magda publicerar

Nu blev det kortslutning!

Vi stannade hemma...

Eller, det började egentligen igår. Dottern sur och grining, och jag var väldigt trött! En inre stress, som ofrivilligt byggs upp, så fort min dotter visar att hon mår dåligt! Man försöker ha livet så positivt som möjligt, men ibland så blir det kortslutning. Just nu leker hon med annat, men vi var tvugna att välja bort skola och jobb idag, och bara försöka vara glada, ostressade, bara ta det lugnt, och bara umgås ordentligt.

BUP (barn och ungdomspsykiatrin)

Hon har mått dåligt tidigare, efter att hon har träffat sin pappa, vilket hon hade gjort i helgen. Det beror på att hon inte alls träffar honom så regelbundet som tidigare, på grund av att han har blivit allvarligt sjuk. Vilket börjar göra mig ganska orolig, och tog ett beslut att äntligen ringa till BUP om råd, om vår situation. Jag har varit på väg att ringa BUP tidigare, men tog beslut om att förverkliga det nu, speciellt, då jag fick vetskap, om att saker inte står rätt till!

Nu är är i alla fall karusellen igång med PUB, och de såg ganska allvarligt på vår situation. När hon frågade om jag hade något stöd, blev jag lite förvånad. Jag har väl tänkt, att om jag lever så bra som möjligt, så är jag också stark för dottern. Men, det kanske inte räcker till, om några månader?

Osanningar

Jag har nämnligen i dagarna fått bekräftat om att han far med osanningar. I alla fall till Försäkringskassan. Han har ju slutat att betala underhållsstöd, vilket har resulterat att jag har sökt direkt av F-kassan istället. Jag blev så ledsen, när handläggaren, menar på att han har sagt att jag har hotat med, att om han inte får träffa dottern, om han inte betalar... så jävla patetiskt!!! Vilket får mig att vidare undrar, om han även säger så till vår dotter. Att jag inte vill att de träffas, fast det är något jag främst prioriterar! Speciellt då han är så pass sjuk och hon borde få all tid i världen med honom! Jag är också rädd över att hon ska få aggressioner mot mig, om att jag har vetat om hur illa det är, och hon inte har fått information tidigare. Jag vågar inte berätta för henne heller, för tänk om han säger att jag ljuger, om hur illa det är??? Så, när och hur ska man berätta. Jag ville göra det tillsammans med pappan, men så lär det väl inte bli?

Hat, hat och hat...

Jag har ju fungerat som en avlämningsstation för honom. Han kommer och går som han vill! Han säger att han inte kan vara själv med dottern, om han skulle få något anfall (som han har fått tidigare). Jag har självklart erbjudit honom, att han får vara hemma hos mig, då hans flickvän inte är hemma. Självklart inte för min egen skull, utan för att de ska få träffas mer än de få tillfällen som har varit sedan i slutet på januari! Han har inget intresse av det, och jag förstår nu varför. Jag är hans fiende! Igen! Så jädrans trist. Hur orkar han ha hatkänslor, och varför??? Tänk att vi inte ska kunna lösa en sådan här viktig sak tillsammans, jag och dotterns pappa!

Jag ser fram emot att få träffa BUP, så att de kan råda mig, i hur jag ska göra med vår lilla dotter! Och, hoppas på att han pratar med någon så att han förstår, att hans situation påverkar även oss, speciellt hans barn.

//Magda

När allt flyter på,

händer alltid något!

Ni som har följt mig, vet att jag har mått så "himla" bra. Men, nu är jag lite ynklig, efter många motgångar, på så kort tid! Men, jag vet att dessa dagar kommer att vara ett minne blott om ett tag, och att mina uppkomna problem är rena rama lyxproblem, om man nu ska börja att jämföra.

Lördag

I lördags klockan 09.00 när jag skulle iväg till Friskis, så krångade bilen. Från att ha gått igenom felfritt på bilprovningen till att det plötsligt inte gick att använda växlarna, får jag ta mig till gymet på ettans och tvåans växel, de enda som fungerade. Jag valde att ta småvägarna hem.

När jag kom hem, så fick jag slutligen i backen, så att jag kunde vrida bilen ordentligt för att kunna köra in i garaget. Det är bara det, att sedan fick jag inte i ettans växlen för att köra rakt, och in i garaget. Nu var tårarna nära. Jag var så himla trött efter träningen och hungrig. Jag går till grannen, som lyckas få in bilen åt mig. Han lyckas till och med få in alla växlar. Han rekommederar mig att ta mig till bensinmackem, för att köpa växellådsolja. Glad i hågen, åker jag väg upp för backen och ska byta växel och problemet var tillbaka. Jag lyckas till slut ta hem bilen igen. Det blev ingen bensinmack.

Denna dag, så går även min fön sönder och duschdraperiet rasar ner i omgångar, innan jag slutligen lyckas spänna det ordentligt... Hmm... vad händer, liksom?? Men, kvällen blev i alla fall trevlig med vänner *L*!

Söndag

På eftermiddagen cyklar jag iväg till Friskis, och när jag ska svänga vänster över en bro, gick det inte att bromsa,! Som tur är, så gick det även en cykelväg rakt fram. Jag tar mig försiktigt till Friskis utan bromsar. När jag har tränat klart, ringer jag Mats en god vän. Jag har gråten i halsen nu. Det börjar liksom bli lite för mycket motgångar nu. Han lovar att hjälpa mig att fixa cykeln, och även att köra mig till jobbet på morgonen. Blev lite mer lättad och cyklade hem utan bromsar.

Men detta är inte nog med motgångar! Dottern som har sovit hos en kompis, ringer när hon är på väg hem. Hon skulle hämta cykeln på vägen, som hon hade ställt vid sin skola. Hon meddelar att hennes cykel inte står kvar. Jag tror inte mina öron!!! HUR MYCKET KAN HÄNDA INOM LOPPET AV KNAPPA TVÅ DYGN????

Måndag

Jag får åka med kollegor till och från jobbet! När jag kom hem, var jag så trött och jag kände mig tjock i halsen, samt täppt i näsan. Jag sov hela kvällen, trots att jag hade lovat dotter, Valborg och allt som det var, att vi skulle kolla på brasan. Fattas bara det, att jag blev sjuk. Dottern fick som tur gå iväg med grannarna till brasan, och jag sov mig igenom kvällen. Vaknade ibland, och verkligheten ramlade över mig, en smått, liten ångest över bilen, som nyligen hade kostat sju tusen kronor.

Tisdag

Jag tar mig till jobbet ändå, trots att jag var hängig på morgonen, för att avverka ett tolvtimmarspass, eftersom det var första maj, och röda dagar innebär långa pass. Senare på dagen ringer min dotter, och berättar att hon hittat sin cykel utanför sin kompis bostad. "Kompisen" kunde tydligen kodlåset och HADE "LÅNAT" DEN!!! Hur tänkte hon då? Utan att ens säga till min dotter att hon hade den! Ja, ja... den är i alla fall tillbaka.

Så på måndag kväll, såg det ut följande: jag kände mig sjuk, var en bil mindre, en cykel mindre och en trasig cykel på reparation. Kände mig inte speciellt lycklig den kvällen. Tur man mådde SÅ HIMLA BRA innan!. Så att man kunde "välkomna" motgångarna bättre... :-S!

