, utan jag erbjöd mig att komma till honom, på en kopp kaffe. Lika bra att få det överstökat tänkte jag, och efter trettio minuter satt jag in min lilla A-klass, mot Vallentuna där han bor.
Jag var så inställd på att det inte skulle klicka mellan oss, så jag var inte ens nervös. Jag parkerade utanför huset och ringde på. Som tur är, blev det en avslappnad fikastund. Två timmar löpte på, utan besvär, när det var dags för mig att gå. Dottern skulle ha sin premiärföreställning på kvällen, som hon hade repat in hela försommaren. När jag skulle gå, gav han mig en kram, hoppla, det här kändes INTE, som en "kompiskram", utan, denna kram, gav pirr, som kändes igen. Förvirring uppstod… jag, hade känt karln i två timmar!!
Jag satte mig i bilen och, tänkte.. att jag hade gärna stannat lite längre. Men, vi ses snart igen, det kände jag på mig! Jag var halvvägs mot Åkersberga, när hans sms kom: "jag hade trevligt, och hoppas få träffa dig snart igen, Christer". Jag blev rätt glad, över hans sms, Är det meningen, är det meningen, tänkte jag. Lämpligt nog hade jag ett bra förslag. Och, svarade: "om du vill, har jag en biljett till dig, till kvällens föreställning". Ett "jättegärna" kom till svar. Två timmar senare, träffades vi på golfbanans parkering och promenerade tillsammans dit föreställningen skulle vara. Dottern var självklart redan på plats.
Lika förvånad som tidigare, blev jag denna gång, över hur man kan få känslor för någon så fort. Det tog inte lång tid innan vi smög ihop våra händer. Jag såg dotterns nyfikna blick över vem jag hade med mig, och fick självklart låtsas att det var en gammal god vän. Men, från den dagen sågs vi så gott som dagligen. Han bara ramlade in i mitt liv….. med ostyrbar kärlek, passion och allt som ingår…
Lycklig, men...
Att bli härligt nykär är ju något som man vill uppleva ofta! Så, det borde finnas på burk, precis som det finns Viagra!
Något som inte existerade för en kort tid innan, fanns bara där helt plötsligt! Ruset jag fick av att, läsa hans sms, tanken på honom, som fick mig att le och saknaden när han direkt åkte iväg… En underbart rus, som borde få finnas kvar för all evighet. Men, vi vet ju alla, att denna känsla försvinner och går över till någon form av vänskaplig kärlek. Fast jag har sett par, som har det där lilla extra, även tio, femton år efter att de har träffats, och de måste vara lyckligast i världen! Jag tycker, i alla fall att, det borde finnas på burk, att köpa, denna känsla, så att alla får uppleva den, minst en gång om året, för att få lite energi, och starkare livslust.
Christer jobbade med att konstruera och reparera hissar till brandkårsbilar, vilket innebar en hel del resor för honom. Men, innan han började med sina resor, så hann vi ses en hel del. Vi var överallt, i Norrtälje, på min brors landställe som jag disponerar, och helt plötsligt, så vart det aktuellt med parmiddagar igen. Snart var det dags, för Christer att åka iväg på en weekendresa med sonen till Danmark. Vi skulle vara utan, varandra i några dagar, men det blev telefonsamtal och sms, dagarna i ända. Men, nu hade vi fått ett problem, för att när han skulle komma hem, så skulle jag och dottern över till Gotland på bröllop! Och, vi skulle vara borta i minst en vecka.
Så vår stora diskussion handlade om, att det inte kändes bra, att nu, när han hade kommit hem, så var det min tur att fara iväg. Tills slut kom vi fram till, att han helt enkelt var tvungen att följa med till Gotland, och gå på bröllop med mig. Så fick det bli. Jag kontaktade brudparet, och berättade situationen, och som tur så var det inga problem. Vi bokade om båtbiljetten till hans större bil och vi for över till Gotland, Christer, dottern och jag.
Jag flinade lite, och undrade om jag, var lika lycklig som den blivande bruden, eller var mitt, endast en förälskelse. Förälskelse, kan nog i sig vara rätt så förrädisk. Helt underbara tre dagars firande för brudparet passerade. Sen åkte Christer och jag, själva vidare runt lite på ön. Dottern ville stanna kvar, vilket hon fick. Först tog vi in på Hotel i Kneipbyn. Vi hade cyklar med oss, vilket var perfekt transportmedel för krogrunda i Visby. Vi han med lite bad och shopping, och avslutade Gotlandsvistelen, med att besöka och tillbringa sista natten hos, goda vänner till mig, som var i sitt sommarhus, någon mil utanför Visby.
