magda publicerar

Jag saknar redan min dotter.

Hon åkte med sin pappa till

Åland ett tag på semester...

Det är alltid extra jobbigt i början. De första dagarna är värst! Hon åkte igår och det kändes inget roligt. När jag åkte iväg med bilen så sprang hon efter för att ge mig en extra kram och puss. Nog för att hon är en liten drama queen, men ändå, det kändes i härtat!

Önskar dig, en underbar tid hos pappa! Jag vet ju att vi ses snart igen!

Mamma

BARNUPPFOSTRAN IDAG OCH FÖRR

När jag växte upp på 1960-70-talet, så hade jag hemma hos mig, en far med ett frihetsideal i själva barnuppfostran. Anhängarna av ”fri barnuppfostran” föreföll mena att barn kunde ta ansvar för sig själva och ha frihet att själva komma underfund med hur de skulle uppföra sig. Å andra sidan, så var min mor lite av en auktoritär förälder, som var lite sträng när det gällde uppförande, och ville gärna använda sig av någon form av lindrigare bestraffning, vilket inte alls fungerade på mig, förmodligen fungerar det inte på någon. Det här blev det självklart konflikter av, vad annars...

Starkt självförtroende och social

Idag, vill föräldrar att deras barn ska få självförtroende och samtidigt vara sociala och bra på att samarbeta med andra. Det är få som känner igen sig i den auktoritära föräldrarollen som fanns från 1960-talet. Nu förhandlar vi mer med våra barn. Vi föräldrar kommer med förslag, och så kan barnet godta eller förändra förslaget med hjälp av förhandlingar... ”ja, men, i så fall kan vi väl säga att jag får...”, någonting i den stilen. Själv gillar jag inte att man förhandlar om det mest. Jag föredrar att man ger barnet två alternativ, som för mig är ok. Barnet väljer ett av altlernativen, och får på så sätt känna sig medbestämmande över "förhandlingen".

Curlingföräldrar

En dansk barnpsykolog, Bent Hougaard kom, år 2005 ut med boken ”Curlingföräldrar och servicebarn”, där han problematiserar många föräldrars önskemål om att ge sina barn en friktionsfri tillvaro med hög servicenivå. Boken är ett uttryck för att många nu avlägsnar sig lite från en form av uppfostran där barnen ska ha förhandlingsmöjligheter i alla lägen och hellre går i riktning mot en tydlig och konsekvent vägledarroll där föräldrarna samtidigt är känslomässigt närvarande för sina barn. Klok man, måste jag säga!

Olika föräldrartyper

Man skiljer mellan fyra olika föräldratyper: den auktoritära, den bestämda, den eftergivna och den oengagerade föräldern.

• Auktoritära föräldrar är stränga när det gäller uppförande, använder sig av bestraffning och är inte alltid så bra på att svara på barnets kontaktförsök.

• Bestämda föräldrar sätter tydliga gränser och ser till att barnen följer dem. De är måna om att föra en dialog med barnen och motivera varför de har satt upp vissa regler.
• Eftergivna föräldrar är intresserade och engagerade i sina barn. De lägger inte någon större vikt vid att markera gränser och kan ofta ge sig när det blir diskussioner om vad barnet får och inte får göra.
• Oengagerade föräldrar är inte så bra på att prata med barnen och lyssna på dem och är heller inte intresserade av att vägleda barnen i vad som är rätt och fel.

Jag känner som tur är igen mig, i den bestämda föräldern. Hur ska annars barnen lära sig vad som är rätt och vad som är fel? Att ha en dialog där man förklarar varför man har vissa regler, är A och O, anser jag.

Bestämda föräldrar är bra

Jag läste att barn till bestämda föräldrar ofta har fler vänner än barn i de andra kategorierna och dessutom ofta klarar sig bättre i skolan. Mycket tyder på att föräldrar som är bestämda lägger vikt vid en dialog med barnet och motiverar varför de fattar vissa beslut får barn som blir inrestyrda, det vill säga lär sig att följa sin inre drivkraft. Detta innebär att barnen håller sig inom de gränser som föräldrarna har satt upp – även när föräldrarna inte är i närheten. Förklaringen är antagligen att de har fått en begriplig förklaring till varför saker och ting ska vara på ett visst sätt.

Varför jag blev sugen, på att skriva om detta, är för att i helgen, så umgicks jag med mina barndomsvänner, och vi kom in på detta ämne. Att man i efterhand kunde se, vilka barn som for illa längre fram i livet. Att det berodde på hemmiljön och, eller på uppfostran. Inte alltid, men ofta. De barn som inte blev vägledda, eller hade bestämda föräldrar, fick klara sig själva. Och, det tycker jag ibland, att man kan se även idag. Vilka sitter idag på anstalt och verkställer straff? Av erfarenhet, så kan jag intyga, att de som idag genomgår fängelsestraff, har i regel haft sämre hemförhållanden, och fått en friare uppfostran. Det är heller inte ovanligt att en mobbare, själv är mobbad eller har andra problem i hemmet. Självklart vet jag att det finns undantag, att det finns förfärade föräldrar som kämpar med sina barn som har hamnat snett, trots att de är engagerade föräldrar. Jag skriver absolut inte detta för att "slå någon på fingrarna"!

