Henrik...
Undantaget
Stod på parkeringen, och hade totalt glömt hur en Saab såg ut. Nu blev jag riktigt nervös, fast på ett positivt sätt. Mannen med alla rätt, alltså “undantaget“, stod och viftade glatt emot mig…
Jag skickade ett sms till Thomas, för att tacka för en trevlig fikastund, där jag meddelade att det inte hade klickat från min sida. Och, att jag önskade honom lycka till. Ordet “klicka” förekommer ofta i dejtingsidor. En vanlig fras, är … vi kan väl träffas och se om det klickar? Jag skulle nu jobba en dag till, sen var jag ledig över helgen. Henrik och jag skulle höras på fredag eftermiddag, för att vi kanske skulle hitta på något på lördag. Vissa möten har större vikt i livet, så var mötet med Henrik! Jag var på väg att möta honom på Sollentuna Golfklubb… jag fick handsvett… oooohhh, jag hade fått blackout, jag kom inte alls ihåg hur han såg ut. Varför hade jag inte fixat ett kort på mobilen, så att jag kunde kika innan mötet? Jag började att kika efter hans bil, han hade en mörkblå Saab. Det var ju inte lätt, för hur ser en Saab ut nu igen? Nästan alla bilar var ju blå!
Nu såg jag Henrik, han stod och viftade glatt vid sin blåa bil, och jag kände genast igen honom. Iklädd i ett par jeans, en jättefin brun dunjacka, och en söt mössa på huvudet. Jag blev nervös, jag hade inte varit det innan, men NU! Han kom emot mig, log och gav mig en stor kram. Han sa, att jag var lik mig från bilderna. Detsamma sa jag, och tänkte, äntligen någon som faktiskt stämmer in på vad han utger sig för att vara, ja, i alla fall utseendemässigt, och dessutom verkade han vara glad och charmig! Han var fyrtiofem, med ett ungdomligt yttre. Vi gick mot restaurangen, och jag vet att jag försökte att snegla på honom, utan att han såg. Jag är jättehungrig, sa han. Själv skulle jag nog inte få ner så mycket mat, jag var för nervös. Det är inte likt mig att bli så nervös i vanliga fall. Men, jag kände igen den sortens nervositet, sedan tidigare.
Jag frågade Henrik om han hade dejtat mycket, innan mig, och tyckte att han försökte undvika frågan… han mumlade, ja en gång - Nej, ska vi inte ta och äta lite? Vad är du sugen på för något Magda? Jag valde ut en fisksoppa, det satt perfekt mot vinterkylan. Jag kom knappt ihåg någonting, om vad han hade berättat om sig, så jag frågade, vad var det du jobbade med igen? Jag jobbar med musik, på ett skivbolag svarade han. Och jag ångrade frågan direkt. Jag som hade nämnt för honom att jag hade varit diskjockey under en tid av mitt liv. Lika dålig på att komma ihåg vinnamn, var jag kass på artister. Det var bara under tiden jag spelade, som jag hade lite koll. Jag tittade genast ut, och kommenterade vilken fin vinterdag det var, för att komma in på ett annat spår.
Vi satt kvar länge och väl, och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi log lite generat när våra ögon möttes. Till slut började restaurangpersonalen plocka upp stolarna på borden. Vi insåg att det var läge att lämna stället. Vi tog en liten promenad, tills vi började att frysa. Senare skildes vi åt på parkeringen, efter att ha bestämt att vi skulle ses igen. Jag hann inte så långt, innan mobilen pep.. Jag hade fått meddelande från Henrik. Saknar till sällskap redan! Kram, stod det. Jag bara log, och jag skrev tillbaka, saknar ditt sällskap också! Kram. Han skulle på en släktmiddag på kvällen, och jag skulle på tjejmiddag. Tjejerna som jag brukar träffa för en lite matorgie och något gott vin till. Jag tänkte på Henrik nästan hela kvällen, tillräckligt för att tjejerna skulle undra vilken planet jag befann mig på. Jag berättade vad jag hade gjort på dagen, och de lyssnade ivrigt. Vid 23-tiden kom ett god natt sms från Henrik. Jag kommer nästan aldrig ihåg drömmar, men, den natten, vet jag, att jag drömde om Henrik!
