magda publicerar

Man som framhäver sitt ekonomiska oberoende... Attraktivt eller inte? Det är frågan!

"En man i sina bästa år, söker kvinna, som kan ge mig det där lilla extra. Jag tränar några gånger i veckan, för att hålla mig i trim. På sommartid, tillbringar jag mycket tid ute på havet med båten. Jag gillar snabba bilar, och när det händer saker. Ibland blir det en weekendresa till Paris eller kanske Barcelona. Jag klär mig gärna i en snygg Tom Rebi skjorta. I övrigt spelar jag tennis och golf. Jag reser mycket. Jag vill hitta dig kvinna som vill blir bortskämd. Du kommer inte att ångra dig! Våga hör av dig! Mr..X."

Ja, så här kan en presentation se ut, från en man som gärna talar om att han "vadar" i pengar, och är övertygad om att kvinnor faller för det! Han som har skrivit denna presentation, har naturligtvis inge bild på sig, utan bara på vyer, i ett försök till att locka till sig en "kvinna", genom då, livsstilen. Livstil må hända.. Men, frågan är om han har STIL???

 

För min del, så backar jag direkt, vid första anblicken, vid skryt... Det är ju så tydligt, att han vill köpa sig en kvinna. Han bryr sig förmodligen inte om, att kvinnan som hör av sig, tar honom först och främst för pengarna. Jag har svårt för att förstå hur en kvinna kan "ligga" sig till lyxliv. Men, så är det, om man ska tro på statistik som visar, att rika män, oftare är gifta och att de dessutom har de snyggaste kvinnorna.

 

En man, får gärna vara ekonomiskt oberoende, men det vill man ju inte veta i början, man vill ju inte känna sig köpt! Och, har han lite stil, så smyger han fram sin ekonomiska status, vid andra eller tredje dejten. Absolut inget han borde visa i sin pres. Vill han inte veta, om han är omtyckt för den han är, är han ju verkligen, enligt mig ingenting att ha!!

 

Att jag har valt att skriva om just "den rika mannen, som skryter", beror på att jag har sett alldeles för många av dem på dejtingsidor, och att dessa män, kom på tal med mina arbetskamrater idag. Ja, oss kvinnor emellan som har provat det här med dejtingsidor. Alla vi tre, tyckter att det känns både billigt och ytligt! Men, visst, finns det gold diggers överallt, så de får säkert napp. En undran bara, har "skrytisen och gold digger kvinnan, kännt på riktig kärlek någon gång?... Jag tvivlar! Eller kan kärlek till resor, lyx och flärd kännas på liknande sett? Det får jag nog gå och undra vidare på...

 

Tack för att du kikade in...

Hälsningar, Magda

Jag hade glömt bort, hur flirtigt det är på gymet

 

Träning till och från

Det var ett tag sedan jag var på ett gym. Jag har de sista åren, mest figurerat i motionsspåret. Sedan jag upptäckte motionsspåret, så har det varit det jag har njutit av mest. Att motionera, samtidigt som man kan njuta av naturen. Speciellt på våren, då det är lagom varmt. Ja, även hösten har sina ljuspunkter. På sommaren, så vill jag gärna varva med att paddla och simma, vilket är helt underbart, och som ger en perpekt träning.

 

Ja, eller nej, jag är inget träningsfreak, långt därifrån, men jag har mina perioder. Och, perioder jag inte tränar är jag en sunkig slarver, ända tills dagen kommer, då jag mår dåligt, över hur onyttig jag har varit en tid.

 

Fler och äldre som tränar

Tillbaka till rubriken... det är lite skillnad på när jag var på gymet sist. Sist jag tränade så var det mest ungdomar, och jag då "tanten"! NU, så var det massor av snygga män, ja, män som passerat sina 40 i alla fall... inte alls många småttingar. Det var ju söndag i går, så många som brukar stressa på sitt arbete ville väl träna av sig helgintaget, av vin och god mat, kan jag tänka. Fast det är nog inte hela sanningen. Faktum är den, att man tränar mycket mer idag, flera gånger i veckan... folket har insett hur viktigt det är att äta rätt och att hålla kroppen igång!

 

Motion kombinerat med flirt

Att alla trivdes på gymet, var ett faktum. Det gavs och togs blickar från alla möjliga håll. Vart kom alla dessa män ifrån, ja, det var ju mest män på gymet denna sena söndagseftermiddag. Så, jag och min vän, fick dela på uppmärksamheten, ja, en smula överdrivet kanske, men tillräckligt, för att det skulle kännas som om det var många blickar... Tjoho, är det hit man ska gå, alltså? Hm, ser man en snygging, så kanske man får spela lite ovan, och fråga hur maskinerna fungerar...

 

Nog är det trevligt med flirtande, och lite roligare blir det ju att gå till gymet... även om jag inte kände mig speciellt slank på motionsbandet, och för att inte prata om vilken taskig kondition jag hade. Ja, ja, det går rätt snabbt att få igång den. Efter ett par veckor, springer jag mer än går på bandet.

 

Mina missar på gymet

• Musiken, som dunkade på i bakgrunden, hördes knappt, så jag hade Iphonen på hög volym. Vilket gjorde att jag tydligen hade pratat väldigt högt, så att alla hörde vad jag sa!
• Tog en tung kula med handtag, och skulle visa min vän en "bra" övning. Greppade med båda händerna, särade på benen, svingade med kulan mellan benen och högt upp i luften (den övningen hade jag sett på tv). Ser att min vän fnittrar och tittar bakom mig, där två män, höll på att vika sig för skratt.. kändes ju inte alls direkt kul, men föll själv i skratt... (lite pinsamt var det ju, men kul!)

 

Alla flirtar inte!!!

Nu ska inte ni sambos bli oroliga när er parnter tränar. Alla flirtar naturligtvis inte... (ler)!

 

Nöjda

Vi hade kört motionsbandet i dryga halvtimmen, sen körde vi lite ben (bra för att stärka upp ovanför knäna, som ofta tar stryk), sen blev det rygg och armträning, matta med boll, och avslutningsvis motionsbandet igen. Nöjda efter 80 minuters träning lämnade vi Friskis & Svettis. För villken gång i ordningen, vet jag inte, men säger igen... aldrig mer tillbaka till slappolivet! Nu, med lite snyggingar att kika på, ska det väl ändå inte vara så svårt att bege sig dit, snart igen.... mycket snart *S*.

 

Tack för att du kikade in!

(välkommen att kommentera)

 

/Magda

...TIMING

 

Ja, om man nu ska lyckas träffa den rätte partnern. I alla fall om det ska bli något som håller långvarigt! Jag måste ha haft tur tidigare. Trots allt, så har jag ju ändå lyckats ha haft tre långa förhållanden, och ett par halvlånga. För hur svårt är det inte egentligen? Att två personer, ska tycka om varanda, vilja vara tillsammans jämt och dessutom bo ihop, och så mycket som till att förlova sig. Ja, allt det här ska då ske ömsesidigt känslomässigt från två parter!!! Nu blev det aldrig något bröllopsresultat av mina förhållanden. Men, ve den som ger sig!

 

Så har vi de som alltid, jag menar verkligen ALLTID, är tillsammas med någon! Är en sådan person verkligen maximalt kär/förälskad? Kan man bli det så lätt, eller handlar det om att ha en extremt tur? Eller tycker personen bara att det är skämsigt att vara singel? Jag tror, att en del tycker att det är väldigt avvikande att vara singel, som om ingen vill ha en, eller som om det vore fel på att vara en singelperson!

 

Tvärtom tycker jag personligen, att vara singel ibland, lär en att vara självständig, att man får förlita sig på sina egna val i livet. Ok, ibland är det trist att vara ensam, det kan jag hålla med, t ex häromdagen, då jag svor, och nästan grät, när jag med mina nyfixade naglar kämpade med en skiftnyckel för att få upp en mutter till cykelnsadeln som min dottern hade ändrat sist hon hade den. Ja muttrade undrandes, vad alla "män var, när man bäst behövde dem"? Grrrrr! Lyckades till slut, och muttrade än en gång.. "japp, jag fixade det, till slut, helt själv, och ingen nagel bröts"!

