magda publicerar

Idag blir det en kanonlördag!

Det känner jag på mig!

Nu strax ska jag och Mags åka till Berga Second Hand. De har allt mellan himmel och jord! Ibland kan man göra ganska bra fynd. Sen ska vi till Justerö och hämta ett köksbord till Mags. Vidare ska vi till min mamma och säga hej i Solna. När vi ändå är i Solna, ska vi kika på en trerummare som kan vara intressant. Sen ska vi lasta av köksbordet hos Mags och vidare ett annat bord hem till mig.

När vi väl är klara med ovanstående, så är det dags för att ta fram grillen och rödvinet. För det ska bli grillväder idag, det hörde jag igår. Och, dagen har ju verkligen inte startat illa. Efter grillningen blir det nog att gå ner till uteserveringen på The Public en sväng.

Jag bara älskar när dagen är fullspäckad!

Önskar er alla glada en toppenlördag!!!

//Magda

Nu är

man bra

trött!!!

Röd dag, är lika med tolv timmar på jobbet! Som om det inte vore nog. Nej, då får någon/vissa intagen/intagna på anstalten för sig, att inte vara direkt snälla mot någon. Vissa styr nämnligen, andra med en järnhand och passar inte galoscherna, så kan någon åka på ett rejält kokt stryk.

En del hör inte hemma i den hårda miljön, och dessa blir ibland illa utsatta. Det handlar ofta om dem som inte anses hundra kriminella av de som tillhör det tunga gardet. Bråken sker bakom kulisserna och som vårdare, så känns det ibland, som om man ligger steget efter, men inte alltid, och det är ju tur det!

När något händer, så vet man vad som väntas

Idag en dag som denna, fick vi som jobbade veta att vi levde. Det blir ju alltid lite bökigare med mera spring och rapporteringar, när incidenter händer. Men, vi var rutinerade idag, och det känns alltid skönt. Vi skötte allt med ett lugn, och för det, så krävs det att man har en viss rutin för arbetet, vilket jag är glad över, att vi har i våran arbetsgrupp!

Imorgon är en ny dag på arbetet, och vi tar vid där vi slutade ikväll!

Ha det gott! //Magda

Slutord: Fan, vad vissa har det jobbigt i livet! Uppskattar mitt kriminellfria liv!

Den bittra sanningen

Idag kom ett besked, jag inte borde ha blivit så förvånad över egentligen. Men, att se sanningen i vitögat, är inte alltid så lätt! Speciellt inte när det handlar om en så viktigt person för dottern, och en person jag har levt tillsammans med i många år...

En jobbledig dag.. efter att dottern gick till skolan, somnar jag om en stund. Jag var riktigt trött imorse, för igår var det en lång dag, dessutom hade jag sovit illa natten innan. Tisdagen gick ut på att jag jobbade från 8-19, med larmsituation, som tar lite på krafterna, för att slutligen jobba en sväng på Friskis på kvällen.

Idag, onsdag, gick jag i alla fall upp vid åttatiden och åt lite frukost, för att sedan åka iväg och träna lite. Idag glömde jag mina skor kvar på gymet, och fick gå tillbaka igen. Det gjorde jag igår också, börjar nog bli smått förvirrad. Sen hem för att duscha och äta lite lunch. Jag kollade lite mail och andra sociala medier. Men, det kändes som om jag hade tagit ett sömnpiller eller något... jag lade mig i soffan och somnade djupt inom kort. Jag vaknade efter ett par timmar, av att telefonen ringde. Sömndrucken hör jag en röst säga "hej, det är från polisen". Mitt hjärta hoppade till, och tänkte direkt, att nu har kanske hänt något med dottern, eller hennes far som är allvarligt sjuk. Det är ju inte varje dag polisen ringer ens mobil, och gör de det, så brukar de ju ha negativa besked.

Min plånbok

Men, damen i telefonen, fortsatte med "vi har din plånbok här". Jaha, oj, sa jag, lite förvånat, och fortsatte "jag visste inte ens att jag hade tappat den". Jag fick reda på senare, att det är en kvinna i närheten av mitt boende som hade hittat den och sedan lämnat den till polisen. HÄRLIGT, att det finns helt ärliga människor. Jag hade till och med hämtat pengar, för att kunna betala för ett däckbyte, men, allt låg kvar. Så nu har jag självklart en uppgift, och det är att fixa något som tack, till den goda kvinnan!