Onsdag

Jag hämtar cykeln hos Mats, och den är i perfekt skick! Tack Mats, du är en ängel! Nu har vi i alla fall två cyklar. Men, jag behöver verkligen min bil. Jag jobbar ju ute i skogen! Ja, det är ju där oftast anstalter ligger. Desutom så är det ju skönt med bil, när man ska handla hem maten. Och, jag vill ju kunna ta mig till stugan, när andan faller på.

Flera personer har sagt till mig att köpa växellådsolja. Så jag begav mig till OK, men de hade ingen växellådsolja till min bil. Nej, det är tydligen en speciell olja till min Mercedes. Har ringt Mekonomen, som har den för härliga dryga fyra hundra kronor. Så det blir morgondagens uppgift. OCH, fungerar det, så kommer jag ju billigt undan, och kan köra bil  till jobbet i helgen!

Så, med lite tur nu, så kanske vi snart kan bli med bil, ha två cyklar, och få tillbaka det gamla livet snart. Det finns ju en mening med allt som händer, sägs det. Får jag nu flyt igen, så går kanske även bostadsbytet igenom, som är på gång. Det kanske finns en GUD ändå??

Ha det gott!

//Magda

Jobbigt, att inte veta hur sjuk han är, dotterns pappa!

I lördags var hon orolig, dottern. Hon skulle sova borta, men jag fick hämta henne på natten hos hennes kompis. Det är verkligen inte likt henne! Jag önskade att det fanns ett facit på hur barn reagerar när den ena föräldern blir  cansersjuk. Det är svårt att veta exakt hur man ska bemöta ett barn, speciellt ett barn som håller på att gå in i förpuberteten, där humöret går upp och ner. Man vill ju ändå försöka leva vardagen som den var innan, för att allt ska vara så normalt som möjligt. Det här med canser är så ovisst, inte ens forskare vet exakt, från fall till fall, vet hur utvecklingen blir. Så hur ska jag som amatör veta?? Läser och läser på olika sidor på nätet, men man blir inte riktigt klok av all information som finns!

Mormor kom över

Mamma kom över i söndags, och det var bra, för då blev det lite liv och rörelse här hemma, och självklart, hade mormor med sig lite godsaker till barnbarnet. När mamma var här, passade jag på att komma iväg på ett litet träningspass (efter ett lite kortare uppehåll).

Groove

Jag hade aldrig varit på passet Groove på Friskis. Ett lite annorlunda danspass, som ger en lite mer spelrum att fritt spåra ut lite, där det tillåts att ta lite andra steg än vad ledaren gör. Jag trodde att jag skulle tycka att det skulle bli pinsamt, att själv få bestämma lite egna rörelser. Trodde jag var lite konservativ i sådana här lägen. För är det något jag är van vid, så är det att ledaren styr exakta rörelser, och en annan försöker att göra exakt lika dant, och jag har väl kännt mig trygg med det. Men, helt plötsligt var det väl inte så viktigt, att jag inte gjorde exakt som någon annan i gympahallen. Jag brydde mig inte, det kan ha att göra med att jag bara lyckades slappna av och tänka på annat, än vad som har fokuserats på den sista tiden. Och, fram för allt, bara skita i om någon tittade på mig. Passet var störtkul, hur som helst. Längtar till nästa Groove-pass!

Dags för stallet

Måndag och tisdag hade passerat, med jobb, skola för dottern och lite träning. När onsdagen kom var det dags för dotterns ridning igen. Hon fick samma bråkiga häst (ja, bråkig i spiltan iaf), som lugnade ner sig, när väl sadel och träns var på *L*. Dotterns pappa, och hans flickvän kom för att titta på när hon red. Han såg lika trött ut denna gång, om inte något tröttare, och kanske lite mer tankspridd än vanligt, kanske inte så konstigt, direkt?

Mera tumörer

Under dotterns ridlektion, får jag reda på att de har hittat fler tumörer i huvudet, på sidorna. Och, att det inte går att operera. Han verkade nöjd med det, då han är rätt orolig för just en eventuell operation mot sin hjärncanser. Det är så j-a overkligt allt. Min dotters pappa, som för henne är den roligaste och starkaste i världen! Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men jag kan lova att jag fick kämpa emot en eventuell synbar reaktion, inför honom. Vadå inte kunna operera? Är det positivt? Ja, enligt honom verkade det så. Det viktiga var att han var positiv, och sa till mig... "jag ska genomgå det här, jag måste det"... med en klump i halsen, sa jag "självklart gör du det", och tittade bort, men tvingade mig att möta hans blick, och vara som vanligt. Jag ville inte visa honom, att jag var orolig. Jag såg också, och han berättade att han hade svullnat upp en del, som var en föjd av medicineringen. Han kändes ändå ganska stabil när han var i stallet. Men, igår, torsdag, fick han ett till epilepsianfall, ett som var längre än tidigare.

Efter ridlektionen, pratade pappa och dotter en stund. Sedan åkte vi hem. Dottern hade en kompis med sig, så hon pratade inte så mycket just då om pappa. Utan, det kom senare, då hon ville träffa pappa några timmar på lördag, innan han läggs in på Uppsala lasarett på tisdag nästa vecka, för en biopsi. Han blir i alla fall inlagd en vecka, som det är planerat. Hoppas att allt är lugnt fram till dess, och att det går snabbt till att det blir tisdag.

Jag vet inte riktigt hur dottern tar allt detta. Hon vill oftast prata om pappa, men ibland vill hon inte prata, eller förmodligen orkar hon inte. Hon säger ofta... "det är synd om pappa". Man, kan ju inte annat än att hålla med! Måste ringa stödperson, imorgon och fråga, om det är bra att besöka pappa på sjukhuset eller inte nästa vecka. Det kommer att bli en tuff tid framåt. För hur han än kommer att behandlas mot det onda, så lär det inte bli lätt!

//Magda

Relaterade inlägg:

Behövligt, med lite egentid

Overkligt... Vadå tumör?

Snart kommer dottern hem. Hon har varit hos en kompis över natten, och nu idag, har det varit stallet som har gällt.

Viktigt att få bearbeta

Jag måste erkänna att det har varit behövliga timmar i ensamhet. Att få träna, fika med en vuxen och bara tänka på annat. Istället för att höra dotter prata och undra om pappa hela tiden. Det är självklart naturligt att hon gör det, och viktigt att hon får prata ut. Jag har läst en del om andra anhöriga till canserdrabbade. De som har fått prata ut och blivit informerade, mår mycket bättre, än de som har valt eller tvingats genomgå tragedier i tysthet. Men, det är i och för sig ingen nyhet direkt!

Gårdagen är historia, och om morgondagen vet vi inget...

Det är bara att inse, att gårdagen är historia, om morgondagen vet vi inget. Men något jag har lärt mig hitills är att man ska ta dagarna med glädje medans man har dem, och njuta av småsaker som en god fika med nära och kära, utan att sätta så höga krav om vad som är roligt.

Något som slog mig...

... när jag satt och körde bilen idag, är att när jag köpte min lilla Mercedes A-klass, så har jag plötsligt sett hur många som helst. Innan jag köpte bilen, så såg jag aldrig dessa bilar, antagligen för att jag inte har sett efter. Samma sak är det med männisor som drabbas av canser. Det är ju ofta information om insamlingar till canserfonder, som jag är glad över att jag har betalat pengar till tidigare, men jag har aldrig ändå inte tagit in det på riktigt, märker jag nu! Men, nu, helt plötsligt vimlar det av folk i min närhet, som har anhöriga i cansersjuka, eller har gått bort i canser. Jag har inte kollat i någon statistik ännu, men, jag får känslan av att canser av olika slag är något som ökar hela tiden. Kan det vara miljön som spökar? Ja, ja, egen teori, men, man söker ändå någon förklaring till varför människor drabbas, att det inte kanske bara behöver vara genetiskt.