Jag vaknade nästa dag av ett sms, som fick mitt hjärta att hoppa till, såg på meddelandet, som jag hoppades skulle vara från Henrik. Men, det var från Thomas, som skrev.. god morgon vännen, tänker på dig! Kram, Thomas. Shit också! Förstod han inte vad jag hade skrivit tidigare… ett ytterligare sms kom…. forsättning följer
Andra dejten
Vilken helg! Middag och promenad med lunch på Djurgården med gourmetgänget! Tjejerna, liksom jag som älskar mat och vin, för att avsluta helgen med en biodejt med Henrik. Bättre helg kunde det knappas ha blivit!
Det var dagen efter min och Henriks första dejt. Ett uppvaknande av två sms på rad, men det var tyvärr, inte från Henrik, utan från Thomas, som jag vänligt hade avvisat, genom ett sms som inte kunde missuppfattas. Jag brydde mig inte om att svara på sms två. Jag har nog inte nämnt, “mannen som aldrig ger upp”! Han, vill inte se signaler, utan försöker att tjata sig till ett förhållande. Han förstår inte heller, att tjat är ett avtändande beteende. Fick jag ett liknande sms, så skulle jag på fullaste allvar, inte ens tänka tanken över att kontakta honom igen. Lite stolthet, får man väl ändå ha? I dejtingvärlden, så måste man kunna urskilja på ömsesidigt intresse eller inte! Annars, är man verkligen illa ute.
Jag hade sovit kvar hos min gode vän Malla, på Birger Jarlsgatan. Vid tiotiden, så överraskade hon som vanligt till frukost, en god cappuccino, smörgås och en smarrig äggröra! Renate som också var med på middagen, hade åkt hem till sig till Vasastan på natten. Precis när vi hade ätit klart frukosten, så ringde Renate, och tackade för middagen. Vi kom överens om att umgås lite till, och det skulle vi göra genom att ta en långpromenad och äta en sen lunch på Café Rosengården, ute på Djurgården.
Klockan var nu elva, och jag kände mig lite trött. Var det verkligen nödvändigt att gå till The Lab, Birger Jarlsgatan, för att “drinka” igår? Jo, klart det var, vi har alltid trevligt ihop, och det låg ju så nära. Men, det blev helt klart lite för lite sömn. Henrik ringde vid tolvtiden. Han frågande om jag ville ses på en bio på kvällen, och kanske promenera lite på stan innan. Jag ville säga absolut, kom nu! Men, jag kunde ju inte visa mig så lättillgänglig, det brukar aldrig gå hem hos killar! Ett spel, är vad det är. Det är likadant för oss tjejer, vi vill ha lite ovisshet, för att bli intresserade! Så jag sa att jag var upptagen fram till klockan sex, med tjejerna med promenad och lunch på Djurgården. Så klockan sex, fick det bli. Sådär ja, tänkte jag och log. Jag kände mig nöjd, nu när jag fick känna mig uppvaktad, av en som jag hade fattat tycke för!