 

Om vi går tillbaks till det här med taiming. Hur viktig timingen är, att lyckas träffa någon som verkligen passar in. Jag är ju inte ensam egentligen, jag har någon jag träffar ibland (ett så kallat ömsesidigt öppet och ärligt förhållande), men jag söker fortfarande mannen i mitt liv! Alltså väntar jag på rätt timing, och kallar mig själv för singel. För att jag vägrar att bli tillsammans med någon som bara jag är halvförtjust i! Nej, då lever jag hellre ett så kallat singelliv! Det här med att vara singel, har faktiskt sina fördelar. Som att man kan ha väldigt roligt, flirta hit och dit med alla manliga singlar. Och spontant gå på evenemang hit och dit. Nackdelen är väl att man ibland kan känna sig lite ensam, speciellt kring helger och högtider. Och, speciellt, när man bara vill spontankramas i soffan!

 

Ibland får man för sig att man vill strunta i det här med att vänta på rätt timing, sänka sina krav på tänk och känslor. För det finns ju så många manliga singlar, att det räcker till för alla. Så problemet är inte att det är tomt på singlar.... nej, nej... Men, förutsättningarna för att det ska kunna bli ett stabilt och långvarigt förhållande minskar om man inte tror att man har träffat rätt.

 

Och, tro mig... det är bättre att vara en glad singel, än att leva i ett dåligt förhållande... det har jag provat!

 

Ibland är nog "de där singlarna" besvärliga. När man inte vet om man ska se på dem med avundsjuka eller medlidande. Källa: (Fredrik Gjerde)

Hälsningar//Magda

 

 

Det var ju det här med "friends with benefits"...

Jag skrev ju tidigare om det här med att ha en "vän med förmåner", om hur bra det är! Man träffas precis som polare gör - har fredagsmys, kollar på film, går ut och tar ett glas vin, snackar och trivs och har kul i varandras sällskap. Båda är singlar, så varför inte köra sexbiten också?

Båda är helt överens om att det är en relation som innebär "vän med förmåner-relation". Nej, nej, det är inte snarlikt ett KK-förhållande, detta är faktiskt massor bättre. Ett KK-förhållande, går ju oftas ut på att man bara går hem tillsammans efter krogen, eller får ett nattligt sms. Det är absolut inget snack om att äta frukost ihop. Har man en "vän med förmåner", slipper man sitta ensam under frukosten och tråkiga hemmakvällar på varsin håll. Det är ok, att sitta med mysbyxor och bara softa tillsammans.

 

Båda är inne på att inte har något förhållande, men får ändå den närhet och sällskap som behövs. Helt enkelt, så slipper man känna sig ensam. Här gäller det att inte bli sårad om den andre är trött eller upptagen med annat någon kväll. Det finns inget spel sinsemellan, utan man ska ta ett nej, som en "man"/"kvinna", punk!

 

Det är ju nästan ett "vanligt" förhållande, fast utan krav. Så länge detta fungerar, är det toppen! Det finns självklart alltid en risk att någon av parterna vill ha mer, än bara den avslappnade utan-krav-relationen. Därför är det nog ett måste att stämma av regelbundet, så att bägge befinner sig på samma nivå känslomässigt.

Jag lovade att återkomma, när jag hade provat en denna relation! OCH, nu har jag gjort det, eller rättare sagt, jag håller på att avveckla det. Hur det än är, så låser man upp sig för denna person, mer än man vill. Man får ju inte undra riktigt, varför denne person är upptagen ibland. Jag tror att båda känner att det är påfrestande, även om vi inte har uttryckt det ordagrant. Men, det kommer ibland ett sms, som ... "nej, nu med? Har du tröttnat?", ja, någonting i den stilen. En liten undran, som egentligen är lite förbjuden.

Vi ska i alla fall ut nu och ta ett glas vin, så får vi se hur det utvecklar sig. Förmodligen blir det som det brukar, en trevligt möte.

Hur säger man? ......jo, fortsättning följer....

Hälsningar, Magda

 

Det är ju inte direkt anonymt att exponera sig på internet. Syftet är väl att man ska marknadsföra sig själv, för att man söker en partner. När jag var yngre, så hånade man kontaktannonser i tidningar. Det var ju bara "loosers", som satte ut en kontaktannons, någon som typ, aldrig skulle kunna träffa någon annars. Jag, undrar föresten, hur de som hade satt ut en kontaktannons i en tidning vågade träffas? Snacka om blind date! Det kan ju vara vem som helst som dyker upp. Men, kanske man skickade en profilbild per snigelpost innan. Eller så använde man faxen i större utsträckning. Men, de som ville träffas så där omgående, måste ju ha haft det svårt. Jag antar att man var tvungen att höra av sig till tidningens redaktion, för att kunna nå den här personen som har satt ut kontaktannonsen. Tänk, om man läser annonsen under fredagskvällen? Då, var det ju bara att vänta till måndagen kom, så att det var öppet på redaktionen. Och, jag tror inte att många använde mailfunktion heller, och ännu mindre msn. Fast msn, börjar ju också bli förlegat nu, sedan Facebook kom. Det är ju där de flesta håller till nu för tiden.

 

Att dejta på nätet, går "miljoner" gånger snabbare. Om man hittar någon, som är intressant och båda är seriösa, så kan man ju bjuda på några fotografier, mala lite för att relativt snabbt gå över till telefonsamtal. Sen är det bara att boka in dejten, om rösten också låter okey. Ja, det är många parametrar som ska stämma in. Röst, look, begåvning, barn och moral. Sen kommer doft, beröring och åtrå, för att förhoppningsvis gå över till en kärleksfull relation.

 

Jag ställde mig några frågor, om hur kan man veta om personen man har för avsikt att dejta, inte är kriminell, kanske misshandlare, eller rent av en mördare? Ja, jag valde att ta upp det värsta, för sen kan man ju också råka ut för tråkdejter, så mycket förstod jag. Kan man kolla personen man ska dejta? Ja, man kan ju kolla upp en del, som till exempel om personen har sagt sanningen om vart han bor, om man har fått telefonnumret. Har han hemligt telefonnummer, blir man ju direkt misstänkt. Jag säger bara RATSIT! Bra, att det finns!

 

Hur gör man om det känns fel när man väl har bestämt träff och ses, om personen inte stämmer in på vad man blev attraherad av från bild, presentation och telefonsamtal? Som det här med att skriva en bra presentation på sig själv, är inte lätt, men ack, så viktigt! Många män skriver tyvärr likadant, speciellt då det finns mallar att skriva efter. Jag gillar, jag gillar inte etc etc. Jag har också upplevt att en del kan vara så kallade "nätskadade", ja, de är bara ute efter en bekräftelse.

 

Jag tror också att det kan uppstå en sorts beroende, att gå in på en dejtingsida dagligen för att se om det kan finnas något bättre denna dag. Om, inte annat, kanske en dos bekräftelse. Men, hur man nu kan få bekräftelse, om man inte är ärlig i sin marknadsföring, utan utför någon form av falsk marknadsföring, där man har en bild på sig själv, som är gammal, eller bara har haft tur att bli bra på den bilden? Ännu, värre, en bild, där man inte kan se ögonen, eller ens ansiktet! En normal bekräftelse, får nog alla via ett socialt nätverk? Sen om det är via en nätdejtingsida, eller via Facebook, det spelar nog ingen roll!

 

Vissa har nog tur, när de nätdejtar, men det är kanske inte till för alla! Svar på min rubrikfråga... Nej, det är inte speciellt lätt att dejta idag, även om det är lättare än förr.

 

Hälsningar//Magda

Frågan är om det är en bra idé att leta, efter Mr Right, och sluta att leva ut? Kanske läge, att sluta moralisera?

 

Om man nu dejtar, genom att bara slänga sig ut, utan skyddsnät, är det nog bäddat för, att man blir knäckt. Alltså, man ska inte leta efter "Mister Right" (mannen i ditt liv), utan man ska söka "Mannen för stunden". Om, han är något att ha, så kommer det där "för stunden" att falla bort, alldeles av sig själv. Och till dess har man kul ihop. Allt handlar kanske, om att INTE ta saken för seriöst?