Pappabesök i morgon, men innan dess, lite lördagsmys

Vi ska hälsa på dotterns pappa imorgon. Han lät lite piggare idag, för att han har minskat ner på medicineringen. Men, när han minskar ner på medicineringen, så ökar risken för de epilepisliknande anfallen. Så jag måste hålla mig i närheten i fall att han får anfall. Men, innan dess väntas dottern hem från stallet, och vi ska lördagsmysa tillsammans. Fläskfilén ligger på köksbänken, redo att bli uppäten tillsammans med några goda tillbehör. Efter middagen blir det naturligtvis final i melodifestivalen. Själv håller jag nog tummarna för Loreen. Dottern har väl tappat sugen på melodifestivalen efter det att Youngblood åkte ut i andra chansen... :)... vem vet, hon kanske röstar på Torsten Flink? för att storebror J, gjorde det förra helgen.

Relaterat inlägg: Overkligt... Vadå tumör?

Ha de gott alla!

Hälsningar//Magda

Det känns så overkligt!

Det blir nog lite konstigt inlägg idag. Säkerligen två, tre veckor sedan jag skrev något. I vanliga fall så slänger jag ju ut något inlägg varje dag. Men, den sista tiden har varit fokus på så mycket annat, eller rättare sagt, jag har inte haft den tiden, att sitta för mig själv, få den ro, till att åtminstone, ha inspiration för att skriva om något.

Vad som faller mig naturligt idag, är att skriva om min dotters pappa, mitt ex. Det var flera år sedan vi separerade. I dag, har han en ny flickvän sedan cirka tre månader tillbaka. De är nykära, och så. Allt, började för dryga tre veckor sedan. Exet var dryg och sur, gav mig en lapp, på vad han tyckte att jag skulle köpa till dottern, hem till honom. Han brukar i vanliga fall vara lite överdrivet glad, så det har alltid varit svårt att veta, om vilket humör han har varit på. Men, nu märkte man att han var riktigt sur. Det var hans umgängestid med dotter, så de åkte iväg, för att åka till farmor på Åland. En kompis till dottern skulle också med över helgen.

Exet utbränd...

Nästa gång jag hör något kring honom, är från hans nya flickvän (flickvännens och min första kontakt). Hon berättar att han har fått ett anfall med ryckningar och fragma kom ut från munnen. De befann sig nu på Mariehamns lasarett. Dottern och hennes kompis var hemma hos farmor. Han blev liggande över helgen, och fick höra att han förmodligen var överansträngd. Det hade blivit lite för mycket. Och, "borderline"-kvinnan (se inlägg "borderline..."), kom på tal, som hade sett till att han blev skydlig till att betala ett högre belopp på någon husskuld. Samt att han hade jobbat hårt på sitt nya jobb. Så det lät ju rimligt, att han vart utbränd. Det kunde kanske vara epilepsianfall också.

Besked om tumör

De åker hem till Stockholm igen. Han är för trött för att ta hand om dottern, och utifall han skulle få fler anfall, var det bäst att hon var hos mig. Dottern kommer hem, och är orolig. Pappa, hade sällan lämnat henne tillbaka, efter ett par dagar, om han inte var tvungen att gå på jobb. Jaha, hur skulle jag hantera detta? Självklart säger jag, att doktorn fixar det här, han får någon medicin, så att han ska slippa få anfall (vi tror nu att det är epilepsi han har åkt på). De är hemma ett par dagar, innan nästa anfall kommer. Nu kör de en magnetröntgen, och får fram att han har en elakartad hjärntumör, och inget epilepsi. Men, att epilepsiliknande anfall kan komma att uppstå, men, att man ofta medicinerar  mot symptomen.

Exet grät när han pratade med vår dotter, vilket fick henne att bli ännu mera orolig. Alla reagerar på olika sätt, och han kunde inte hålla tillbaka. Han blir kvar ett par dagar på sjukhuset. Och, de skickar röntgenplåtarna till Uppsala, där de ska kika närmare. När helgen kom och var förbi, hade han totalt fått sex anfall på dryga veckan. Låter inget vidare. Jag börjar se allvarlet i det hela, och de värsta tankarna dyker upp. Men, här gäller det att vara positiv, att detta går att fixa. I veckan gjorde han ett ryggmärgsprov, som visade att han åtminstone inte har någon infektion i kroppen, men i samma veva, får han reda på att han har en ytterligare tumör även i bakhuvudet, den första satt centralt i framhuvudet. Han var så pass ok, att hans flickvän kunde köra honom till riskolan, för att se dottern rida. Men, jag som har varit tillsammans med honom i många år, såg hur tom hans blick var, jag menar, riktigt tom! Idag, fredag, ska han göra fler prover, och få mer information om vad det hela handlar om. Men, förmodlgen blir det en operation inom kort.

Många frågor från dottern

Om, nu någon form av Gud finns, så får man hoppas att han gör vad han ska! Är jag dum eller? Om han fanns, så skulle väl inte allt elände i världen hända! F-n, han är bara 45 år. Allt är så overkligt! Men, jag, måste ju kunna hantera vad som händer, för min egen del, fast, främst, måste jag nog prata med något proffs, om hur jag ska hantera dotterns oro framöver. Dottern ställer en massor av frågor dagligen. "Har pappa canser? Kan han dö? o s v". Jag har hört att man ska hålla sig så nära sanningen som möjligt, men jag vet ju inte riktigt vad som händer ännu. Skolan är informerad, och hon har fått vara flexibel med närvaron i skolan. Hon är elva år, och förstår massor, dessutom, lyssnar hon på allt jag säger, när jag pratar med någon om detta. Hon är i skolan nu, så jag fick chansen att sätta mig ner, ringa min mamma och skriva lite. Nu är det i alla fall helg, och hon ska vara med en kompis i stallet, så hon får annat att tänka på. Och, så har hon fått vara med mig på Friskis. Hon gillar att stå med i receptionen, och dela ut nycklar till värdeskåpen, säga hej och hej då, till de som tränar... *L*.

Nu är det bara att invänta mer besked, men tills vidare, kan vi bara försöka leva på som vanligt... ta en dag i taget, helt enkelt!

//Magda

"Ja, men, ja jäklar... "

Det är verkligen fler och fler, äldre som tränar

Jag drog verkligen, med min första siffra som fem i hur gammal jag är, ner medelåldern. Och, det var ju ett tag sedan man kände det. Jag var rena ungdomen idag på Friskis! Hahaha, nice!!!

Hm... ingen risk för något flirtande, en måndag förmiddag.. får nog gå på söndagseftermiddagar för det. Men, jag måste ju säga, att jag blir jäkligt glad, över att se så många äldre som tränar... det ger en ju hopp, om en själv! Tränar de nu, år 2012, så flitigt, så lär jag väl göra det om 20 år också, om hälsan vill sig väl!

Nu gäller det att bibehålla lusten, till att träna. Dieten som jag skrev om tidigare, LCHF, går väl si så där... vad det beror på vet jag inte riktigt. Jag har inte ätit bröd, potatis, ris och pasta på över två veckor nu. Det kanske inte är min grej, eller så har jag ätit för mycket fett. Kanske finns det gränser för, hur mycket fett man ska äta? Jag ska nu minska på fettintaget, och istället öka proteinintaget, så får vi se om det hjälper. Med träning på det, så måste det ju gå åt rätt håll. Friskis har ju till och med seniorträning, så nu finns det inga ursäkter!