Orolig för exet

Jag kliver upp, byter kläder, för att kunna åka till polisstationen och samtidigt fixa med lite id-foto till ett nytt tjänstelegitimation... ooops, mitt gamla är liksom försvunnet. Jag ringer exet, för att höra när han ska komma och hämta dottern till ridningen. Han svarar inte, så jag skickar ett meddelande till hans flickvän. Jag får inget svar där heller. Jag visste att exet hade blivit sämre, så jag blev "arg" av oro. Han hade fått anfall i helgen som var, och fått åka in med ambulans. Det kunde ju lika gärna ha hänt nu med, ja, det var så jag tänkte i alla fall.

Den bittra sanningen...

Jag får i alla fall slutligen ett besked om att de kommer. Jag ville nu ha ett samtal med exet, innan de åkte iväg. Jag ville tala om att jag kände obehag av denna tystnad, och att jag blir orolig, och sen vet jag inte heller vad jag ska säga till dottern, om han inte hör av sig. När han kom, så bad han att få prata med mig själv. Vad bra sa jag, jag ville ju så gärna prata med honom också. Vi promenerar ner till kanalen, så att dottern inte skulle lyssna på vad vi pratade om. Vi hann inte många steg, innan han sa "jag har fått besked nu", jag vet hur lång tid jag har kvar". Jag får självklart en chock! Och, det enda jag fick fram var "det är ju förjävligt". Han måste ha kommit över värsta chocken, för han upplevdes väldigt stabil under vårt korta samtal. Han avslutar med, att han ska försöka få kvalitetstid nu. De åkte iväg till ridningen. Hans flickvän körde bilen, eftersom han inte längre kan göra det.

Jag kände mig alldeles konstig efter samtalet, som om det inte var på riktigt. Men, det är ju på riktigt. Jävla tumör, som verkligen inte vill ge med sig! Dottern kom hem vid halv sju, och allt hade gått bra. De ska träffas i helgen igen, då jag jobbar en del, men inte över natten, det vågar han inte, om ut i fall, han blir dålig. Nu ska han börja medicinera också. Man får hoppas, att han inte mår alltför dåligt av den.

Bearbetning framåt

Vår dotter, vet inte riktigt vad som händer. Jag har berättat att pappa är sjuk, och att han inte kommer att blir som förr. Hon vet om att han har en tumör, och att pappa är lite trött och får epilepsiliknande anfall, och just därför kan hon inte vara med honom, än under några timmar. Men, hon väntar förmodligen bara på att han ska bli frisk, och sitt gamla vanliga jag igen. Jag får svara på frågorna när de kommer, så det är dags för mig att prata med ett proffs nu!

Det har verkligen, varit en skum dag, idag!

//Magda

Alldeles för lugnt för min smak idag!

LUGN HELG

Det är lördag idag, och förmodligen världens tråkigaste dag på länge! Igår när jag kom hem från jobbet, fick jag reda på att dottern skulle följa med en kompis till Brottby på disco, och senare skulle hon även sova över. Sådär ja, ännu en kväll, helt oplanerat barnfri, och övergiven till att glo på tv. För jag hade ju inte planerat in någonting med någon, och jag orkade inte vara spontan och ringa runt för att se om det var någon som var sugen på att hitta på något. Nej, det fick bli lite fredagsmys för mig själv i soffan. I och med det beslutet, så bestämde jag mig från att vila från träningen idag också. Så kontrasten från att i vanliga fall, hinna med någon tur till centrum och kolla, träna, kanske iväg för att träffa vänner på kvällen till att inte göra något alls, blev stor!

Nu är det i alla fall lördag eftermiddag, och dottern meddelar, att hon minsann ska sova borta hos sin vän idag också, fast denna gång hos kompisens pappa, som visserligen bor i samma radhuslänga som oss. Då, blev det ännu en kväll, helt oplanerat barnfri.... och, jag har inte hunnit hitta på något skoj, på den plötsligt barnfria kvällen nr två. Men, jag orkar inte... jag är så seeeeg. Jag är ju helt inställd på att vara hemma, och fixa någon god middag, och se på melodifestivalen med dottem.

MELODIFESTIVALEN

Melodifestivalen, deltävling tre i Leksand, idag ja,... som dotern har sett fram emot hela veckan. Det handlar om gruppen Youngblood, som har uppträtt på hennes skola, och självklart addade hon favoriten Henric Flodin i bandet på facebook, för att småtjatta lite... hm, han är 19 år!!!. Första riktiga idol, kan man nog säga. Så ikväll blir jag fattig under röstningen! Det har hon varit tydlig med, att hon måste låna min telefon för att rösta, eftersom det blir dyrt på hennes annars... som om det var gratis på min telefon?? Haha, ja, ja, jag brukar vara rätt hård, med röstningar på luren, som kostar skjortan, men idag är det viktigt, så idag får det bli så! L*

Pojkbandet Youngblood

Fast det kanske blir grannens telefon istället, hon skulle ju sova borta... nä, det tror jag inte, hon springer nog hem de tio metrarna och röstar lite *S*.