Vi tjejer hade det jättetrevligt på Djurgården, och klockan var strax före fem innan vi var tillbaka hos Malla. Jag lånade duschen och bytte kläder. Exakt en minut innan sex, tog jag hissen ner till gatan för att vänta in Henrik. Han stod redan och hängde vid sin bil bara fyra meter ifrån porten när jag kom ut!. Jag blev nervös igen, men inte som första dejten, för nu hade vi ju godkänt varandra, och nu skulle det bara bli lättare och lättare för varje gång vi skulle ses. Bio var perfekt för en andra dejt. Vi såg filmen, Before the devil knows you are dead. Filmen hade precis kommit ut och var en thriller/drama. Ärligt talat, så kom jag inte ihåg så mycket av filmen. Under hela filmen höll vi i varandras händer, och jag hade fullt upp med att uppleva “pirret“. Efter bion, gick vi in på Seven Eleven en stund, för att ta en kaffe, och prata lite innan vi skulle skiljas. Henrik berättade att han var nyseparerad, och har två barn på 15 reaktive 17 år, med sitt ex. Det är egentligen ingen hit, att träffa någon som är nyseparerad. Man, vet aldrig vad som kan hända, och var han beredd, att inleda något nytt så pass snart efter en separation från mamman till sina barn?
Vi kom till hans bil, och jag sneglade runt i bilen för att, kolla lite. En bil kan berätta mycket om bilägaren. Men, här var det tomt och rent, förutom en träningsbag som låg i baksätet. Han följde mig till bilen, och gav mig en kram och vi pussades lite, eller rättare sagt fem pussar… ja, jag räknade dem (ler). Vi skulle höras nästa dag, vilket jag såg fram emot… kände att jag var rätt såld på den här killen, trots att jag egentligen inte visste mycket om honom. Jag var barnfri tills på torsdag, så någon dejt till skulle vi nog allt hinna med!
Lunch hos mig
Vi hade inte setts på ett par dagar, men nu skulle vi ha en lunchdejt hemma hos mig, i mitt inte allt för stora tvårumsradhus. Lax och halstrade rotfrukter fick det bli, det brukade gå hem. Dottern var hos sin pappa i ett par dagar till.
Jag satt i bilen på väg hem efter bion med Henrik. Frågade mig själv, om det här kunde vara något bra. Det kändes i alla fall så. Klockan hade hunnit bli sent, så jag bara sorterade ut smutskläderna från bagen, borstade tänderna, för att sedan stupa i säng. Jag skulle jobba konstigt i veckan, jobba måndag och tisdag, ledig på onsdag, för att slutligen jobba torsdag och fredag. Så blir det ibland, för att jag jobbar vissa helger, som spar in timmar i schemat. När väckningssignalen löd på min mobil, kände jag mig trots allt väldigt pigg. Ja, så är det väl, när man känner sig lite förälskad, man får någon extra energi på något sätt. Jag såg samtidigt att jag hade fått ett "god morgon sms" från Henrik. Klockan var sju, och jag hoppade in i duschen och tog på mig min arbetsuniform. Denna arbetsuniform, som jag nu hade tagit på mig, varje arbetspass under två års tid. Ja, man behövde inte lägga ned någon tid på att leta efter några snygga plagg för dagen i alla fall.
När jag hade parkerat bilen utanför jobbet, så skickade jag tillbaka ett "god morgon sms" till Henrik. Skrev att jag önskade honom en bra dag på jobbet, och att vi kunde höras senare. Min arbetsdag flöt på ganska fort som vanligt. På måndagar händer det alltid lite extra saker som måste fixas efter helgen, samt lite möten. Plötsligt, var klockan halv fem, och det var dags att bege sig hem. På mobilen hade det kommit tre meddelanden. Ett från exet, ett från mamma och ett från Henrik. Exet meddelade att han var tvungen att jobba näst nästa helg, och, det var ju inte speciellt lyckat, då jag alltid bokade in jobbhelger, när dottern var hos honom! Blev lite sur, men jag ringde upp mamma, och hon lovade att ställa upp som barnvakt. Nu var det bara att hoppas att hon skulle orka. Med sitt dåliga immunförsvar, drog hon lätt på sig förkylningar. Henrik i sitt sms,, önskade en bra dag, men inget om att vi skulle ses.