Har inte åkt längd ännu, men det ser jag fram emot!

Så, börja träna nu, du som inte har börjat ännu, lovar, att du garanterat blir lyckligare av det!

Tack för att du kikade in, och ha en toppenvecka!

(välkommen att kommentera)

/Magda

Borderline... Del 3 (läs del 1 och 2 innan detta)

Okey... jag ska fortsätta om kvinnan med borderline-störning. Kvinnan som så gärna vill ha egna barn, men ännu inte hade det. Kvinnan som ville ta över min modersroll. Citat, från hennes  fd kollega..."hon vill så gärna ha barn, hon var så glad, för att hon hade hittat ett paket, med man och barn, precis som när man går till IKEA och handlar... allt i ett, liksom"! Exet berättade också, att hon hatade mig, för att jag hade barn med honom.

Hon tog min dotter i en vecka

Det fanns en deal, gjord tillsammans hos soc, som sade att hans flickvän inte fick hämta på skola/fritids, utan bara av oss föräldrar. En dag var dottern inte på fritids, när jag skulle hämta. Hon hade aldrig kommit denna dag. I bakgrunden, säger ett av barnen, "hennes plastmamma hämtade henne, efter skolan". Hon har alltså, väntat in mellan skola och fritids. Skola/Fritis är insatta, men hade inte ringt mig. En personal följer med och letar, på de tänkbara platser jag kunde komma på...

Vi letar ett par timmar, och når bara exets telefonssvarare.. Jag ringer min bror, som också är med och letar mot kvällen, utan resultat. Senare lyser det hos exet. Han svarar när vi ringer från min brors telefon, och meddelar att dottern inte är där, utan med hans flickvän. Och, att dottern var sjukanmäld på skolan. Hon är ju inte sjuk, sa jag... han slänger på luren. Jag ringer nu till soc, för att fråga vad jag ska göra... och hamnar hos jouren. De gör en anmälan, men inget mer. Jag ringer polisen, som inte kan göra mycket. Jag misstänkte att de hade åkt till Åland. Polisen meddelar att Åland inte räknas som utomlands, och att vi har delad vårdnad, så de kan inte göra något! Jag var maktlös! Dottern kom hem, efter en vecka. "Kaninkokarkvinnan" (KKK), hade åkt till Åland med dottern och hennes fransktalande pappa??? Allt kom till protokollet!

Hon försökte igen...

Nästa gång "KKK" gjorde ett försök till att hämta dottern, hann jag dit innan. Skolan hade vägrat att lämna ut dottern. Man tog vår dotter till systern, så att hon slapp se mötet mellan mig "KKK". Jag och "KKK" skulle vänta in exet och soc i ett rum (skolan hade ringt soc). Jag stod inte ut med att sitta i samma rum som "KKK", så jag gick mot dörren, för att ta mig till korridoren. Då hugger "KKK" mig i armen, för att dra mig in i rummet igen. Jag puttar iväg henne, och tillbaka får jag en klackspark mellan benen. Jag puttar undan henne igen, och flyr ut, vidare till klassrummet där läraren och soc befinner sig. Efter några minuter kommer "KKK", alldeles röd på ena kinden, och utbrister "se vad hon har gjort" och pekar på mig! Jag behövde inte protestera, de såg att hon ljög... hon kunde verkligen ta till allt, för att kriga. Hon hade örfilat sig själv!!! "KKK" ringer polisen, som om jag hade gjort något brott. Hon anmäler mig för misshandel, och jag henne likaså. Sen iväg, för att fotas hos läkare, och efter det  polisförhör... Helt galet!

Jag frågade polisen senare, om de inte hade sett till

hennes historik av anmälningar hon hade gjort?

"Jo, sa polisen, men en misshandelsanmälan brukar utredas.

Men, händer det en gång till, tvivlar jag på att du blir inkallad, blev svaret".

"KKK" manipulerade dottern hårt - det handlade om psykisk misshandel

Exet berättade vid ett tillfälle då det var slut mellan dem, vilket det var några gånger. Att hon hade "rymt" med vår dotter till bastun, över natten, när de hade bråkat (finns även ett sovutrymme där). Hon hade manipulerat dottern så pass, att hon i ett bråk valde "KKK" om hon sa "kom". De lät dottern bli inblandad i deras bråk och intriger. Vilket för mig är helt oförståbart! Det hände konstiga saker hela tiden...

Slutord

Det går inte att få med alla detaljer i en blogg, men det förekom slagsmål, förnedringar, knivbråk, hot och verbal misshandel. Något att tänka på, om du träffar någon med en borderlinestörning. Nu kunde, vi dra oss ur det hela, även om eländet pågick  under några år. Hon, däremot stackarn, får leva med detta i resten av sitt liv. Idag har hon en son, med en man som inte ville ha barn med henne. Jag hoppas att hon inte kommer att använda sin son som vapen i hennes relation med sonens pappa. Vilket jag är övertygad om att hon kommer att göra. Hon bor i samma ort som mig, och syns ibland, men aldrig med sonen, så jag vet inte vad som har hänt. Hoppas att hon tar emot någon vård till slut! Läskigt bara, när man tänker efter, hur många liv hon har varit inblandad i, och förstört!

Idag har exet och jag en bra föräldrarelation. Men, han blev tyvärr av med vårdnaden, under tvisten, om nu relationen med denna "KKK"-kvinna var värd det???

Du är välkommen att kommentera :)

Tack, för att du kikade in! .......... relaterade inlägg: Borderline del 1,2 och del 4.

//Magda

Boderline... Del 2

Nu brakade helvetet lös!

OBS! Om du inte har läst Borderline, Del 1, kan det vara lämpligt att du gör det först!

Jag nämner främst om en kvinna med borderline-störning, i övrigt har jag varit i kontakt med en manlig före detta klient (sekretess), sen berättar jag lite om en man som jag har dejtat. Han jag dejtade, har INTE visat aggressiva beteenden. Tvärtom, han är enormt artig, vänlig, lugn och är en riktig gentleman! En person som har en borderline-störning, höjer ofta personer de håller av, den personen är bara "bäst"! Men, det kan vända! Jag har varit väldigt öppen för signaler i den sistnämnda relationen, då konsekvenserna blev stora, efter kontakten med "kaninkokarkvinnan".

Jag tänker inte generalisera personer med borderline, men med mitt facit i hand, så är de ofta väldigt dramatiska och hotar ofta, med att ta sitt liv, bara för att få den ultimata uppmärksamhet. Starkt bekräftelsebehov ingår också, ofta visar det sig i att de gärna vill vara lite "fina", äga märkesprylar, och få höra att de är bra. En del vill också umgås med i akademiska kretsar, där de tycker sig passa in bäst. Ofta höjer de sin partner upp till skyarna, för att vända om, till att börja med kränkning och våld.

