Det måste handla om...
...TIMING
Ja, om man nu ska lyckas träffa den rätte partnern. I alla fall om det ska bli något som håller långvarigt! Jag måste ha haft tur tidigare. Trots allt, så har jag ju ändå lyckats ha haft tre långa förhållanden, och ett par halvlånga. För hur svårt är det inte egentligen? Att två personer, ska tycka om varanda, vilja vara tillsammans jämt och dessutom bo ihop, och så mycket som till att förlova sig. Ja, allt det här ska då ske ömsesidigt känslomässigt från två parter!!! Nu blev det aldrig något bröllopsresultat av mina förhållanden. Men, ve den som ger sig!
Så har vi de som alltid, jag menar verkligen ALLTID, är tillsammas med någon! Är en sådan person verkligen maximalt kär/förälskad? Kan man bli det så lätt, eller handlar det om att ha en extremt tur? Eller tycker personen bara att det är skämsigt att vara singel? Jag tror, att en del tycker att det är väldigt avvikande att vara singel, som om ingen vill ha en, eller som om det vore fel på att vara en singelperson!
Tvärtom tycker jag personligen, att vara singel ibland, lär en att vara självständig, att man får förlita sig på sina egna val i livet. Ok, ibland är det trist att vara ensam, det kan jag hålla med, t ex häromdagen, då jag svor, och nästan grät, när jag med mina nyfixade naglar kämpade med en skiftnyckel för att få upp en mutter till cykelnsadeln som min dottern hade ändrat sist hon hade den. Ja muttrade undrandes, vad alla "män var, när man bäst behövde dem"? Grrrrr! Lyckades till slut, och muttrade än en gång.. "japp, jag fixade det, till slut, helt själv, och ingen nagel bröts"!
Om vi går tillbaks till det här med taiming. Hur viktig timingen är, att lyckas träffa någon som verkligen passar in. Jag är ju inte ensam egentligen, jag har någon jag träffar ibland (ett så kallat ömsesidigt öppet och ärligt förhållande), men jag söker fortfarande mannen i mitt liv! Alltså väntar jag på rätt timing, och kallar mig själv för singel. För att jag vägrar att bli tillsammans med någon som bara jag är halvförtjust i! Nej, då lever jag hellre ett så kallat singelliv! Det här med att vara singel, har faktiskt sina fördelar. Som att man kan ha väldigt roligt, flirta hit och dit med alla manliga singlar. Och spontant gå på evenemang hit och dit. Nackdelen är väl att man ibland kan känna sig lite ensam, speciellt kring helger och högtider. Och, speciellt, när man bara vill spontankramas i soffan!
Ibland får man för sig att man vill strunta i det här med att vänta på rätt timing, sänka sina krav på tänk och känslor. För det finns ju så många manliga singlar, att det räcker till för alla. Så problemet är inte att det är tomt på singlar.... nej, nej... Men, förutsättningarna för att det ska kunna bli ett stabilt och långvarigt förhållande minskar om man inte tror att man har träffat rätt.
Och, tro mig... det är bättre att vara en glad singel, än att leva i ett dåligt förhållande... det har jag provat!
Ibland är nog "de där singlarna" besvärliga. När man inte vet om man ska se på dem med avundsjuka eller medlidande. Källa: (Fredrik Gjerde)
Hälsningar//Magda