På kvällen skulle jag iväg på ett föräldramöte på dotterns skola. Som tur var, kom jag hem tidigt. Jag startade igång en tvättmaskin, fixade lite te, och satte på laptoppen. Kollade lite i facebook, som hade blivit en vana, det var rätt kul, för att jag hade hittat en massa vänner och dem mig. Det var från barndomsvänner som man knappt kom ihåg, arbetskamrater till alla nya vänner som man hade fått under åren. Ja, det blev som ett litet tidsfördriv, och man hängde med lite om vad som händer kring sina vänner, trots att man bara satt bakom skärmen på hemmaplan. Klockan var nästan halv tio, när Henrik ringde. Han var ute och gick med hunden, och passade på att ringa mig, för att kolla hur jag hade det. Vi pratade på en stund. Vidare bestämde vi nästa dejt. Vår tredje dejt skulle alltså bli på onsdag om ett par dagar. Han skulle komma ut till mig i Åkersberga, för en lunch på min hemmaplan. Och, jag som hade hoppats på en kvällsdejt med lite middag, innan torsdag, medans jag var barnfri. Men, vem har bråttom?
Det var var redan tisdag, och jag hade inte planerat vad jag och Henrik skulle äta till lunch på onsdag. Alltså, måste, jag förbi Ica efter jobbet, men först hem och slita av mig uniformen. Jag hade laxkotletter i frysen. Perfekt med lite halstrade rotfrukter och en kall cremefraicheröra till. Jag valde det säkra före det osäkra, då jag visste att laxen oftast går hem. Onsdagen kom, och jag städade lite, drog dammvippan på de mest synligaste ställen. Usch, här behövdes egentligen städas ordentligt, men, det fick duga. Eller vad hade jag för val? Tiden var knapp och han skulle nu dyka upp om ett par timmar. Jag tog snabbt en dusch och provade sedan några klädesplagg innan jag var hyfsat nöjd. Fem i tolv, så ringde han. Han hade lite svårt att hitta, vilket inte är konstigt, för ingen hittar till min adress första gången. Numreringen är helt galen, helt blandade nummer mellan lågt och högt och oskyltat. Jag tänkte, att jag måste ringa gatukontoret och påpeka det. Jag guidade i alla fall Henrik till mitt hus. Han var lika fräsch som vanligt, när han kom, i jeans, en snygg tight blå skjorta. Vi gick snabbt på en husesyn i mitt inte allt för stora tvårumsradhus.
Vi kramades lite innan vi satte oss vi bordet. Jag kände att jag stormtrivdes i hans sällskap. Han var kul och charmig. Vi pratade mycket om Åre under lunchen, vi hade båda varit där mycket. Han oftast i jobb och jag som hade åkt upp 1999 för att jobba i bar på Torvis i två månader, för att sedan träffa exet, och så småningom bli en Årebor. När vi hade ätit, så ringde det i min telefon, från något nummer som jag inte kände igen. Jag tänkte först inte svara, men som tur var så gjorde jag det. Det var dottern som ringde från skolan. Hon berättade att fritids var stängt, och att pappa inte svarade i sin telefon, som skulle hämta henne klockan fyra. Jag berättade för Henrik om samtalet, och han sa, att han förstod. Vi tyckte båda två att det var för tidigt att presentera sig för varandras barn, och menade på att han då kunde passa på att åka förbi sitt jobb. Vi fick helt enkelt ses en annan dag. Så vi fick avsluta dejten, säga hej då på parkeringen, med lovorden, vi hörs senare.
Ja, det är verkligen inte så lätt att få ihop barn, ex, jobb och dejt. Trots ivern, är det inte läge att ha bråttom?
Dalarna
Det var dags för en tjejhelg i Dalarna. Det var vinter, och de som ville, skulle åka skidor. Njutbara dagar i skidbacken och besök på loppis, som avslutades med enormt härliga middagar.