Kvinnan med borderline, som blev tillsammans med mitt ex, strax efter vår separation, hade ljugit om mig för socialen. Efter att socialen hade fått två polisrapporter, angående våld i deras hem, satt jag nu på soc och läste utdrag från den pågående utredningen. Det var lögner upp och ner, som "kaninkokarkvinnan" hade berättat. Den beskrivningen hon hade gjort till mig om exet, stod det om mig istället. Ja, att jag var elak, en dålig mor, svartsjuk och aggressiv! Allt det hon var själv, var jag nu! Nu trilla pengen ner! Hon hade satt en kil mellan exet och mig. Eftersom exet och jag inte direkt pratade med varandra, så hade hon fritt spelrum. En borderline, är långt ifrån intelligensbefriad. Efter en tid, så började även exet att förstå, att det inte stod rätt till. Han förstod också att det försigick ett spel. Men, han var riktigt inne i ett så kallat beroendeförhållande!

Rätt var det var, så fick "Kaninkokarkvinnan", för sig, att ringa in till soc, för att bekräfta min oro, över dottern. Ja, när hon var osams med mitt ex, och skulle sätta dit honom. Hon drog historier, och antydningar om pedofili, aggressioner, etc... så att det skulle bli en saftigare historia. Socialen:... "vi råder dig att inte lämna över dottern". Det gick så långt, att om dottern fick träffa sin far, så skulle det ske i soc närvaro... Allt var i en enda kaos. Som i en mardröm, som man aldrig vaknade ur! Och, stackas lilla dottern, som var tvungen att vara mitt i allt. Även om man försöker att hålla barnet utanför, så förstår de mer än vad man tror. Tyvärr!!

Denna kvinna var väldigt liten och såg så snäll och söt ut. Men i henne fanns en riktig "honjävul". Ingen kunde tro, vilka problem hon hade. Att hon är sjuk helt enkelt. Men, jag har sett hennes psykopatiska sida! Det som hände kring oss, var inget nytt för henne. Hon hade tidigare varit tillsammans med en man med två söner. Han har suttit häktad efter en av hennes anmälningar. Hennes kollega (fd pojkvän), har också suttit anhållen. Jag kan berätta att hon hade anmält 11 män, innan hon träffad mitt ex. Han var nr 12, och jag vidare nr 13 (del 3). Så, det här var ingen liten duvunge. Hon har förstört många liv!

Jag hörde också att hon hade frågat en gemensam bekant om, inte vår dotter var lik henne. Hon försökte på fullt allvar intala sig, att vår dotter var hennes. Jag kan inte låta bli att undra, om hon inte har fler diagnoser är borderline! Vad jag förstod, så var hon väldigt gullig och manipuliativ mot dottern. Jag skrev ovan att de inte är ointelligenta, men däremot empatislösa, för i nästaq stund kunde hon sitta med vår doter i knät och pratar illa om mig, som mor! Det hade socialen bevittnat.

I nästa avsnitt (del 3) ska jag berätta om när hon olovligen hämtade dotter från skolan (de var borta i en vecka), och efter det när hon gjorde ett försök till att hämta dottern i skolan, men blev stoppad, och polisen kom, och hur hon sprang med min dotter och gömde sig i en bastu, efter att ha intalat dottern, att hennes pappa var farlig.... !!

Relaterad sida

Borderline, Del 1, 3 och 4

Att ha en borderline kring sig, kan bli en mardröm.. DEL 1

Jag kommer att skriva från mitt perspektiv, alltså den som är bredvid en person med borderline-störning. Jag har personligen erfarit tre personer, träffat på två män och en kvinna, vars alla har helt olika personligheter. Kvinnan var en mardröm!!

Jag ska försöka, att kortfattat beskriva begreppet Borderline

• De med borderline-störning, har främst problem med, deras emotionella instabilitet och svårt att reglera känslor. De känslomässiga problemen resulterar ofta i svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, som vidare leder till relationsproblem och svårt att behålla en stabil självkänsla.
• De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.
• Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in bland neurotiska eller psykotiska, så togs benämningen borderline (= gränslinje) i bruk.
• Vissa anser att en lämpligare benämning är emotionellt instabil personlighetsstörning.
• De uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser, som ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål.
• En med borderline-störning uppvisar ofta impulsiva beteendne när det gäller pengar, mat och sex.

Behandling: Man behandlar ofta sådana här patienter med kognitiv terapi. Även läkemedelsbehandling är ofta nödvändigt om borderline-störningen är kombinerad med andra psykiatriska eller fysiska tillstånd, vilket det ofta är.

Frågan är om en person med en borderline-störning, någonsin kan bli kvitt den? Med lite efterforskningar, så har kvinnan i mitt fall alltid stämt in på ovanstående symptom. Pojkvänner sedan mycket lång tid tillbaka, som har upplevt denna kvinna vara mycket sjuk, och aggressiv.

"Kaninkokarkvinnan"

"Kvinnan" i frågan är ett ex, till mitt ex (pappan till vår dotter). Vår dotter var ungefär sex år, när hon kom in i vårt liv, ja, jag menar verkligen VÅRT liv, även mitt liv som ex, till hennes pojkvän, under måga år. Om Gud finns, så är det honom jag tackar, för att hon bara äntligen är ett ex idag!

Jag kan berätta att under det första året, så var allting jättebra (trodde jag). Tills den dagen, socialförvaltningen ringde mig, angående våld i hem, i det hem där min dotter har vistas med sin pappa och hans flickvän. Då började mardrömmen. Jag visste att de ofta bråkade, och jag försökte att kommunicera med exet om det, men, han blev bara sur. Jag får ett  ytterligare ett samtal från socialförvaltningen om samma sak. De ger mig då rådet, att inte lämna ut min dotter, tills de visste lite mer om vad som händer.

Det var inget svårt beslut för mig. Min plikt var ju att skydda min dotter! Saken är den att den här kvinnan, hade manipulerat mig i ett helt år. Hon ringde ofta till mig. Det kunde bara var för att säga hej, eller komma över på en fika, eller gnälla över exet, om hur elak han var. Jag köpte hela kalaset, trots att jag inte anser mig vara lättlurad. Men, här har vi verkligen ett bevis på hur manipulativ en kvinna med boderline kan vara. Hon till och med visade upp ett dussintal bilder på sitt ansikte, där hon var totalt misshandlad. OCH, hävdade, att det var min dotters far, som var förövaren! Trots, att han inte hade slagit mig, så köpte jag resonemanget, säkerligen till 90 %. För det var inte bara bilder, utan det hon sa kring bilderna och lite till. Enligt henne hade han gjort väldigt fula saker.

Föräldraansvar

Det hände någon gång, att exet ringde för att tala om hur "galen" hon var (jag blev indragen från tre håll. Socialen, exet, och "kaninkokarkvinnan"). Han berättde bl a att hon var aggressiv, att hon hade slängt ut hans dator, och var sexuellt avvikande. etc etc. Hm, täckte jag! Tänder han på det? Skämt åt sido. Jag trodde inte på honom direkt, det första året. Och, det berodde på att han ofta var arg på mig i telefonen. Tror jag det. Både hans flickvän och ex var emot honom! Sen, till råga på allt så fick han inte träffa dottern i den grad som han ville. Dessutom var det tufft med restaurangverksamheten som han drev. Ja, ja, nu, är det inget synd om honom. För även, om det var hon som var orsaken till allt som hände kring dem, så har han ansvar för sin dotter, och inte dra in barn i helt galna relationer!

Ett helt år, blev jag manipulerad! Tills den dagen, jag satt hos socialen, en av många träffar jag hade med dem. Jag hade begärt ut en skrift på allt som hade sagts under utredningen, som inte var klar på långa vägar.