 

Det här låter ju nästan för bra, för att vara sant. Tänk, om vi alla singlar, slutade upp med att leta efter "Mister Right" och "Miss Right"? Tanken låter bra, som jag tycker att vi ska eftersträva! Jag ska inte sticka under stolen, med att jag inte är där ännu. Men, saker som man tänker på mycket, kan en dag bli verklighet!

 

Dags att sluta leta efter Mr Right!

 

Det måste ju vara bra att vara singel ett tag. "Hitta sig själv" igen, innan man ger sig in i en ny relation... för mig tog det en väldigt lång tid...

 

Att bli ihop med någon som att har separerat precis, är egentligen helt galet. Den vanligaste kommentaren brukar, vara att: ja, men vi har varit på väg i två år att separera. Jo, det må vara hänt. De kanske bara inte hade kommit till skott med att gå skilda vägar, och bara levt ihop som vänner  på slutet. Men, även en sådan separation, en så kallad "bra" separation, där båda parter är överens om att gå skilda vägar, så är det ändå en fas man måste genomgå innan man ger sig in i en ny relation. Helt enkelt, fundera på vad det var, som fungerade, och inte fungerade i relationen. Det kan vara tankar som räddar nästa relation!

 

För mig personligen så tog det två år, innan jag egentligen var redo för en ny relation. Jag hörde någonstans att två semestrar och två jular i singellivet, gör att man sedan är mer redo för en ny partner. Det tycker jag låter väldigt sunt.

 

Om, man nu tänker sig de som ständigt ger sig in i en ny relation, väldigt tidigt, eller direkt i anslutning till att precis ha separerat, eller ännu värre, innan separation, för att leta efter någon ny! En sådan person är nog bara väldigt rädd för att bli ensam, och vågar inte se in i sig själv ordentligt. Frågan är om en sådan person, fortsätter att göra samma misstag relation efter relation? En relation, ger en både positiva och negativa erfarenheter, som man bör rannsaka, och välja ut, vad som fungerar, att ta med sig  in i nästa relation. Alltså, att man har lärt sig någonting, och kan bli en ännu bättre partner,för kommande relation.

 

Rykten säger att män har mer bråttom in i en ny relation, emedan kvinnan behöver mer tid, för att "hitta sig själv" igen, som det så tjusigt heter. Det må vara hänt, att de är så. Men, det säger sig ju självt, att även mannen behöver "hitta sig själv" igen. För hur det än är, så är det vissa "sår", som man behöver ta itu med. Alla formas vi medvetet eller omedvetet i en relation. Så, det kan vara värt att ta den tid det behövs, som sagt för att "hitta sig själv" igen!

Redo...

 

Min vän fixade ihop  oss. Hon hade själv träffat honom på nätet, men det hade inte klickat mellan dem. Hon kände mig, och visste vad jag gick igång på, och att han var något för mig.

 

Det var i början av juli, och jag pendlade mellan att vara redo för en relation, samtidigt som jag njöt av singellivet, och allt som sommaren kunde erbjuda. Efter några misslyckade dejter, var jag försiktig, just nu. Jag var så trött på att leta efter "Mr Right", att jag började undra om han ens existerade? Händer det så händer det, tänkte jag. Jag hade varit på Gotland över midsommar, och jag hade det bra nu, livet lekte. Partner får komma senare…

 

Min vän, däremot gav inte upp, utan undrade, om jag hade träffat Christer? Jag, svarade: nej, inte ännu. "Men, ring honom, han vill träffa dig". Jag, tänkte ok, varför inte, men undrade lite för vems skull? Samtidigt var jag ju nyfiken, på vem hon tyckte skulle passa mig. Jag hade kontakt med Christer i ungefär två-tre veckor innan vi sågs. Varje gång vi skulle träffas, så var jag "dagen efter", och inte alls intresserad av att träffa någon jag inte känner. Men, vi skulle ses på en fika i alla fall. När han ringde mig, samma vecka på söndagen, hade jag inget att skylla på. Jag kände inte för att ta hem honom, utan jag erbjöd mig att komma till honom, på en kopp kaffe. Lika bra att få det överstökat tänkte jag, och efter trettio minuter satt jag in min lilla A-klass, mot Vallentuna där han bor.

 

Jag var så inställd på att det inte skulle klicka mellan oss, så jag var inte ens nervös. Jag parkerade utanför huset och ringde på. Som tur är, blev det en avslappnad fikastund. Två timmar löpte på, utan besvär, när det var dags för mig att gå. Dottern skulle ha sin premiärföreställning på kvällen, som hon hade repat in hela försommaren. När jag skulle gå, gav han mig en kram, hoppla, det här kändes INTE, som en "kompiskram", utan, denna kram, gav pirr, som kändes igen. Förvirring uppstod… jag, hade känt karln i två timmar!!

 

Jag satte mig i bilen och, tänkte.. att jag hade gärna stannat lite längre. Men, vi ses snart igen, det kände jag på mig! Jag var halvvägs mot Åkersberga, när hans sms kom: "jag hade trevligt, och hoppas få träffa dig snart igen, Christer". Jag blev rätt glad, över hans sms, Är det meningen, är det meningen, tänkte jag. Lämpligt nog hade jag ett bra förslag. Och, svarade: "om du vill, har jag en biljett till dig, till kvällens föreställning". Ett "jättegärna" kom till svar. Två timmar senare, träffades vi på golfbanans parkering och promenerade tillsammans dit föreställningen skulle vara. Dottern var självklart redan på plats.

 

Lika förvånad som tidigare, blev jag denna gång, över hur man kan få känslor för någon så fort. Det tog inte lång tid innan vi smög ihop våra händer. Jag såg dotterns nyfikna blick över vem jag hade med mig, och fick självklart låtsas att det var en gammal god vän. Men, från den dagen sågs vi så gott som dagligen. Han bara ramlade in i mitt liv….. med ostyrbar kärlek, passion och allt som ingår…

 

Lycklig, men...

 

Att bli härligt nykär är ju något som man vill uppleva ofta! Så, det borde finnas på burk, precis som det finns Viagra!

 

Något som inte existerade för en kort tid innan, fanns bara där helt plötsligt! Ruset jag fick av att, läsa hans sms, tanken på honom, som fick mig att le och saknaden när han direkt åkte iväg… En underbart rus, som borde få finnas kvar för all evighet. Men, vi vet ju alla, att denna känsla försvinner och går över till någon form av vänskaplig kärlek. Fast jag har sett par, som har det där lilla extra, även tio, femton år efter att de har träffats, och de måste vara lyckligast i världen! Jag tycker, i alla fall att, det borde finnas på burk, att köpa, denna känsla, så att alla får uppleva den, minst en gång om året, för att få lite energi, och starkare livslust.

 

Christer jobbade med att konstruera och reparera hissar till brandkårsbilar, vilket innebar en hel del resor för honom. Men, innan han började med sina resor, så hann vi ses en hel del. Vi var överallt, i Norrtälje, på min brors landställe som jag disponerar, och helt plötsligt, så vart det aktuellt med parmiddagar igen. Snart var det dags, för Christer att åka iväg på en weekendresa med sonen till Danmark. Vi skulle vara utan, varandra i några dagar, men det blev telefonsamtal och sms, dagarna i ända. Men, nu hade vi fått ett problem, för att när han skulle komma hem, så skulle jag och dottern över till Gotland på bröllop! Och, vi skulle vara borta i minst en vecka.

 

Så vår stora diskussion handlade om, att det inte kändes bra, att nu, när han hade kommit hem, så var det min tur att fara iväg. Tills slut kom vi fram till, att han helt enkelt var tvungen att följa med till Gotland, och gå på bröllop med mig. Så fick det bli. Jag kontaktade brudparet, och berättade situationen, och som tur så var det inga problem. Vi bokade om båtbiljetten till hans större bil och vi for över till Gotland, Christer, dottern och jag.

