Kompis eller partner

Hej alla!    Här har ni bild på mig, kan vara kul att se vem som skriver!  Hoppas, vi ses snart!    //Magda


Det var ju det här med "friends with benefits"...


Jag skrev ju tidigare om det här med att ha en "vän med förmåner", om hur bra det är! Man träffas precis som polare gör - har fredagsmys, kollar på film, går ut och tar ett glas vin, snackar och trivs och har kul i varandras sällskap. Båda är singlar, så varför inte köra sexbiten också?


Båda är helt överens om att det är en relation som innebär "vän med förmåner-relation". Nej, nej, det är inte snarlikt ett KK-förhållande, detta är faktiskt massor bättre. Ett KK-förhållande, går ju oftas ut på att man bara går hem tillsammans efter krogen, eller får ett nattligt sms. Det är absolut inget snack om att äta frukost ihop. Har man en "vän med förmåner", slipper man sitta ensam under frukosten och tråkiga hemmakvällar på varsin håll. Det är ok, att sitta med mysbyxor och bara softa tillsammans.

 

Båda är inne på att inte har något förhållande, men får ändå den närhet och sällskap som behövs. Helt enkelt, så slipper man känna sig ensam. Här gäller det att inte bli sårad om den andre är trött eller upptagen med annat någon kväll. Det finns inget spel sinsemellan, utan man ska ta ett nej, som en "man"/"kvinna", punk!

 

Det är ju nästan ett "vanligt" förhållande, fast utan krav. Så länge detta fungerar, är det toppen! Det finns självklart alltid en risk att någon av parterna vill ha mer, än bara den avslappnade utan-krav-relationen. Därför är det nog ett måste att stämma av regelbundet, så att bägge befinner sig på samma nivå känslomässigt.


Jag lovade att återkomma, när jag hade provat en denna relation! OCH, nu har jag gjort det, eller rättare sagt, jag håller på att avveckla det. Hur det än är, så låser man upp sig för denna person, mer än man vill. Man får ju inte undra riktigt, varför denne person är upptagen ibland. Jag tror att båda känner att det är påfrestande, även om vi inte har uttryckt det ordagrant. Men, det kommer ibland ett sms, som ... "nej, nu med? Har du tröttnat?", ja, någonting i den stilen. En liten undran, som egentligen är lite förbjuden.


Vi ska i alla fall ut nu och ta ett glas vin, så får vi se hur det utvecklar sig. Förmodligen blir det som det brukar, en trevligt möte.


Hur säger man? ......jo, fortsättning följer....


Hälsningar, Magda

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0