I socialförfaltningens papper, så hade "kaninkokarkvinnan" sagt att det var JAG, som var hemsk mot min dotter (en dålig mor), och att jag var väldigt svartsjuk på exet, etc etc... jag satt bara och gapade stort! Jag var tvungen att läsa om och om igen... de förstod min förvåning antar jag, för att jag hade inte gjort annat, än att tala gott om den här "kvinnan". Jag hade menat på att hon, var bra för dottern, för hon var den som verkade vettig, och då kunde dottern träffa sin pappa. Ja, jag kallar henne för "kaninkokarkvinna"! Ni som har sett filmen Farlig förbindelse, vet vad jag talar om!

Det här är bara förnamnet... nu började det riktiga helvetet ........  fortsättning i DEL 2, 3 och 4..

Tack, för att du läste. Lägg gärna in en kommentar! //Magda

HEJSAN!

Idag var det roligare att ställa sig på vågen. TJOOHOO!!! Efter fem dagar, så hade jag minskat 1.6 kg i vikt!!! Jag undrar starkt VARFÖR, har jag inte tagit reda på, vad jag ska stoppa i mig för att hålla mig i matchvikt och i balans tidigare? Blir nästan lite arg på mig själv! Nej, förresten, vad hjälper det?

Jag var glad över den bra start jag hade fått, även om det sägs att de första två kilon är vätska man blir av med, så är det i alla fall en skillnad i rätt riktning! Glad i hågen, hämtar jag senare en vän och åker till Bergas Second Hand.  Det var lite bråttom nu, för de stänger nämnligen klockan 14.00 och klockan hade redan hunnit bli 13.00. Jag hittade i alla fall, en ganska snygg, grå dräkt (kjol och kavaj) från Benetton, för 70 kr. Bra pris tycker jag, för en tills synes oanvänd dräkt. Jag är väl egentligen ingen dräktjej, men, jag har väl blivit vuxen, och tycker att det är rätt läckert att gå på krog i dräkt, sen om jag gör det, ja, det lär vi ju se! Utöver det, blev det tre pocketböcker för hela 10 kr. En av Stieg Larsson, och två med Marian Keyes. Det är så kul, för man hittar allid något när man går dit, det minsta är en bra bok!

Sen for vi ner på Willys, och handlade en massa nyttig mat. Det gäller att ha saker hemma, så att man inte tar till onyttigheter. Det blev lite vitkål, blomkål, zuccini, broccoli, smör, grädde, creme fraiche, RÖD mjölk, ost, ägg, chili, gurka, lax, köttfärs etc etc.... Så ikväll blir det nog lax med broccolipuré till middag. OBS! Se recept nedan! Aj, nu glömde jag att köpa sparris... ja, ja, får väl bli en sallad till istället. Jädrans jag glömde nötter också!!!

• Blomkålen kan man ju riva, koka en minut, som man kan ersätta riset med.
• Broccol, perfekt till att göra broccolipuré, istället för potatispuré.

OST OCH SMÖR!

När jag väl kom hem, hade jag både ont i ryggen och var rätt hungrig... visste inte riktigt vad jag skulle äta, som skulle kunnas göras snabb, och vara gott? Men, då kom jag på det braiga tipset, som jag såg i ett filmklipp i går på kostdoktorn.se. Perfekt, lite ost med smör på.

Mättar bra och är enligt min smak väldigt gott!

Blomkål/broccoli mos Portioner: 4

Ingredienser:1/2 Blomkål 1/2 Broccoli ca 150 g Fetaost Grädde efter behag (ca. 3 msk blir bäst enligt mig) Smör efter behag Salt & Peppar

Gör så här

Ta lika delar av broccoli och blomkål. Koka i salt (ev buljong för extra smak). Tag allt i en matberedare tillsammans med en klick smör, fetaost och grädde. Prova dig fram i mängder. Krydda efter behag, men var försiktig med saltet då fetaosten ger saltsmak i sig. Jätte enkelt och jättegott! Ibland blandar jag ner en stor näve baby spenat, det gör ingen skillnad på smaken men blir sundare så. :)

RELATERADE INLÄGG

- EN NYSTART I LIVET

- DET VÄRSTA ÄR ÖVER

- LCHF - HM... UNDVIKA FRUKT?

- HÖG TID IGEN, ATT

Trevlig helg! //Magda

LCHF betyder Low Carb High Fat

Det är inte så lätt, om man inte har studerat inom området, att veta, vad som är bra att äta och vad som inte är bra. Nu när jag precis, har börjat att välja bort onyttiga produkter, blev jag riktigt inspirerad av Katrin Zytomierska, när hon medverkade i radioprogrammet The Voice, angående sin viktminskning med LCHF. Och, kände att jag bara måste dela med mig, om några grundläggande viktiga saker att tänka på, som att byta onyttiga produkter till nyttiga. Kämpar man alltid för att ligga på en normalvikt, så är det enda alternativet, att leva hälsosammare. Dels för att må bättre, och dels för att bli piggare. Jag ser det som en investering, för att bli en piggare och mer klartänkt pensionär i framtiden. Och, kanske förlänga mitt liv, för jag vill absolut leva läääänge! Och, jag vill självklart alltid kunna använda mina favoritjeans!

Bra att veta som nybörjare med LCHF-metoden

Inga produkter över 5% kolhydrater

• LCHF är en lågkolhydratkost som ger en viktminskning utan svält. Enklast börjar man med att utesluta enskilda matprodukter som innehåller mer än 5% kolhydrater. Använd inte margariner utan bara riktigt smör, Bregott (normalsaltat) och ekologiskt cocosfett.
• Grönsaker som växer ovan jord är ok, men de som växer under jord är inte ok. Välj den fetaste produkten. De med gröna nyckelhål ska du se som svarta dödskallar. Gör så feta och goda såser som möjligt. Såsen är oftast det som ger LCHF kosten det lilla extra i smakväg. Håll koll på andel kolhydrater då du köper färdiga såser. Ät dig nöjd, men inte proppmätt.
• När man nästan utesluter kolhydrater helt så fungerar kroppens aptitregleringssystem bättre. Vilket gör att om du väger för mycket kommer du att äta mindre automatiskt, utan hunger, väger du för lite kommer du gå upp i vikt. Forumet kolhydrater.ifokus.se är ett forum som man diskuterar LCHF i alla möjliga former.

Gå ner i vikt utan svält

• Det kan ju inte bli bättre, om man kan få en viktminskning utan svält! Genom att äta tillräckligt med fett och väldigt lite kolhydrater, så sköter kroppen normalt resten själv. Vid svältbantning, är 40 procent av viktnedgången i minskad muskelmassa, och ger en snabb viktuppgång igen! LCHF gör att man normalt kan bibehålla sin nya vikt. Det sägs även att om man äter LCHF behövs inga 20 minunter träning för att bränna fett, eftersom man öppnat upp fettcellerna och bränner fett dygnet runt (insulin spärrar fettcellerna dels via socker inne i fettceller, men även genom påverkan på enzymer som splittar fettmolekylen). Men, det kan ju aldrig skada att träna också! Men, däremot enbart träning leder sällan till viktminskning!

Några kompliment till proteinerna

• Riiven blomkål, låt koka en minut, det blir som ris.
• Ugnsgrillad blomkål är supergott till en köttbit med en god sås, såsom  t ex bearnésås.
• Strimlad zucchini använder jag istället för pasta.
• Bra recept på www.matdagboken.se på ett tortillabröd. Två ägg, en skvätt grädde och fiberhusk
• Grönsaksgratänger med parmesan är perfekt som komplement till proteiner.
• Shiratakinudlar är det noll kolhydrater i.
• Vitkål, bitar av morötter och zuccini (smaksätt med chili, vinäger och kryddor)
  

• Frukt är det största hindret för kvinnor och öl för män, avseende viktminskning!
• Boktips! Ät fet mat! - bli frisk och smal med LCHF av Lars-Erik Litsfeldt.