Det är redan torsdag, och snart helg. Idag kommer dottern, Francilia äntligen hem. Hon har varit hos sin pappa i flera dagar och det känns. Men, vad ska man göra? Hon har ju rätt till att tillbringa tid både med sin mamma och pappa. Vi såg nu i alla fall fram emot att få åka till Dalarna i helgen. Renate, har tillsammans med sin man, en stor stuga i Dalarna. Det är vi i "gourmetgänget" som brukar åka upp bara för att umgås och njuta av natur och mat. Nu var det vinter och det skulle åkas skidor. I alla fall gjorde barnen och Renate det. En av traditionerna som vi har i Dalarna, närmare bestämt nära Borlänge, är att gå på loppis. Vi älskar alla att komma hem med något fynd. Mitt största fynd jag har gjort där, är en manick som man släpper ut luft från glasburkar, för att man sedan lätt kan vrida upp locket. Den kostade bara en krona! Fynd anser jag, att det är, när prylen är mer eller mindre gratis, som man använder mer än tio gånger.
Det blev fredag eftermiddag, och det var dags att åka med bilarna upp till Dalarna. Det tar cirka tre timmar, då vi också har handla lite på vägen. Mmm, jag såg speciellt fram emot våra goda middagar! Vi hade planerat att Renate skulle fixa middag på fredag kväll. Det blev en hemmagjord gulasch, som hon hade förberett dagen innan i stan. Gulaschsoppa, med hembakat bröd och lite rött till. Sämre kan man ju ha det :-).
Lördagen kom, och vi begav oss till skidbaken. Renate tog upp barnen i liften och åkte en del. Jag och Malla stod och njöt i solvärmen och hejade på dem när de kom ner för backen. På kvällen så satte sig barnen för att spela spel. Till middag hade Malla och jag fixat fyllda zuccini, med en god fyllning toppad med crème fraîche, chili och korriander, och som tillbehör blev det vitlöksmarinerade auberginer. Självklart blev det ett gott vin till!
Den här helgen var Renates man också i stugan, och jag kände ett sting av avundsjuka, för att jag hade så gärna velat att Henrik var med. Men, vi hade ju inte kommit så långt i vår relation ännu. Det skulle dröja innan Henrik och jag kunde ses. De kvällar jag kunde träffas, så kunde inte han, och när han kunde, så kunde inte jag. Jag jobbade eller så hade jag barnvecka. Precis när jag satt och tänkte på Henrik, och undrade varför han inte hade ringt ännu, så ringde han. Vi pratade en stund, tills tjejerna ropade bestämt, att det var dags för dessert. Vi avslutade samtalet, men innan så bestämde vi att vi åtminstone skulle ses på en lunch på måndag. Annars så skulle vi få vänta i evigheter. Vi skulle luncha i Täby, för att mötas på halva vägen.
Jag bad om ursäkt för det långa telefonsamtalet med Henrik, och slog mig ner vid middagsbordet i det enormt stora köket. Malla, stod för den goda desserten, tre sorters glassar, med riven mörk choklad. En av glassarna var gjord av mango, som var supergod.
Helt plötsligt hade det blivit söndag, och det var dags för lite loppis, innan vi åkte tillbaka mot stan igen. Nästa besök till Dalarna planerade vi till våren igen, då skulle de bygga en jätteveranda, med bubbelbad ute! Det såg vi redan fram emot. Efter en trevlig helg på bortaplan, så vart det lite fix med att tvätta, duscha och planera in en den kommande veckan. Det var tur att jag var ledig på måndag, för då kunde jag ta det lite lugnare, OCH, jag skulle ju luncha med Henrik också! Jag kände att jag var rätt nöjd över att slippa dejtingsidorna nu, och dess jagande efter ett lämpligt pojkvänsmaterial!
Störtlurad
När något känns bra, så vill man inte se att något, kanske inte stämmer. Det har nog funnits tecken på att saker inte har stått rätt, men jag har inte sett dem, för att jag inte har velat sett dem.