Vi kom hem, och allt var bara bra. Han skulle snart till Island i två veckor, vilket är en alldeles för lång tid för en så ny relation. Men, jobb är jobb. Nu har ju allt, låtit så bra, och vi hade bara träffats i några veckor. Men, ju närmare hans Islandsresa vi kom, dök uppenbara tecken, på att något inte stämmer, han började bli misstänksam och började smågräla, alltför ofta…
Jädrans tjafs …
Har man bekräftelsebehov, så har man!
Christer var hemma och packade inför sin två veckors resa till Island. En väldigt lång tid, när man är nykär. Vi hade en trevlig avskedsmiddag hos honom, som var jättemysig. Dagen efter så åkte han iväg och ringde från flygplatsen, från baren, där han satt och väntade på sin kollega. Klockan var inte mycket, och jag funderade över hur han kunde sitta och dricka öl, så tidigt på dagen. Herregud, det var väl inte första flygresan han gjorde?
Det var under hans vistelse på Island, som det kom fram att han var väldigt glad i alkoholen. Han ringde varje kväll, och han var inte nykter. De var bjudna hit och dit, av kunden och de bjöd tillbaka. Så höll det på i två veckor, och vi blev osams ordentligt vid två tillfällen. Inte för att han drack och festade, det gjorde bara att han sjönk lite i mina ögon… Utan, det som vi blev osams över, var att han inte kunde ha kontroll över vem och vilka jag kunde sms:a, prata och umgås med. Det tog till och med slut, visserligen bara under en dag, men ändå.
När han kom hem, så kom han direkt hem till mig, med en parfym som han räckte över. Jag försökte förtränga, de dåliga bitarna han hade visat under hans Islandsvistelsen. Dagen efter åkte vi till Norrtälje, och bara umgicks med grillning och cyklade senare till hotellet för ett glas vin i Norrtälje, supermysigt där på somrarna. En riktigt fin och romantisk kväll blev det.
Efter Norrtälje, när jag hade kommit hem, och jag vid tillfälle loggade jag in på datorn, ser jag på msn-bannern som gick, att Christer hade skapat nya kontakter under vår tid tillsammans. Det stod, Christer har blivit vän med Lena, Christer ha blivit vän med Marie, etc etc… dessutom hade han en ny kvinna som vän på facebook, som var Isländska… När jag frågade, vilka alla de här kvinnorna var, sa han, jag vet inte, de har addat mig, och jag har bara svarat ja. Eller hur, tänkte jag. Nog, för att även män hade addat mig, men det innebär inte att man svarar ja, på både den ena och den andra. Jag hade sett någon ny vänkontakt till honom tidigare, men eftersom jag inte är den svartsjuka typen, så slog jag bara bort det. Men, nu var det lite väl många!!!
Detta gjorde att jag ville veta, vad han höll på med, om han var att lita på? Varför var han så misstänksam mot mig? Var det för att han själv höll på? Jag hade inte någon lust att lägga tid på någon man, där jag inte räckte till, utan måste tillfredsställa sitt bekräftesebehov av andra kvinnor. Vi hade träffats på E-kontakt, även om det var genom en gemensam vän, så var vi tidigare, båda med på den sidan. Vi hade avaktiverat oss, när vi träffades, vilket är givet att man gör. Och, mycket riktigt, han var aktiv där igen. Det blev droppen för mig. Till svar på det fick jag, att han hade loggat in, när det blev slut den där dagen då vi vart osams. Okey? Slut en dag, och man återaktiverar sidan igen??? Han lovade och bedyrade att han skulle avaktivera sig igen, vilket han gjorde, men tilliten var förstörd.
Det tog inte många dagar innan vi hade vår stora diskussion igen. Jag hade åkt ut till landet, när han ringde, och jag gick rakt på sak. Att jag nu förstod, varför han var så svartsjuk och misstänksam av sig, att det berodde på att han själv hade sådana tankar och handlingar. Snacka om osäker! Det resulterade i att jag gjorde slut på det hela, då vår diskussion inte ledde till någon annan utväg. Vårt förhållande, sög alldeles för mycket energi. Glädjen försvann till någon form av illamående. Det var helt enkelt inte värt det!
Och, så var man singel igen! Men, är det inte rätt, så är det inte!
/spanquot;, sans-serif;Christer jobbade med att konstruera och reparera hissar till brandkårsbilar, vilket innebar en hel del resor för honom. Men, innan han började med sina resor, så hann vi ses en hel del. Vi var överallt, i Norrtälje, på min brors landställe som jag disponerar, och helt plötsligt, så vart det aktuellt med parmiddagar igen. Snart var det dags, för Christer att åka iväg på en weekendresa med sonen till Danmark. Vi skulle vara utan, varandra i några dagar, men det blev telefonsamtal och sms, dagarna i ända. Men, nu hade vi fått ett problem, för att när han skulle komma hem, så skulle jag och dottern över till Gotland på bröllop! Och, vi skulle vara borta i minst en vecka. span style=