 

Jag flinade lite, och undrade om jag, var lika lycklig som den blivande bruden, eller var mitt, endast en förälskelse. Förälskelse, kan nog i sig vara rätt så förrädisk. Helt underbara tre dagars firande för brudparet passerade. Sen åkte Christer och jag, själva vidare runt lite på ön. Dottern ville stanna kvar, vilket hon fick. Först tog vi in på Hotel i Kneipbyn. Vi hade cyklar med oss, vilket var perfekt transportmedel för krogrunda i Visby. Vi han med lite bad och shopping, och avslutade Gotlandsvistelen, med att besöka och tillbringa sista natten hos, goda vänner till mig, som var i sitt sommarhus, någon mil utanför Visby.

 

Vi kom hem, och allt var bara bra. Han skulle snart till Island i två veckor, vilket är en alldeles för lång tid för en så ny relation. Men, jobb är jobb. Nu har ju allt, låtit så bra, och vi hade bara träffats i några veckor. Men, ju närmare hans Islandsresa vi kom, dök uppenbara tecken, på att något inte stämmer, han började bli misstänksam och började smågräla, alltför ofta…

 

 

 

Jädrans tjafs …

 

Har man bekräftelsebehov, så har man!

 

Christer var hemma och packade inför sin två veckors resa till Island. En väldigt lång tid, när man är nykär. Vi hade en trevlig avskedsmiddag hos honom, som var jättemysig. Dagen efter så åkte han iväg och ringde från flygplatsen, från baren, där han satt och väntade på sin kollega. Klockan var inte mycket, och jag funderade över hur han kunde sitta och dricka öl, så tidigt på dagen. Herregud, det var väl inte första flygresan han gjorde?

 

Det var under hans vistelse på Island, som det kom fram att han var väldigt glad i alkoholen. Han ringde varje kväll, och han var inte nykter. De var bjudna hit och dit, av kunden och de bjöd tillbaka. Så höll det på i två veckor, och vi blev osams ordentligt vid två tillfällen. Inte för att han drack och festade, det gjorde bara att han sjönk lite i mina ögon… Utan, det som vi blev osams över, var att han inte kunde ha kontroll över vem och vilka jag kunde sms:a, prata och umgås med. Det tog till och med slut, visserligen bara under en dag, men ändå.

 

När han kom hem, så kom han direkt hem till mig, med en parfym som han räckte över. Jag försökte förtränga, de dåliga bitarna han hade visat under hans Islandsvistelsen. Dagen efter åkte vi till Norrtälje, och bara umgicks med grillning och cyklade senare till hotellet för ett glas vin i Norrtälje, supermysigt där på somrarna. En riktigt fin och romantisk kväll blev det.

 

Efter Norrtälje, när jag hade kommit hem, och jag vid tillfälle loggade jag in på datorn, ser jag på msn-bannern som gick, att Christer hade skapat nya kontakter under vår tid tillsammans. Det stod, Christer har blivit vän med Lena, Christer ha blivit vän med Marie, etc etc… dessutom hade han en ny kvinna som vän på facebook, som var Isländska… När jag frågade, vilka alla de här kvinnorna var, sa han, jag vet inte, de har addat mig, och jag har bara svarat ja. Eller hur, tänkte jag. Nog, för att även män hade addat mig, men det innebär inte att man svarar ja, på både den ena och den andra. Jag hade sett någon ny vänkontakt till honom tidigare, men eftersom jag inte är den svartsjuka typen, så slog jag bara bort det. Men, nu var det lite väl många!!!

 

Detta gjorde att jag ville veta, vad han höll på med, om han var att lita på? Varför var han så misstänksam mot mig? Var det för att han själv höll på? Jag hade inte någon lust att lägga tid på någon man, där jag inte räckte till, utan måste tillfredsställa sitt bekräftesebehov av andra kvinnor. Vi hade träffats på E-kontakt, även om det var genom en gemensam vän, så var vi tidigare, båda med på den sidan. Vi hade avaktiverat oss, när vi träffades, vilket är givet att man gör. Och, mycket riktigt, han var aktiv där igen. Det blev droppen för mig. Till svar på det fick jag, att han hade loggat in, när det blev slut den där dagen då vi vart osams. Okey? Slut en dag, och man återaktiverar sidan igen??? Han lovade och bedyrade att han skulle avaktivera sig igen, vilket han gjorde, men tilliten var förstörd.

 

Det tog inte många dagar innan vi hade vår stora diskussion igen. Jag hade åkt ut till landet, när han ringde, och jag gick rakt på sak. Att jag nu förstod, varför han var så svartsjuk och misstänksam av sig, att det berodde på att han själv hade sådana tankar och handlingar. Snacka om osäker! Det resulterade i att jag gjorde slut på det hela, då vår diskussion inte ledde till någon annan utväg. Vårt förhållande, sög alldeles för mycket energi. Glädjen försvann till någon form av illamående. Det var helt enkelt inte värt det!

 

Och, så var man singel igen! Men, är det inte rätt, så är det inte!

 

 

/spanquot;, sans-serif;Christer jobbade med att konstruera och reparera hissar till brandkårsbilar, vilket innebar en hel del resor för honom. Men, innan han började med sina resor, så hann vi ses en hel del. Vi var överallt, i Norrtälje, på min brors landställe som jag disponerar, och helt plötsligt, så vart det aktuellt med parmiddagar igen. Snart var det dags, för Christer att åka iväg på en weekendresa med sonen till Danmark. Vi skulle vara utan, varandra i några dagar, men det blev telefonsamtal och sms, dagarna i ända. Men, nu hade vi fått ett problem, för att när han skulle komma hem, så skulle jag och dottern över till Gotland på bröllop! Och, vi skulle vara borta i minst en vecka. span style=

Man är bra kompisar!!!

Man träffas precis som polare gör - har fredagsmys, kollar på film, går ut och tar ett glas vin, snackar och trivs och har kul i varandras sällskap. Båda är singlar, så varför inte ha sex också?

Båda är helt överens om att det är en relation som innebär "vän med förmåner-relation", snarlikt ett KK-förhållande, fast bättre. Ett KK-förhållande, går ju oftas ut på att man bara går hem tillsammans efter krogen, eller får ett nattligt sms. Det är absolut inget snack om att äta frukost ihop. Har man en "vän med förmåner", slipper man sitta ensam under frukosten och tråkiga hemmakvällar på varsin håll. Det är ok, att sitta med mysbyxor och bara och bara soffa tillsammans.

 

Det viktiga är ju att båda inte vill ha något förhållande, men får ändå den närhet som behövs, eller slipper känna sig ensam. Här gäller det att inte bli sårad om den andre är upptagen med annat någon kväll. Det finns inget spel sinsemellan, utan man tar ett nej, som en "man"/"kvinna".

 

Det är ju nästan ett "vanligt" förhållande, fast utan krav. Så länge detta fungerar, är det toppen! Det finns självklart alltid en risk att någon av parterna vill ha mer, än bara den avslappnade utan krav relationen. Därför är det nog ett måste att stämma av regelbundet, så att bägge befinner sig på samma nivå känslomässigt.

Jag lovar att återkomma, när jag har provat en sådan här relation! :)

 

Det klickar med vissa...

 

Det spelar ingen roll, om det är en man eller en kvinna. Det bara känns naturligt på det sociala planet, med vissa man träffar. Efter en kort liten stund, så pratar man om allt, och delar med sig av sin livshistoria… det bara klickar med vissa helt enkelt! Sen har vi personer som vi inte alls klickar med, där man inte får fram ett ord. Man letar efter ämnen, att prata om, men hittar dem inte. Det uppstår oftast en pinsam tystnad, som man bara vill fly ifrån. Varför blir det så?

 

När det handlar om en attraktion, handlar det om en möjlighet till en social tillfredsställelse… "vi kommer att ha kul ihop, vi hör ihop socialt, kulturellt och intressemässigt". Detta kan stämma in hos både en ny vän eller en ny kärlekspartner. Vi väljer nog ofta en partner som liknar oss socialt, även personliga intressen kan vara viktiga, för att bibehålla en långvarig relation.