Jag vill poängtera att vi generellt är bättre på att ta hand om våra barn idag, vi blundar inte för faror. När jag var i min dotters ålder (11 år), så åkte jag in till stan själv och köpte jeans. Något sådant skulle jag aldrig kunna tänka mig, att låta min dotter få göra. Jag gick t ex, tre-fyra kilometer för att ta mig till stallet från busshållplatsen. Skulle aldrig komma på tanken att låta min lilla tjej göra det. Vi kunde ljuga för våra föräldrar om vart vi sov på helgerna, och våra föräldrar kollade sällan upp. Skulle heller aldrig hända idag. Nej, här körs, tittas, hjälps till och körs hem efter ridlektionen. Idag tänker vi mer på faror som våra barn kan råka ut för. Faror som alltid har funnits, men som inte märktes.....

Så då kan vi väl dra den slutsatsen att fri uppfostran, är en urkass uppfostran, för att barn behöver vägledas i vad som är rätt och fel, och de behövs tas om hand, så långt upp i åldrarna som möjligt!

Tack för att du läste! //Magda

Lyckligt lottad

Jag inser att jag faktiskt, är en lyckligt lottad person. Jag har så många barndomsvänner, som jag fortfarande har äran att få träffa. Dessutom alla nya vänner jag har fått under livets gång. Jag har inte funderat djupare, över det direkt tidigare, men vännerna betyder ju allt, efter familjen så klart!

Middag och loppis med barndomsvännerna

Sitter och funderar på vad jag ska hitta på för gott, till helgen, när mina barndomsvänner kommer på fredag. De stannar kvar till nästa dag, vilket är trevligt. Jag har nämnligen planerat att på fredag när de kommer, så äter vi en god middag tillsammans och bara umgås. Vill vi "spralla", så får vi väl ta en taxi ner till The Public. Men, det blir nog för mycket prat och klockan kommer att rusa iväg. När vi vaknar på lördag, en gemensamt god frukost, och sedan förmodligen ner till loppisen och kika lite, för att kanske, fortstätta ner på byn och ta en fika.

Hoppas hinna få den nya spisen

Det är något speciellt att träffa barndomsvännerna, för ju äldre jag blir, ju mer uppskattar jag våra möten. Det är två som inte kan komma, men vi blir sju stycken, vilket är en bra uppslutning ändå. Det värsta är ju att jag har skrutit så jädrans om min matlagning jämt på FB, så nu kanske de förväntar sig värsta middagen. Och jag som inte har direkt medvind nu. För direkt efter att badrummet, äntligen blev färdigrenoverat, så gick spisen sönder. Alla plattor utom en, och ugnen är helt ur funktion. Så får jag inte någon ny spis till helgen, som faktiskt redan är beställd, så kan det bli lite kris. Fast jag har en plan B, i garaget ligger det en liten spis med två plattor, som jag får ta in, dock igen ugn. Tur att man har sett på många matlagningsprogram, säger jag bara *L*.

Pina colada

Dessa vänner, är garanterat dem jag kommer att dricka drinken pina colada med på charterresor i framtiden. Vi kommer att känna oss som de unga tjejerna vi alltid har gjort, även när vi är 65-70 år och har blivit pensionärer. Att vara i femtioårsåldern som vi nu är, är inte alls som jag trodde att det skulle vara. Jag trodde att vi skulle vara KÄRRINGAR, och absolut inte, haha, vara så "unga och snygga". Vi arrangerar mer fester och möten nu, än när vi var yngre. Fast å andra sidan, så gjorde vi väl mera regelbundna krogbesök förr, vilket inte alls är samma känsla, som att träffas på hemmaplan, eller dra iväg tillsammans på någon resa. Det sköna är att, trots att vissa är singlar, och vissa är sambo/gifta, så har det aldrig varit något hinder, för att hålla vår vänskap, som har bestått i över trettio år!

Hemliga resan

Vi i det här gänget, har skapat en rolig grupp, "hemliga resan", där syftet är att åka iväg en gång per år till någon ort, inrikes eller utrikes. Sist, kunde inte jag följa med, men, de andra hade gläjdjen att besöka Italien, över en weekend. Det är två som arrangerar resan, och alla i gruppen, lägger in pengar på ett gemensamt konto, och bara de två som arrangerar resan, vet vart det bär. Man får reda på vad som är nödvändigt att ta med sig, och resmålet märks på resedagen, om det nu är på en flygplats eller tågstation. Jag håller inte i resan i år, så jag, har alltså ingen aning om vart resan går.... *L*.

Städa och ta fram utemöblerna

Jag är ledig idag, men, hinner inte alls sitta vid dator egentligen! Jag måste börja att städa hela boendet. Ligger ju lite efter, sedan hantverkarna var här, trångt som det var då, blev det liggandes grejor som inte alls befinner sig på rätt plats. Resten av dammet ska bort, och det idag. Dessutom hörde jag att på torsdag, kan det bli upp till 18 grader varmt, så då måste ju utemöblerna fram.

Glöm inte att ta hand om den familj och vänner du har, hur nu än, familj och vänkrets är konstruerad!

Ha en bra måndag på er! //Magda