Efter att jag hade kommit hem från Dalarna, så hade jag och Henrik en supertrevlig lunch. Vi sågs i Täby Centrum, inget romantiskt ställe, men det spelade ingen riktig roll vart vi var, bara vi fick träffas. Han berättade lite om sitt jobb, och att han skulle till Köpenhamn över helgen om ett par veckor. Han frågade om jag ville följa med dit. Jag blev jätteglad, och tackade ja. Nu hoppades jag att jag inte skulle ha min jobbhelg då!!!
Vi skildes åt. På väg hem, passade jag på att åka till Arninge för att handla ett lysrör, som hade gått i köket där hemma. Precis när jag hade stigit in på Rusta, så fick jag ett sms, fast i samma ögonblick så träffade jag en kollega och vi pratades vid en stund. Vi sa hej då, och jag gick vidare för att leta efter avdelningen som har lysrör.
När jag väl kom till bilen, så kom jag på att jag hade fått ett sms. Det var ovanligt av mig att glömma sådant, nu för tiden, då det kanske kunde vara Henrik som hade skickat sms. Men, nu var det inte från honom, utan det var ett mobilnummer som jag inte kände igen, eller hade inlagt på mobilen. Jag öppnade meddelandet och det stod följande. "Vem är du? Och, varför skickar du meddelande till min sambo? Ring upp mig, när du har läst detta! Lena".
Jag förstod ingenting!!! Nu ville jag snabbt hem, för att se vem det var som hade skickat detta sms. Hundra tankar for i mitt huvud. Jag blev illa till mods. Har Henrik en sambo? Jag kunde inte vänta tills jag kom hem, utan ringde upp Henrik. Hans svarare gick på, så jag bad honom att ringa upp mig. Jag hade ingen lust att meddela vad det handlade om, på hans svarare. Jag vet att jag tänkte, att allt var för bra för att vara sant. Det här händer bara andra, inte mig, tänkte jag. Plötsligt ringde min telefon....
- Hej, det är Henrik
- Hej, sa jag. "Henrik, har du varit helt ärlig mot mig?
- Vad menar du?
Jag berättade om mitt sms jag hade fått. Han blev alldeles tyst.
- Magda, jag har ingen sambo, men som jag sa till dig, så är jag nyseparerad, och Lena har inte riktigt accepterat det. Strunta i att kontakta henne, ge mig en chans att prata med henne.
Jag gick med, på att ge Henrik lite tid att prata med sitt ex. Men, frågan var bara om jag kunde hålla mig från att höra av mig till Lena? Men, då kanske Henrik skulle bli sur? Det bara snurrade i mitt huvud... undrade om han störtlurade mig, och, i så fall, av vilken anledning då? Det var ju inte riktigt så att han hade försökt få mig i säng, och sedan bara dra... ???? Han verkade ju så seriös! Men, när jag tänker efter, så har vi träffats nästan bara på dagtid.
I vanliga fall, så brukar jag kolla upp män innan jag dejtar på Ratsit (ett personregister), men, jag hade inte gjort det denna gång, av någon anledning. Men, jag visste vad jag skulle göra när jag kom hem i alla fall....
KAOS i huvudet
Ett triangeldrama höll på att skapas. Något som jag har sagt till mig själv, att jag aldrig skulle vara med om! Antingen så kunde jag bara vända ryggen till, eller undersöka hur det verkligen låg till. Tack, vare Ratsit, så fick jag ändå lite fakta!
Jag kom hem, helt förvirrad efter min och Henriks lunchdejt. Jag vet inte hur många gånger jag läste Henriks ex Lenas sms, som löd: "Vem är du? Och, varför skickar du meddelande till min sambo? Ring upp mig, när du har läst detta!" "Lotta. Hur hade hon fått tag på mitt nummer? Det här var en helt ny situation för mig. Var jag helt plötsligt på väg att bli den där "andra kvinnan"? Hur starka är mina känslor för Henrik, och vad har han för känslor för mig? Är det verkligen slut mellan Henrik och Lena? Dessa frågor och många fler flög, om och om genom mitt huvud.