 

När det gäller fysisk attraktion, så attraheras man ju av den andra människans fysiska utstrålning direkt vid första mötet, som oftast direkt får gensvar i en sexuell lust. Det sägs att man kan känna olika lukter (omedvetet) som får hjärnan att bearbeta sinnesstämningar och känslor. Kvinnor sägs ha bättre luktsinne än män, som förmodligen beror på östrogen. När kvinnor känner lukten av en man samlas tankar om hans lämplighet som partner. Alla har vi tydligen en unik och personlig doft, under tvåldoften. Jag tror inte att det är helt okontrollerat, att vi faller endast för dofter, utan något mer måste nog till, vid ett möte.

 

Alla har vi nog varit med om detta häftiga första bemötandet hos en nyfunnen vän, eller någon man inleder en kärleksrelation med. Lika förvånande är det, att man inte hade den personen, tidigare i sitt liv, som att personen plötsligt finns i ens liv. Personligen tycker jag att det är superhäftigt med dessa möten, och då tänker jag främst på den sociala attraktionen, som blir viktigare och viktigare i mitt liv.

 

Undantaget

 

Stod på parkeringen, och hade totalt glömt hur en Saab såg ut. Nu blev jag riktigt nervös, fast på ett positivt sätt. Mannen med alla rätt, alltså “undantaget“, stod och viftade glatt emot mig…

 

Jag skickade ett sms till Thomas, för att tacka för en trevlig fikastund, där jag meddelade att det inte hade klickat från min sida. Och, att jag önskade honom lycka till. Ordet “klicka” förekommer ofta i dejtingsidor. En vanlig fras, är … vi kan väl träffas och se om det klickar? Jag skulle nu jobba en dag till, sen var jag ledig över helgen. Henrik och jag skulle höras på fredag eftermiddag, för att vi kanske skulle hitta på något på lördag. Vissa möten har större vikt i livet, så var mötet med Henrik! Jag var på väg att möta honom på Sollentuna Golfklubb… jag fick handsvett… oooohhh, jag hade fått blackout, jag kom inte alls ihåg hur han såg ut. Varför hade jag inte fixat ett kort på mobilen, så att jag kunde kika innan mötet? Jag började att kika efter hans bil, han hade en mörkblå Saab. Det var ju inte lätt, för hur ser en Saab ut nu igen? Nästan alla bilar var ju blå!

 

Nu såg jag Henrik, han stod och viftade glatt vid sin blåa bil, och jag kände genast igen honom. Iklädd i ett par jeans, en jättefin brun dunjacka, och en söt mössa på huvudet. Jag blev nervös, jag hade inte varit det innan, men NU! Han kom emot mig, log och gav mig en stor kram. Han sa, att jag var lik mig från bilderna. Detsamma sa jag, och tänkte, äntligen någon som faktiskt stämmer in på vad han utger sig för att vara, ja, i alla fall utseendemässigt, och dessutom verkade han vara glad och charmig! Han var fyrtiofem, med ett ungdomligt yttre. Vi gick mot restaurangen, och jag vet att jag försökte att snegla på honom, utan att han såg. Jag är jättehungrig, sa han. Själv skulle jag nog inte få ner så mycket mat, jag var för nervös. Det är inte likt mig att bli så nervös i vanliga fall. Men, jag kände igen den sortens nervositet, sedan tidigare.

 

Jag frågade Henrik om han hade dejtat mycket, innan mig, och tyckte att han försökte undvika frågan… han mumlade, ja en gång - Nej, ska vi inte ta och äta lite? Vad är du sugen på för något Magda? Jag valde ut en fisksoppa, det satt perfekt mot vinterkylan. Jag kom knappt ihåg någonting, om vad han hade berättat om sig, så jag frågade, vad var det du jobbade med igen? Jag jobbar med musik, på ett skivbolag svarade han. Och jag ångrade frågan direkt. Jag som hade nämnt för honom att jag hade varit diskjockey under en tid av mitt liv. Lika dålig på att komma ihåg vinnamn, var jag kass på artister. Det var bara under tiden jag spelade, som jag hade lite koll. Jag tittade genast ut, och kommenterade vilken fin vinterdag det var, för att komma in på ett annat spår.

 

Vi satt kvar länge och väl, och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi log lite generat när våra ögon möttes. Till slut började restaurangpersonalen plocka upp stolarna på borden. Vi insåg att det var läge att lämna stället. Vi tog en liten promenad, tills vi började att frysa. Senare skildes vi åt på parkeringen, efter att ha bestämt att vi skulle ses igen. Jag hann inte så långt, innan mobilen pep.. Jag hade fått meddelande från Henrik. Saknar till sällskap redan! Kram, stod det. Jag bara log, och jag skrev tillbaka, saknar ditt sällskap också! Kram. Han skulle på en släktmiddag på kvällen, och jag skulle på tjejmiddag. Tjejerna som jag brukar träffa för en lite matorgie och något gott vin till. Jag tänkte på Henrik nästan hela kvällen, tillräckligt för att tjejerna skulle undra vilken planet jag befann mig på. Jag berättade vad jag hade gjort på dagen, och de lyssnade ivrigt. Vid 23-tiden kom ett god natt sms från Henrik. Jag kommer nästan aldrig ihåg drömmar, men, den natten, vet jag, att jag drömde om Henrik!

 

Jag vaknade nästa dag av ett sms, som fick mitt hjärta att hoppa till, såg på meddelandet, som jag hoppades skulle vara från Henrik. Men, det var från Thomas, som skrev.. god morgon vännen, tänker på dig! Kram, Thomas. Shit också! Förstod han inte vad jag hade skrivit tidigare… ett ytterligare sms kom….

forsättning följer

 

 

Andra dejten

 

Vilken helg! Middag och promenad med lunch på Djurgården med gourmetgänget! Tjejerna, liksom jag som älskar mat och vin, för att avsluta helgen med en biodejt med Henrik. Bättre helg kunde det knappas ha blivit!

 

Det var dagen efter min och Henriks första dejt. Ett uppvaknande av två sms på rad, men det var tyvärr, inte från Henrik, utan från Thomas, som jag vänligt hade avvisat, genom ett sms som inte kunde missuppfattas. Jag brydde mig inte om att svara på sms två. Jag har nog inte nämnt, “mannen som aldrig ger upp”! Han, vill inte se signaler, utan försöker att tjata sig till ett förhållande. Han förstår inte heller, att tjat är ett avtändande beteende. Fick jag ett liknande sms, så skulle jag på fullaste allvar, inte ens tänka tanken över att kontakta honom igen. Lite stolthet, får man väl ändå ha? I dejtingvärlden, så måste man kunna urskilja på ömsesidigt intresse eller inte! Annars, är man verkligen illa ute.

Jag hade sovit kvar hos min gode vän Malla, på Birger Jarlsgatan. Vid tiotiden, så överraskade hon som vanligt till frukost, en god cappuccino, smörgås och en smarrig äggröra! Renate som också var med på middagen, hade åkt hem till sig till Vasastan på natten. Precis när vi hade ätit klart frukosten, så ringde Renate, och tackade för middagen. Vi kom överens om att umgås lite till, och det skulle vi göra genom att ta en långpromenad och äta en sen lunch på Café Rosengården, ute på Djurgården.

Klockan var nu elva, och jag kände mig lite trött. Var det verkligen nödvändigt att gå till The Lab, Birger Jarlsgatan, för att “drinka” igår? Jo, klart det var, vi har alltid trevligt ihop, och det låg ju så nära. Men, det blev helt klart lite för lite sömn. Henrik ringde vid tolvtiden. Han frågande om jag ville ses på en bio på kvällen, och kanske promenera lite på stan innan. Jag ville säga absolut, kom nu! Men, jag kunde ju inte visa mig så lättillgänglig, det brukar aldrig gå hem hos killar! Ett spel, är vad det är. Det är likadant för oss tjejer, vi vill ha lite ovisshet, för att bli intresserade! Så jag sa att jag var upptagen fram till klockan sex, med tjejerna med promenad och lunch på Djurgården. Så klockan sex, fick det bli. Sådär ja, tänkte jag och log. Jag kände mig nöjd, nu när jag fick känna mig uppvaktad, av en som jag hade fattat tycke för!

