Välj hur du mår... / grattis om du har bra självkänsla
Välj själv hur du vill må...
Det går inte att förtränga längre…. Det är genom, att träna, sova bra, och äta rätt (ja, nästan jämt), som krävs för att ha ett bra liv. Det är då man presterar bäst på jobbet, och mår bäst i privatlivet. Plötsligt märker jag, att jag även, har börjat att motivera andra. Jag intalar andra, som med mig själv, att allt sitter i hjärna, och i livsstil. Att förändra sitt tänk, och bestämma sig för att må bra. Så enkelt är det. Personligen har jag fått ge efter, vad gäller prestationskrav. Prestationskrav har bara givit mig en fruktansvärt, onyttig stress. Jag måste inte vara bäst, och inte heller prestera galet mycket på jobbet eller hemma längre. Det som händer, när jag inte lyckas uppnå mina prestationskrav, är att jag deppar ner mig. NEJ, det är faktiskt okey att vara lagom. Ingen tackar mig för att jag stressar, kanske tvärtom, att det bara är jobbigt? Nej, vara lite lagom och glad, mår också omgivningen mycket bättre av.
Jag har även börjat att ge mig själv någon form av utmaning. Det kan till exempel vara, under en period, att jag lär mig någon ny maträtt. Eller försöker att hitta någon ny nyttig matprodukt, som jag har "googlat" fram. För mig började det med att jag successivt bytte ut något mindre bra produkter mot bättre sådana. Detta gjorde att jag kände mig stolt, nyttig, och med det, har det gett mig en bättre självkänsla. Så bra och samtidigt så enkelt, allt finns ju på nätet! Och, så har det fortsatt…
Helt plötsligt har jag också fått mycket mer ork till att träffa vänner och bekanta. Nu, menar jag inte att jag springer omkring på små moln hela tiden och ler stup i kvarten. Nej, jag har mina låga stunder fortfarande. Men, oftast bara för en kort stund, nu mer. Jag säger till mig själv på skarpen. För att jag vet, att jag orkar så mycket mer, när jag är glad. Jo, jag har även kommit fram till, att det är okey att prata med sig själv :-).
Det jag vill förmedla genom att skriva detta, är att alla borde försöka att ta hand om sig, både för sin egen skull och för andras. Det är alldeles för många människor som mår dåligt. Och, jag tycker faktiskt idag, att det är lite "waste of time". Det är ju faktiskt inte acceptabelt att slänga sin "skit", sitt "må dåligt"-beteende på andra. Då riktar jag mig till oss som kan välja att må bättre, så att det inte blir några missförstånd!
Jag måste erkänna, att jag är lite rädd,… att jag analyserar/försäkrar mig om, att en eventuellt ny partner tar hand om sitt välmående? Att jag kanske ställer det som ett krav… jojo, som om det inte var svårt nog ändå…. ? :-)
Grattis, om du har bra självkänsla
Tror inte att "Mr Right" finns! Så, jag är nöjd med livet som det är nu, ett liv med att träffa "pojkvän", när jag vill, så har "himlaporten" öppnat sig. Plötsligt så står det män i varje hörn.. skoja lite nu, men nästan! Kanske för att jag inte utstrålar någon form av panikbeteende, om att jag vill gifta mig eller något. Jag ska erkänna att jag, nästa har blivit lite rädd för att inleda något riktigt seriöst förhållande. Jag vill heller inte såra någon som vill ha ett seriöst förhållande med mig. Fast å andra sidan, om nu "Mr Right" finns och dyker upp, så kan jag nog inte styra över mina känslor, utan följer nog bara med. Eller, det kanske räcker med den första passionen för mig? Och när den försvinner, så är det inte kul längre? Eller, så är jag kanske bara rädd för att bli sårad?
Jag är verkligen ambivalent om jag vill hitta någon att inleda ett samboförhållande med? Det kanske är så att jag tog illa vid mig, i mitt sista långa bergochdalbana-förhållande. Jag märker med mig, att jag är rädd för allt bråk som kan uppkomma i en relation. Jag är långt ifrån konflikträdd, men, när jag märker att jag har träffat en person som på något vis tenderar till att vara grälsjuk, så lägger jag ner omgående. Jag får faktiskt lite magknip då, samma känsla som jag hade i min "taskiga" relation. Nej, livet är för värdefullt för att fylla dem med en massa tjafs.
Jag vill umgås med någon som ger mig ett tillfredsställande utbyte mentalt… En sådan person, är lugn, men samtidigt kul, och som ger mig lite motstånd (en person med en bra självkänsla). Dålig självkänsla är oattraktivt! Jag kan bara gå till mig själv, jag känner mig oattraktiv, om jag har dålig självkänsla. Därför har jag bestämt mig för att från och med nu, hålla mig till att ha en bra självkänsla, och utstråla glädje, så ofta jag kan. Och, för att komma dit, så måste man jobba hårt på vägen, med sig själv, eller rättare sagt verkligen anstränga sig, varje dag!
Att ha bra självkänsla innebär att man kan erkänna sina brister, och inte bry sig om vad andra anser. Att kunna säga "jag är dålig på det här….. och så är det bra med det"! Den totala motsatsen och värsta sorten, är nog besserwissern, som kan allt, vet allt, och ska ställa sig mycket högre än alla andra… en sådan person, visar sig bara vara i behov av, att hävda sig, som i allra högsta grad beror på dålig självkänsla. Sådana människor är ofta rent av elaka också. Jag tycker synd om dem, för att de måste ha blivit väldigt illa behandlade tidigare i livet, och har inte fått lära sig vad ödmjukhet är. Men, vi har ju professionella psykologer/psykiatriker att tillgå om det skulle behövas! Så, att skylla på sin taskiga barndom, är inte ok!
Har du en bra självkänsla, så ska du vara väldigt nöjd.. själva grundunderlaget för all framgång i livet!