Lena var förmodligen helt förtvivlad över att Henrik hade lämnat henne, efter cirka tjugo år ihop? De hade ju ändå två barn tillsammans, som nu var i sena tonåren. Hon såg kanske att hon skulle åldras ihop med Henrik? När jag kom hem, skulle jag ta reda på om de var mantalsskrivna på samma adress. Enligt honom, så hade han en lägenhet i Sundbyberg, som han hyr i andra hand, tills han skulle ordna ett eget boende. Sambon skulle vara skriven i Bromma.
Jag har aldrig uppskattat Ratsit så mycket som nu. För där kan man nämligen kolla upp var en person är mantalsskriven, är född, är gift eller ogift, och om personen driver något företag. Praktiskt, att använda om man dejtar. Jag brukar kolla upp män innan, så att de inte har ljugit sig "blå" för mig. Konstigt nog, så hade jag inte kollat upp Henrik. Nu skulle jag det i alla fall. Han stod som ogift, MEN, mantalsskriven på samma adress som Lena i Bromma. Ok, Lena hade alltså rätt! Han var inte ärlig vare sig mot mig eller henne. Så här i efterhand, så fanns det en hel del tecken, på att han kanske inte var singel. De gånger vi hade träffats, så var det på dagtid, alla gånger utom vår biokväll. Och, när han ringde under kvällstid, så var han lustigt nog, alltid ute med hunden! Mitt lilla pucko! Jag borde ha fattat!
När han ringde, så skulle han minsann få höra… eller nej! Jag tänkte inte svara! Han kunde dra, dit pepparn växer! När jag lite senare stod utanför fritids, så ringde han. Jag stirrade på luren, ville så gärna svara, men jag tryckte på avvisa-knappen. Dottern babblade på i bilen hela vägen hem. Hon blev lite irriterad, då jag bara svarade mmmmm, hela tiden. Jag var en anings okoncentrerad. När vi kom hem, så hade jag ingen matlust, utan skakade en proteindrink till mig, och slängde in en piazza i ugnen till dottern. Jag ringde upp en väninna och vädrade ut allt som hade hänt under dagen. Hon tyckte att jag gjorde rätt som tänkte bryta med Henrik.
Han ringde igen vid åttatiden. Efter fjärde signalen, så kunde jag inte bli att svara i alla fall!
Henrik - Hej, det är Henrik
Jag - Hej
Henrik - Du svarade inte tidigare, när jag ringde
Jag - Nej, borde jag det? Du är ju fortfarande skriven hos Lena. Jag känner mig rätt lurad!
Henrik - Ja, men, du måste ju ge mig en chans att förklara det som har hänt. Jag har nu pratat med Lena, kväll, hon var jätte arg, men det är inte som du tror. Det är verkligen slut mellan Lena och mig. Allt har bara inte blivit klart! Jag har gjort en adressändring.
Jag - Ja, men, om det är som du säger, så tror jag inte att du är redo att ge dig in i något nytt.
Henrik - Men, jag vill fortsätta träffa dig, Magda! Man, kan ju aldrig veta när, den rätta personen dyker upp. Jag vill gå vidare och se, vad du och jag har för något!
Jag - Jag vet inte, men i så fall, så vill jag prata med Lena först! Jag vill veta vad hon har att säga. Jag vill helst inte inleda något med att ditt ex hatar mig! Har du något emot att jag ringer henne.
Henrik - Ok, gör det, men låt henne inte baktala mig. Och, jag vill fortfarande att du följer med till Köpenhamn, så att vi kan lära känna varandra ordentligt.
Vi avslutade samtalet, och jag visste inte vad jag skulle tro. Han hade ju trots allt gått med på att jag skulle kontakta Lena. Borde jag bara göra som jag hade tänkt innan jag pratade med honom, att bara dumpa honom, eller skulle jag kontakta Lena? Jag bestämde mig för att sova på saken…
Beslutet
Ibland måste man göra stora beslut, även om besluten resulterar i stora förändringar i livet. Några gånger har andra personer hjälpt mig att ta mina stora beslut. Idag kan jag ställa mig själv mot väggen, för att lättare kunna ta kloka beslut.