Vi tjejer hade det jättetrevligt på Djurgården, och klockan var strax före fem innan vi var tillbaka hos Malla. Jag lånade duschen och bytte kläder. Exakt en minut innan sex, tog jag hissen ner till gatan för att vänta in Henrik. Han stod redan och hängde vid sin bil bara fyra meter ifrån porten när jag kom ut!. Jag blev nervös igen, men inte som första dejten, för nu hade vi ju godkänt varandra, och nu skulle det bara bli lättare och lättare för varje gång vi skulle ses. Bio var perfekt för en andra dejt. Vi såg filmen, Before the devil knows you are dead. Filmen hade precis kommit ut och var en thriller/drama. Ärligt talat, så kom jag inte ihåg så mycket av filmen. Under hela filmen höll vi i varandras händer, och jag hade fullt upp med att uppleva “pirret“. Efter bion, gick vi in på Seven Eleven en stund, för att ta en kaffe, och prata lite innan vi skulle skiljas. Henrik berättade att han var nyseparerad, och har två barn på 15 reaktive 17 år, med sitt ex. Det är egentligen ingen hit, att träffa någon som är nyseparerad. Man, vet aldrig vad som kan hända, och var han beredd, att inleda något nytt så pass snart efter en separation från mamman till sina barn?

Vi kom till hans bil, och jag sneglade runt i bilen för att, kolla lite. En bil kan berätta mycket om bilägaren. Men, här var det tomt och rent, förutom en träningsbag som låg i baksätet. Han följde mig till bilen, och gav mig en kram och vi pussades lite, eller rättare sagt fem pussar… ja, jag räknade dem (ler). Vi skulle höras nästa dag, vilket jag såg fram emot… kände att jag var rätt såld på den här killen, trots att jag egentligen inte visste mycket om honom. Jag var barnfri tills på torsdag, så någon dejt till skulle vi nog allt hinna med!

 

Lunch hos mig

 

Vi hade inte setts på ett par dagar, men nu skulle vi ha en lunchdejt hemma hos mig, i mitt inte allt för stora tvårumsradhus. Lax och halstrade rotfrukter fick det bli, det brukade gå hem. Dottern var hos sin pappa i ett par dagar till.

 

Jag satt i bilen på väg hem efter bion med Henrik. Frågade mig själv, om det här kunde vara något bra. Det kändes i alla fall så. Klockan hade hunnit bli sent, så jag bara sorterade ut smutskläderna från bagen, borstade tänderna, för att sedan stupa i säng. Jag skulle jobba konstigt i veckan, jobba måndag och tisdag, ledig på onsdag, för att slutligen jobba torsdag och fredag. Så blir det ibland, för att jag jobbar vissa helger, som spar in timmar i schemat. När väckningssignalen löd på min mobil, kände jag mig trots allt väldigt pigg. Ja, så är det väl, när man känner sig lite förälskad, man får någon extra energi på något sätt. Jag såg samtidigt att jag hade fått ett "god morgon sms" från Henrik. Klockan var sju, och jag hoppade in i duschen och tog på mig min arbetsuniform. Denna arbetsuniform, som jag nu hade tagit på mig, varje arbetspass under två års tid. Ja, man behövde inte lägga ned någon tid på att leta efter några snygga plagg för dagen i alla fall.

 

När jag hade parkerat bilen utanför jobbet, så skickade jag tillbaka ett "god morgon sms" till Henrik. Skrev att jag önskade honom en bra dag på jobbet, och att vi kunde höras senare. Min arbetsdag flöt på ganska fort som vanligt. På måndagar händer det alltid lite extra saker som måste fixas efter helgen, samt lite möten. Plötsligt, var klockan halv fem, och det var dags att bege sig hem. På mobilen hade det kommit tre meddelanden. Ett från exet, ett från mamma och ett från Henrik. Exet meddelade att han var tvungen att jobba näst nästa helg, och, det var ju inte speciellt lyckat, då jag alltid bokade in jobbhelger, när dottern var hos honom! Blev lite sur, men jag ringde upp mamma, och hon lovade att ställa upp som barnvakt. Nu var det bara att hoppas att hon skulle orka. Med sitt dåliga immunförsvar, drog hon lätt på sig förkylningar. Henrik i sitt sms,, önskade en bra dag, men inget om att vi skulle ses.

På kvällen skulle jag iväg på ett föräldramöte på dotterns skola. Som tur var, kom jag hem tidigt. Jag startade igång en tvättmaskin, fixade lite te, och satte på laptoppen. Kollade lite i facebook, som hade blivit en vana, det var rätt kul, för att jag hade hittat en massa vänner och dem mig. Det var från barndomsvänner som man knappt kom ihåg, arbetskamrater till alla nya vänner som man hade fått under åren. Ja, det blev som ett litet tidsfördriv, och man hängde med lite om vad som händer kring sina vänner, trots att man bara satt bakom skärmen på hemmaplan. Klockan var nästan halv tio, när Henrik ringde. Han var ute och gick med hunden, och passade på att ringa mig, för att kolla hur jag hade det. Vi pratade på en stund. Vidare bestämde vi nästa dejt. Vår tredje dejt skulle alltså bli på onsdag om ett par dagar. Han skulle komma ut till mig i Åkersberga, för en lunch på min hemmaplan. Och, jag som hade hoppats på en kvällsdejt med lite middag, innan torsdag, medans jag var barnfri. Men, vem har bråttom?

Det var var redan tisdag, och jag hade inte planerat vad jag och Henrik skulle äta till lunch på onsdag. Alltså, måste, jag förbi Ica efter jobbet, men först hem och slita av mig uniformen. Jag hade laxkotletter i frysen. Perfekt med lite halstrade rotfrukter och en kall cremefraicheröra till. Jag valde det säkra före det osäkra, då jag visste att laxen oftast går hem. Onsdagen kom, och jag städade lite, drog dammvippan på de mest synligaste ställen. Usch, här behövdes egentligen städas ordentligt, men, det fick duga. Eller vad hade jag för val? Tiden var knapp och han skulle nu dyka upp om ett par timmar. Jag tog snabbt en dusch och provade sedan några klädesplagg innan jag var hyfsat nöjd. Fem i tolv, så ringde han. Han hade lite svårt att hitta, vilket inte är konstigt, för ingen hittar till min adress första gången. Numreringen är helt galen, helt blandade nummer mellan lågt och högt och oskyltat. Jag tänkte, att jag måste ringa gatukontoret och påpeka det. Jag guidade i alla fall Henrik till mitt hus. Han var lika fräsch som vanligt, när han kom, i jeans, en snygg tight blå skjorta. Vi gick snabbt på en husesyn i mitt inte allt för stora tvårumsradhus.

Vi kramades lite innan vi satte oss vi bordet. Jag kände att jag stormtrivdes i hans sällskap. Han var kul och charmig. Vi pratade mycket om Åre under lunchen, vi hade båda varit där mycket. Han oftast i jobb och jag som hade åkt upp 1999 för att jobba i bar på Torvis i två månader, för att sedan träffa exet, och så småningom bli en Årebor. När vi hade ätit, så ringde det i min telefon, från något nummer som jag inte kände igen. Jag tänkte först inte svara, men som tur var så gjorde jag det. Det var dottern som ringde från skolan. Hon berättade att fritids var stängt, och att pappa inte svarade i sin telefon, som skulle hämta henne klockan fyra. Jag berättade för Henrik om samtalet, och han sa, att han förstod. Vi tyckte båda två att det var för tidigt att presentera sig för varandras barn, och menade på att han då kunde passa på att åka förbi sitt jobb. Vi fick helt enkelt ses en annan dag. Så vi fick avsluta dejten, säga hej då på parkeringen, med lovorden, vi hörs senare.

Ja, det är verkligen inte så lätt att få ihop barn, ex, jobb och dejt. Trots ivern, är det inte läge att ha bråttom?