Källor: www.matdagboken.se och lchfrecept.com

RELATERADE INLÄGG

- EN NYSTART I LIVET

- DET VÄRSTA ÄR ÖVER

- HÖG TID IGEN, ATT

- DET GÅR BRA NU"!

VAKNADE SUPERHUNGRIG...

Jag vaknade 04.27, av att jag var superhungrig och kissnödig. Sprang till min tillbakaplacerade toalett under renovering. Den tillfälliga toalettlösningen funkar väl ok, men, det är ett himla spring med vattenhinken. De första tre dygnen med minimerad kost och reningsprodukter, är nu förbi, så har det hänt saker med min kropp, ja, saker ska ut, och det är främst i vätskeväg. Har man klarat det i tre dagar, då är det bara att köra. Nu är det största sötsuget borta!

Jag borde inte, men, ställer mig på vågen i alla fall, och finner till min besvikelse, att jag bara har gått ner 0.6 kilo. Jag kanske inte borde bli besviken, för att det är ju som det ska. Men, jag är för ivrig, jag vill att det ska gå fort. Klockan var bara halv fem, och jag kände av en panikhunger. Regeln är inga kolhydrater alls (förutom de nyttiga då), men den regeln har jag alltid brutit ifrån. En knäckemacka på morgonen, är för mig ett måste! Man, går ner ändå! Sen, är jag bara tvungen att få i mig en STOR kopp kaffe, vilket också egentligen inte är tillåtet, under en rensningsperiod. Jag anser att jag ändå har gjort stora förändringar i min kost, att jag tillåter mig det!

Imorgon ska jag komma igång med träningen. Jag har låst mitt gymkort, men, det är dags att låsa upp det igen. Egentligen är det en perfekt timing nu, när jag är i behov av dusch och toalett. Kanske kommer jag iväg ofta till gymet nu? Ja, perfekt! Och, bra för min rygg, som behöver stärkas kring disken.

Varför, går man upp i sådan rasande fart, i jämfört med ur fort man kan gå ned i vikt? Det är inte rättvist! Nu måste jag från och med nu, tacka nej till alla bakverk och andra godheter. Men, med lite envishet och med stark en målmedvetenhet, att återgå till ett sundare liv, så ska det nog gå bra!

Så nu handlar det om att få en ökad fettförbränning, minska sötsuget, minska kroppens lagring av fett och få en ökad energi! De flesta bantningsmetoder gör tyvärr att vikten åker berg- och dalbana. Ordet banta är ett negativt ord, och bara förknippat med att gå ner en massa kilo. Det viktiga är ju att få viktminskningen att handla om en långsiktig balans, i både kostvanor och motion igen!. Att inte ta in mer energi än förbränning helt enkelt. Det är viktigt att läsa på, och hitta rätt hjälpmedel för att få en långsiktig balans. Oj, vad klok jag känner mig nu... Och, nu när jag har satt det på pränt, blir pressen med mitt mål större, vilket inte är något negativt!

Ett gott och nyttigt tips på något gott, när sötsuget faller på

Chokladmousse (4 portioner)

100g mörk choklad, 70%

2 ägg

1 burk lättkesella

Blåbär, hallon och jordgubbar, färska eller frysta

Smält chokladen över vattenbad, eller enklast i en chokladsmältare. Separera äggvitan från äggulan och vispa äggvitan hård i en skål. Rör ut kesellan i en skål, och blanda äggulorna med chokladen. Rör till en tjock kräm och blanda chokladkrämen med kesellan. Vänd försiktigt ner chokladkrämen i äggvitan, och blanda till en mousse. Varva chokladmousse och bär i fyra stycken serveringsglas. Börja med ett lager chokladmousse, sedan bär, chokladmousse och garnera till sist med bär. Låt stå i kylen tills servering.

Recept av Johannes Edholm, källa: www.pauluns.se

RELATERADE INLÄGG

- EN NYSTART I LIVET

- HÖG TID IGEN, ATT

- LCHF - HM... UNDVIKA FRUKT?

- DET GÅR BRA NU"!

Dags för en förändring igen!!!

Mitt mål är ju att hålla igång, varje vecka, och äta sunt. Och, då kan man kanske undra varför jag inte lever så?  Saken är den, att jag ibland, får så ont i ryggen att det till och med är svårt att få på sig strumporna. Ja, då blir det svårt att gå till gymet, eller göra övningar hemma för den delen. Men, nu har jag blivit lite rörligare igen, och det är också snart dags att öppna träningskortet igen, som jag har låst nu ett tag. 

Igår, nådde jag min gräns i alla fall. Som tur är, så har jag en gräns. Det är synd bara att jag måste gå de där två-tre extraveckorna, så att jag förvärrar det hela. Hur som helst, så har jag nu startat dagen med den gröna sörjan, som Anna Skipper delar ut till alla deltagare, i "Du är vad du äter". Produkten heter Mighty Greens och är en utrensande produkt. Jag har även gjort en kanna te, som också är utrensande, som heter Pau DÁrco Inre bark. Sen har jag druckit ett glas physalliumskal för tarmarnas skull. Den tar jag i och för sig året runt, som är jättebra för mage och tarmar. Det rekommenderar jag alla att göra. Om si så där tre timmar, får jag väl fixa lite bovete- eller hirsgröt. Nu  handlar det inte om att tänka, frukost, lunch och middag, utan att äta vart tredje timme, vilket inte är lätt, men, man kommer in i det så småningom.

Jag är rena amatören, så detta inlägg är inte på något sätt från ett proffs, för att lära dig något. Utan de här produkterna fungerade för mig, som jag fick tips om, av en person som har studerat hälsokost.  Med tanke på att det finns en hel djungel av produkter, så är det inte lätt, utan det kan vara bra att rådfråga ordentligt om vad produkterna har för egenskaper. Som sagt, jag förlitade mig helt på en vän, som själv lever, förmodligen det sundanste man kan göra!

Vissa mål mat får ersättas med en proteindrink, med bär, (en smoothie)... gott!

Nu har ryggen varit lite bättre, än när den är som värst, så jag ska nog få in ett lättare gymnastikpass också idag på förmiddagen. Japp, så får det bli! Så där ja, nu är det kört, jag har lagt ut det här, då är det bara att köra på. Men, det ska bli jätteskönt att komma tillbaka igen, till ett sundare liv. Och, jag längtar så tills de ljumma vårkvällarna i spåret!

RELATERADE INLÄGG

- EN NYSTART I LIVET

- DET VÄRSTA ÄR ÖVER

- LCHF - HM... UNDVIKA FRUKT?

- DET GÅR BRA NU"!

Ha en toppendag! //Magda

För dig som har missat, så kan jag berätta att jag bara älskar  mat med goda och spännande smaker.

Här är några av mina favoritbilder på mat.... vill minnas att det är från en tjejhelg uppe i dalarna förra hösten!

Den första bilden är inlagda/marinerade auberginer i vitlök med gröna stora oliver.