Jag hade legat och vridit och vänt i sängen, tills klockan var över midnatt. Jag hade funderingar, om vad det var för mening med att inleda en relation med ett kaos? Känslor av obehag kom, känslor som jag kände igen. En av gångerna var under separationen med min dotters pappa. Och en annan gång när jag var sjukskriven. Jag behövde göra beslut som innebar stora förändringar i livet. Ofta, så är det någon annan som har gett mig råd, eller en ställt en fråga.
Ett stort beslut jag tog, var när jag och exet var på familjeterapi. Terapeuten, ställde mig mot väggen, och frågade mig, VARFÖR jag höll mig fast i denna relation? Jag blev paff, för att jag kunde inte ge något rakt svar på frågan. Jag mumlade något om … dottern, som bara var fem år. Vi hade bråkat alldeles för mycket, för att jag skulle kunna ta fram, och nämna något om ömmande kärlekskänslor för exat. Hur som, så var det, efter den frågan, jag tog ett stort beslut, att helt enkel släppa taget. Det fick kosta, vad det kosta vill! Det var inte värt att stanna kvar i relationen! Jag hade tur, jag hittade snabbt ett hyresradhus i närområdet.
Ett annat tungt beslut jag tog, var när jag mådde dåligt precis efter separationen, av orsaker jag inte vill gå in på nu. Jag gick till läkaren för att förlänga min sjukskrivning efter en månad. Även då, ställdes det en avgörande fråga. Magda, är det verkligen det du vill? Att bli långtidssjukskriven? Är det inte bättre att du tar tag i saker, som du ändå måste ta tag i förr eller senare? Saken var den, att jag arbetade ihop med exet! Vi hade tagit ett beslut föregående år, om att driva en krog, och där var vi nu. Han arbetade i köket, och jag i serveringen.
Efter mitt besök hos läkaren, tänkte jag, att jag minsann har en så klok husläkare! Hon är rar, har empati, och kan avgöra vad som är bäst för patienten. Tänk vad mycket färre långtidssjukskrivningar det skulle vara om fler läkare var som hon! Hon har varit en av mina hjältar, ända sedan dess! Hon hade ju så rätt, varför sjukskriva sig längre? Det skulle ju inte blir bättre av att gå hemma och älta i problem, och tycka synd om sig själv. Jag var visserligen ledsen över att ha behövt separera, och ändå vara tvungen att jobba med exat. Men, den största oron, handlade mest om det nya livet som min dotter hade fått! I mitt fall handlade det om att bestämma sig. Helt enkelt, att inte må dåligt, utan istället, finnas till för dottern!
Jag tänkte på dessa händelser, när jag tog det stora beslutet angående Henrik, innan jag somnade. Jag skulle helt enkelt "skita" i Henrik. Jag orkade inte ge mig in i något som börjar med strul. Inget dåligt fick komma in i mitt och dotterns liv. Jag hade fullt upp med andra saker, som jag behövde all kraft till! Det måste ju finnas tusen män som är tillgängliga och inte precis har separerat! När jag vaknade dagen därpå, så kom jag ihåg vad jag hade beslutat mig för. Jag skulle gå till jobbet som om ingenting. Ligga lågt ett tag, sen kanske aktivera sig dejtingsidan igen, eller kanske jag skulle börja gå ut lite på mina barnfria helger, och se vad som finns "på marknaden"? Arbetsdagen gick, och jag skulle ljuga om jag sa, att jag inte hade tänkt på Henrik under dagen. Inte blev det lättare, då han hade skickat mig ett sms,"tänker på dig! Ha en bra dag. Ring mig sen. Kram Henrik". Det var tur att det var rörigt på jobbet den dagen, så att jag fick annat att tänka på!
span style=