 

Dalarna

 

Det var dags för en tjejhelg i Dalarna. Det var vinter, och de som ville, skulle åka skidor. Njutbara dagar i skidbacken och besök på loppis, som avslutades med enormt härliga middagar.

Det är redan torsdag, och snart helg. Idag kommer dottern, Francilia äntligen hem. Hon har varit hos sin pappa i flera dagar och det känns. Men, vad ska man göra? Hon har ju rätt till att tillbringa tid både med sin mamma och pappa. Vi såg nu i alla fall fram emot att få åka till Dalarna i helgen. Renate, har tillsammans med sin man, en stor stuga i Dalarna. Det är vi i "gourmetgänget" som brukar åka upp bara för att umgås och njuta av natur och mat. Nu var det vinter och det skulle åkas skidor. I alla fall gjorde barnen och Renate det. En av traditionerna som vi har i Dalarna, närmare bestämt nära Borlänge, är att gå på loppis. Vi älskar alla att komma hem med något fynd. Mitt största fynd jag har gjort där, är en manick som man släpper ut luft från glasburkar, för att man sedan lätt kan vrida upp locket. Den kostade bara en krona! Fynd anser jag, att det är, när prylen är mer eller mindre gratis, som man använder mer än tio gånger.

Det blev fredag eftermiddag, och det var dags att åka med bilarna upp till Dalarna. Det tar cirka tre timmar, då vi också har handla lite på vägen. Mmm, jag såg speciellt fram emot våra goda middagar! Vi hade planerat att Renate skulle fixa middag på fredag kväll. Det blev en hemmagjord gulasch, som hon hade förberett dagen innan i stan. Gulaschsoppa, med hembakat bröd och lite rött till. Sämre kan man ju ha det :-).

Lördagen kom, och vi begav oss till skidbaken. Renate tog upp barnen i liften och åkte en del. Jag och Malla stod och njöt i solvärmen och hejade på dem när de kom ner för backen. På kvällen så satte sig barnen för att spela spel. Till middag hade Malla och jag fixat fyllda zuccini, med en god fyllning toppad med crème fraîche, chili och korriander, och som tillbehör blev det vitlöksmarinerade auberginer. Självklart blev det ett gott vin till!

Den här helgen var Renates man också i stugan, och jag kände ett sting av avundsjuka, för att jag hade så gärna velat att Henrik var med. Men, vi hade ju inte kommit så långt i vår relation ännu. Det skulle dröja innan Henrik och jag kunde ses. De kvällar jag kunde träffas, så kunde inte han, och när han kunde, så kunde inte jag. Jag jobbade eller så hade jag barnvecka. Precis när jag satt och tänkte på Henrik, och undrade varför han inte hade ringt ännu, så ringde han. Vi pratade en stund, tills tjejerna ropade bestämt, att det var dags för dessert. Vi avslutade samtalet, men innan så bestämde vi att vi åtminstone skulle ses på en lunch på måndag. Annars så skulle vi få vänta i evigheter. Vi skulle luncha i Täby, för att mötas på halva vägen.

Jag bad om ursäkt för det långa telefonsamtalet med Henrik, och slog mig ner vid middagsbordet i det enormt stora köket. Malla, stod för den goda desserten, tre sorters glassar, med riven mörk choklad. En av glassarna var gjord av mango, som var supergod.

Helt plötsligt hade det blivit söndag, och det var dags för lite loppis, innan vi åkte tillbaka mot stan igen. Nästa besök till Dalarna planerade vi till våren igen, då skulle de bygga en jätteveranda, med bubbelbad ute! Det såg vi redan fram emot. Efter en trevlig helg på bortaplan, så vart det lite fix med att tvätta, duscha och planera in en den kommande veckan. Det var tur att jag var ledig på måndag, för då kunde jag ta det lite lugnare, OCH, jag skulle ju luncha med Henrik också! Jag kände att jag var rätt nöjd över att slippa dejtingsidorna nu, och dess jagande efter ett lämpligt pojkvänsmaterial!

 

Störtlurad

 

När något känns bra, så vill man inte se att något, kanske inte stämmer. Det har nog funnits tecken på att saker inte har stått rätt, men jag har inte sett dem, för att jag inte har velat sett dem.

Efter att jag hade kommit hem från Dalarna, så hade jag och Henrik en supertrevlig lunch. Vi sågs i Täby Centrum, inget romantiskt ställe, men det spelade ingen riktig roll vart vi var, bara vi fick träffas. Han berättade lite om sitt jobb, och att han skulle till Köpenhamn över helgen om ett par veckor. Han frågade om jag ville följa med dit. Jag blev jätteglad, och tackade ja. Nu hoppades jag att jag inte skulle ha min jobbhelg då!!!

 

Vi skildes åt. På väg hem, passade jag på att åka till Arninge för att handla ett lysrör, som hade gått i köket där hemma. Precis när jag hade stigit in på Rusta, så fick jag ett sms, fast i samma ögonblick så träffade jag en kollega och vi pratades vid en stund. Vi sa hej då, och jag gick vidare för att leta efter avdelningen som har lysrör.

 

När jag väl kom till bilen, så kom jag på att jag hade fått ett sms. Det var ovanligt av mig att glömma sådant, nu för tiden, då det kanske kunde vara Henrik som hade skickat sms. Men, nu var det inte från honom, utan det var ett mobilnummer som jag inte kände igen, eller hade inlagt på mobilen. Jag öppnade meddelandet och det stod följande. "Vem är du? Och, varför skickar du meddelande till min sambo? Ring upp mig, när du har läst detta! Lena".

 

Jag förstod ingenting!!! Nu ville jag snabbt hem, för att se vem det var som hade skickat detta sms. Hundra tankar for i mitt huvud. Jag blev illa till mods. Har Henrik en sambo? Jag kunde inte vänta tills jag kom hem, utan ringde upp Henrik. Hans svarare gick på, så jag bad honom att ringa upp mig. Jag hade ingen lust att meddela vad det handlade om, på hans svarare. Jag vet att jag tänkte, att allt var för bra för att vara sant. Det här händer bara andra, inte mig, tänkte jag. Plötsligt ringde min telefon....

 

- Hej, det är Henrik

- Hej, sa jag. "Henrik, har du varit helt ärlig mot mig?

- Vad menar du?

 

Jag berättade om mitt sms jag hade fått. Han blev alldeles tyst.

 

- Magda, jag har ingen sambo, men som jag sa till dig, så är jag nyseparerad, och Lena har inte riktigt accepterat det. Strunta i att kontakta henne, ge mig en chans att prata med henne.

 

Jag gick med, på att ge Henrik lite tid att prata med sitt ex. Men, frågan var bara om jag kunde hålla mig från att höra av mig till Lena? Men, då kanske Henrik skulle bli sur? Det bara snurrade i mitt huvud... undrade om han störtlurade mig, och, i så fall, av vilken anledning då? Det var ju inte riktigt så att han hade försökt få mig i säng, och sedan bara dra... ???? Han verkade ju så seriös! Men, när jag tänker efter, så har vi träffats nästan bara på dagtid.

 

I vanliga fall, så brukar jag kolla upp män innan jag dejtar på Ratsit (ett personregister), men, jag hade inte gjort det denna gång, av någon anledning. Men, jag visste vad jag skulle göra när jag kom hem i alla fall....

 

 

KAOS i huvudet

 

Ett triangeldrama höll på att skapas. Något som jag har sagt till mig själv, att jag aldrig skulle vara med om! Antingen så kunde jag bara vända ryggen till, eller undersöka hur det verkligen låg till. Tack, vare Ratsit, så fick jag ändå lite fakta!

 

Jag kom hem, helt förvirrad efter min och Henriks lunchdejt. Jag vet inte hur många gånger jag läste Henriks ex Lenas sms, som löd: "Vem är du? Och, varför skickar du meddelande till min sambo? Ring upp mig, när du har läst detta!" "Lotta. Hur hade hon fått tag på mitt nummer? Det här var en helt ny situation för mig. Var jag helt plötsligt på väg att bli den där "andra kvinnan"? Hur starka är mina känslor för Henrik, och vad har han för känslor för mig? Är det verkligen slut mellan Henrik och Lena? Dessa frågor och många fler flög, om och om genom mitt huvud.