P.s. jag gissar att jag är tokigt rastlös imorgon bitti, så det blir nog tidigt till Friskis! *L*

Ha en tipp toppen helg på er!

//Magda

Det var ju så långt fram det här.... ja, med evenemanget som jag har lagt ut på facebook.  "Partylite med fika". Det fungerar ungefär som supertråkiga Tapperware, fast det här är mycket roligare, och något som i alla fall de flesta använder året runt, jo nämnligen coola ljus. Ljus i alla dess dofter och färger. Och, miljömedveten som man ju börjar bli, så är ljusen helt fria från gaser och gifter. Bra va? Det var cirka en månad sedan jag bokade in detta, för att ha det hemma hos mig. Och, plötsligt står jag här nu en dag innan...

Japp, och det innebär att jag måste baka inför detta "Partylite med fika", det hör man ju på namnet att det kommer att bjudas på fika, och det innebär defenentivt inte en slät kopp svart kaffe!!! Så här måste inhandlas bakverk. Enklast vore ju lite släta bullar med pärlsocker på, funkar nog hos alla, och en kladdkaka. Japp, så får det bli. Som om det nu skulle räcka, måste ju dammsuga också, det är ju inte gjort sedan dagen före julalfton.

Nej, nu måste jag sätta fart, så att jag hinner baka lite senare... .i namnet "Leila" eller något i den stilen :-)

Ha det gott så länge! Hälsningar//Magda

Hjälp, borde jag kanske känna, men NEJ, jag är en person som aldrig har brytt mig om att fira det nya året. Inte sedan jag fyllde 30 i alla fall. Nej, ingen ålderskris, men varför fira det som komma skall, i stället för att leva i nuet.

Jag har under hösten legat sjuk om vart annat. Det började med en fotoperation (en hallux valgus), som tog hyggligt lång tid att repas ifrån. Hur ont kan en fot göra egentligen? Jo, väldans ont. Det är ju svårt att hålla en fot stilla, om man skall föra sig framåt. Bara att ta sig till jobbet blev en utmaning. Och som ett brev på posten, så gjorde sig diskbråcken påmind, då jag under flera veckor hade felbelastat ryggen. Ja, nu blev arbetsgivaren måttligt road av min frånvaro kan jag tänka, men vad kan jag göra åt saken? Inget! Tillräckligt trist att gå hemma och dessutom förlora fleral tusenlappar i intäkter per månad. För att krydda på allt lite, under min sista sjukskrivning, så åkte jag på någon form av virus och efter det en magsjuka.

Ja, som kvinna, nu runt jul, var jag samtidigt illamående, hade feber och frossa, orörlig pga ryggsmärt och MENS på det. Hur mycket kan man råka ut för samtidigt. Ok, nu har förkylningen och mensen försvunnit, bara lite illamående och minskad ryggsmärta, så känner jag mig hyffsat pigg. Tablettfri dag, är toppen, tradolan, är rena drogen, och ingenting man bör inta om det inte gör jäkligt ont.

Just det, nyår var det ja! Jag hade lite fribiljetter till Birka Paradise, som skulle gå ut innan årsskiftet. Ringer upp en vän, som absolut blir sugen på att åka iväg. Så, nu är det bokat... haha... dagen före nyårsafton. Då vet jag nog, hur det blir för min del. Istället för att fira nyårsafton på Kungsholmen, eller liknande, så blir jag väl så trött efter båtresan att jag som vanligt ligger och sover vid 24-slaget. Ärligt, så kommer jag inte ihåg när jag var vaken sist, då klockan ringer in ett nytt år.

Jag har precis avslutat en relation, ja, om man nu kan kalla det en relation, "friend with benefits". Till slut, så är det roliga, inte så roligt längre. Ja, det blir liksom inte lika rättvist, på vem som vill ha förmåner och umgås, och vem som inte vill det lika mycket längre. Jag ska berätta mer om den relationen längre fram.

Det ska bli skönt att bara åka iväg och äta och dricka lite gott. Ta det soft, för det lär ju inte vara så många som har bokat in sig på en kryssning dagen före nyårsafton. Vi får se, hur det blir med det. Återkommer, om det finns något skoj att berätta.

Kul att du tittade in, och välkommen tillbaka! //Magda