Recept - auberginer

• Skala och skiva 3 auberginer, lägg dem i ett durkslag, salta rejält mellan varje lager, så att vätskan rinner ut.
• Stek dem efter ett par timmar i massor av olja i pannan, lägg dem i ett uppläggningsfat, eller en skål du ska förvara dem i.
• Fräs en hel finhackad vitlök i oljan som är kvar i pannan tills de är gyllenfärgade. Häll seadn ätikssprit, ca 1 dl (det kommer att ryka en del). När det fräst av sig, häll 1.5-2 dl vatten. Rör om lite.
• Häll sedan över vitlöksvätskan över auberinerna. Låt svalna. Servera som tillbehör!

Den andra bilden är baconinbakade dadlar. Supergott som en förrätt.

Recept - baconinbakade dadlar - 4 portioner

8 dadlar. 4 baconbitar

• Linda in dadlarna i en halv bacon
• Lägg in i ugnen tills baconet har fått en fin färg
• Servera på en bädd ruccolasallad och sila över en vinigret.

Den tredje bilden är köttfärsfyllda paprikor med färsk korriander, cremefraiche och chili

Recept - köttfärsfyllda paprikor med färsk korriander - 4 portioner

• 4 paprikor
• 4-500 g nötfärs
• 4 coctailtomater
• en röd färsk chili
• 1-2 dl kokt ris
• en knippe färsk korriander
• en lime
• cremefraiche
• kryddor: korriander, salt, peppar

Fräs köttfärsen, blanda i riset och finhackad röd färsk chili. Krydda efter smak, krama över färsk lime, hacka  i lite färsk korriander.

Dela paprikan i 2 delar, förgrädda i ugnen tills de blir halvmjuka.

Lägg i köttfärsröran och coctailtomaten, grädda tills de får en vacker färg, max 10 min.

Dekorera med creméfrache, färsk korriander

Välj själv hur du vill må...

Det går inte att förtränga längre…. Det är genom, att träna, sova bra, och äta rätt (ja, nästan jämt), som krävs för att ha ett bra liv. Det är då man presterar bäst på jobbet, och mår bäst i privatlivet. Plötsligt märker jag, att jag även, har börjat att motivera andra. Jag intalar andra, som med mig själv, att allt sitter i hjärna, och i livsstil. Att förändra sitt tänk, och bestämma sig för att må bra. Så enkelt är det. Personligen har jag fått ge efter, vad gäller prestationskrav. Prestationskrav har bara givit mig en fruktansvärt, onyttig stress. Jag måste inte vara bäst, och inte heller prestera galet mycket på jobbet eller hemma längre. Det som händer, när jag inte lyckas uppnå mina prestationskrav, är att jag deppar ner mig. NEJ, det är faktiskt okey att vara lagom. Ingen tackar mig för att jag stressar, kanske tvärtom, att det bara är jobbigt? Nej, vara lite lagom och glad, mår också omgivningen mycket bättre av.

Jag har även börjat att ge mig själv någon form av utmaning. Det kan till exempel vara, under en period, att jag lär mig någon ny maträtt. Eller försöker att hitta någon ny nyttig matprodukt, som jag har "googlat" fram. För mig började det med att jag successivt bytte ut något mindre bra produkter mot bättre sådana. Detta gjorde att jag kände mig stolt, nyttig, och med det, har det gett mig en bättre självkänsla. Så bra och samtidigt så enkelt, allt finns ju på nätet! Och, så har det fortsatt…

Helt plötsligt har jag också fått mycket mer ork till att träffa vänner och bekanta. Nu, menar jag inte att jag springer omkring på små moln hela tiden och ler stup i kvarten. Nej, jag har mina låga stunder fortfarande. Men, oftast bara för en kort stund, nu mer. Jag säger till mig själv på skarpen. För att jag vet, att jag orkar så mycket mer, när jag är glad. Jo, jag har även kommit fram till, att det är okey att prata med sig själv :-).

Det jag vill förmedla genom att skriva detta, är att alla borde försöka att ta hand om sig, både för sin egen skull och för andras. Det är alldeles för många människor som mår dåligt. Och, jag tycker faktiskt idag, att det är lite "waste of time". Det är ju faktiskt inte acceptabelt att slänga sin "skit", sitt "må dåligt"-beteende på andra. Då riktar jag mig till oss som kan välja att må bättre, så att det inte blir några missförstånd!

Jag måste erkänna, att jag är lite rädd,… att jag analyserar/försäkrar mig om, att en eventuellt ny partner tar hand om sitt välmående? Att jag kanske ställer det som ett krav… jojo, som om det inte var svårt nog ändå…. ? :-)

Grattis, om du har bra självkänsla

Tror inte att "Mr Right" finns! Så, jag är nöjd med livet som det är nu, ett liv med att träffa "pojkvän", när jag vill, så har "himlaporten" öppnat sig. Plötsligt så står det män i varje hörn.. skoja lite nu, men nästan! Kanske för att jag inte utstrålar någon form av panikbeteende, om att jag vill gifta mig eller något. Jag ska erkänna att jag, nästa har blivit lite rädd för att inleda något riktigt seriöst förhållande. Jag vill heller inte såra någon som vill ha ett seriöst förhållande med mig. Fast å andra sidan, om nu "Mr Right" finns och dyker upp, så kan jag nog inte styra över mina känslor, utan följer nog bara med. Eller, det kanske räcker med den första passionen för mig? Och när den försvinner, så är det inte kul längre? Eller, så är jag kanske bara rädd för att bli sårad?

Jag är verkligen ambivalent om jag vill hitta någon att inleda ett samboförhållande med? Det kanske är så att jag tog illa vid mig, i mitt sista långa bergochdalbana-förhållande. Jag märker med mig, att jag är rädd för allt bråk som kan uppkomma i en relation. Jag är långt ifrån konflikträdd, men, när jag märker att jag har träffat en person som på något vis tenderar till att vara grälsjuk, så lägger jag ner omgående. Jag får faktiskt lite magknip då, samma känsla som jag hade i min "taskiga" relation. Nej, livet är för värdefullt för att fylla dem med en massa tjafs.

Jag vill umgås med någon som ger mig ett tillfredsställande utbyte mentalt… En sådan person, är lugn, men samtidigt kul, och som ger mig lite motstånd (en person med en bra självkänsla). Dålig självkänsla är oattraktivt! Jag kan bara gå till mig själv, jag känner mig oattraktiv, om jag har dålig självkänsla. Därför har jag bestämt mig för att från och med nu, hålla mig till att ha en bra självkänsla, och utstråla glädje, så ofta jag kan. Och, för att komma dit, så måste man jobba hårt på vägen, med sig själv, eller rättare sagt verkligen anstränga sig, varje dag!

Att ha bra självkänsla innebär att man kan erkänna sina brister, och inte bry sig om vad andra anser. Att kunna säga "jag är dålig på det här….. och så är det bra med det"! Den totala motsatsen och värsta sorten, är nog besserwissern, som kan allt, vet allt, och ska ställa sig mycket högre än alla andra… en sådan person, visar sig bara vara i behov av, att hävda sig, som i allra högsta grad beror på dålig självkänsla. Sådana människor är ofta rent av elaka också. Jag tycker synd om dem, för att de måste ha blivit väldigt illa behandlade tidigare i livet, och har inte fått lära sig vad ödmjukhet är. Men, vi har ju professionella psykologer/psykiatriker att tillgå om det skulle behövas! Så, att skylla på sin taskiga barndom, är inte ok!

Har du en bra självkänsla, så ska du vara väldigt nöjd.. själva grundunderlaget för all framgång i livet!