 

Lena var förmodligen helt förtvivlad över att Henrik hade lämnat henne, efter cirka tjugo år ihop? De hade ju ändå två barn tillsammans, som nu var i sena tonåren. Hon såg kanske att hon skulle åldras ihop med Henrik? När jag kom hem, skulle jag ta reda på om de var mantalsskrivna på samma adress. Enligt honom, så hade han en lägenhet i Sundbyberg, som han hyr i andra hand, tills han skulle ordna ett eget boende. Sambon skulle vara skriven i Bromma.

 

Jag har aldrig uppskattat Ratsit så mycket som nu. För där kan man nämligen kolla upp var en person är mantalsskriven, är född, är gift eller ogift, och om personen driver något företag. Praktiskt, att använda om man dejtar. Jag brukar kolla upp män innan, så att de inte har ljugit sig "blå" för mig. Konstigt nog, så hade jag inte kollat upp Henrik. Nu skulle jag det i alla fall. Han stod som ogift, MEN, mantalsskriven på samma adress som Lena i Bromma. Ok, Lena hade alltså rätt! Han var inte ärlig vare sig mot mig eller henne. Så här i efterhand, så fanns det en hel del tecken, på att han kanske inte var singel. De gånger vi hade träffats, så var det på dagtid, alla gånger utom vår biokväll. Och, när han ringde under kvällstid, så var han lustigt nog, alltid ute med hunden! Mitt lilla pucko! Jag borde ha fattat!

 

När han ringde, så skulle han minsann få höra… eller nej! Jag tänkte inte svara! Han kunde dra, dit pepparn växer! När jag lite senare stod utanför fritids, så ringde han. Jag stirrade på luren, ville så gärna svara, men jag tryckte på avvisa-knappen. Dottern babblade på i bilen hela vägen hem. Hon blev lite irriterad, då jag bara svarade mmmmm, hela tiden. Jag var en anings okoncentrerad. När vi kom hem, så hade jag ingen matlust, utan skakade en proteindrink till mig, och slängde in en piazza i ugnen till dottern. Jag ringde upp en väninna och vädrade ut allt som hade hänt under dagen. Hon tyckte att jag gjorde rätt som tänkte bryta med Henrik.

 

Han ringde igen vid åttatiden. Efter fjärde signalen, så kunde jag inte bli att svara i alla fall!

 

Henrik - Hej, det är Henrik

Jag - Hej

Henrik - Du svarade inte tidigare, när jag ringde

Jag - Nej, borde jag det? Du är ju fortfarande skriven hos Lena. Jag känner mig rätt lurad!

Henrik - Ja, men, du måste ju ge mig en chans att förklara det som har hänt. Jag har nu pratat med Lena, kväll, hon var jätte arg, men det är inte som du tror. Det är verkligen slut mellan Lena och mig. Allt har bara inte blivit klart! Jag har gjort en adressändring.

Jag - Ja, men, om det är som du säger, så tror jag inte att du är redo att ge dig in i något nytt.

Henrik - Men, jag vill fortsätta träffa dig, Magda! Man, kan ju aldrig veta när, den rätta personen dyker upp. Jag vill gå vidare och se, vad du och jag har för något!

Jag - Jag vet inte, men i så fall, så vill jag prata med Lena först! Jag vill veta vad hon har att säga. Jag vill helst inte inleda något med att ditt ex hatar mig! Har du något emot att jag ringer henne.

Henrik - Ok, gör det, men låt henne inte baktala mig. Och, jag vill fortfarande att du följer med till Köpenhamn, så att vi kan lära känna varandra ordentligt.

 

Vi avslutade samtalet, och jag visste inte vad jag skulle tro. Han hade ju trots allt gått med på att jag skulle kontakta Lena. Borde jag bara göra som jag hade tänkt innan jag pratade med honom, att bara dumpa honom, eller skulle jag kontakta Lena? Jag bestämde mig för att sova på saken…

 

 

Beslutet

 

Ibland måste man göra stora beslut, även om besluten resulterar i stora förändringar i livet. Några gånger har andra personer hjälpt mig att ta mina stora beslut. Idag kan jag ställa mig själv mot väggen, för att lättare kunna ta kloka beslut.

 

Jag hade legat och vridit och vänt i sängen, tills klockan var över midnatt. Jag hade funderingar, om vad det var för mening med att inleda en relation med ett kaos? Känslor av obehag kom, känslor som jag kände igen. En av gångerna var under separationen med min dotters pappa. Och en annan gång när jag var sjukskriven. Jag behövde göra beslut som innebar stora förändringar i livet. Ofta, så är det någon annan som har gett mig råd, eller en ställt en fråga.

 

Ett stort beslut jag tog, var när jag och exet var på familjeterapi. Terapeuten, ställde mig mot väggen, och frågade mig, VARFÖR jag höll mig fast i denna relation? Jag blev paff, för att jag kunde inte ge något rakt svar på frågan. Jag mumlade något om … dottern, som bara var fem år. Vi hade bråkat alldeles för mycket, för att jag skulle kunna ta fram, och nämna något om ömmande kärlekskänslor för exat. Hur som, så var det, efter den frågan, jag tog ett stort beslut, att helt enkel släppa taget. Det fick kosta, vad det kosta vill! Det var inte värt att stanna kvar i relationen! Jag hade tur, jag hittade snabbt ett hyresradhus i närområdet.

 

Ett annat tungt beslut jag tog, var när jag mådde dåligt precis efter separationen, av orsaker jag inte vill gå in på nu. Jag gick till läkaren för att förlänga min sjukskrivning efter en månad. Även då, ställdes det en avgörande fråga. Magda, är det verkligen det du vill? Att bli långtidssjukskriven? Är det inte bättre att du tar tag i saker, som du ändå måste ta tag i förr eller senare? Saken var den, att jag arbetade ihop med exet! Vi hade tagit ett beslut föregående år, om att driva en krog, och där var vi nu. Han arbetade i köket, och jag i serveringen.

 

Efter mitt besök hos läkaren, tänkte jag, att jag minsann har en så klok husläkare! Hon är rar, har empati, och kan avgöra vad som är bäst för patienten. Tänk vad mycket färre långtidssjukskrivningar det skulle vara om fler läkare var som hon! Hon har varit en av mina hjältar, ända sedan dess! Hon hade ju så rätt, varför sjukskriva sig längre? Det skulle ju inte blir bättre av att gå hemma och älta i problem, och tycka synd om sig själv. Jag var visserligen ledsen över att ha behövt separera, och ändå vara tvungen att jobba med exat. Men, den största oron, handlade mest om det nya livet som min dotter hade fått! I mitt fall handlade det om att bestämma sig. Helt enkelt, att inte må dåligt, utan istället, finnas till för dottern!

 

Jag tänkte på dessa händelser, när jag tog det stora beslutet angående Henrik, innan jag somnade. Jag skulle helt enkelt "skita" i Henrik. Jag orkade inte ge mig in i något som börjar med strul. Inget dåligt fick komma in i mitt och dotterns liv. Jag hade fullt upp med andra saker, som jag behövde all kraft till! Det måste ju finnas tusen män som är tillgängliga och inte precis har separerat! När jag vaknade dagen därpå, så kom jag ihåg vad jag hade beslutat mig för. Jag skulle gå till jobbet som om ingenting. Ligga lågt ett tag, sen kanske aktivera sig dejtingsidan igen, eller kanske jag skulle börja gå ut lite på mina barnfria helger, och se vad som finns "på marknaden"? Arbetsdagen gick, och jag skulle ljuga om jag sa, att jag inte hade tänkt på Henrik under dagen. Inte blev det lättare, då han hade skickat mig ett sms,"tänker på dig! Ha en bra dag. Ring mig sen. Kram Henrik". Det var tur att det var rörigt på jobbet den dagen, så att jag fick annat att tänka på!

 

 

span style=