magda publicerar

Borde se oss omkring mer...

Jag vet inte om jag ska skämmas, eller inte över min insats i goda gärningar. Jag brukar hjälpa gamla damer och farbröder över gatan, öppna dörrar och så. Men, vi missar nog väldigt mycket i vår stressade vardag, vi hinner inte alltid reflektera över andra människors behov av hjälp.

Ha fem minuter till godo

Vi kan inte alltid skylla på att vi är stressade. Det är bara att tänka om, och gå hemifrån fem minuter, tidigare än vad som behövs. Det visar att man åtminstone, försöker vara en god medmänniska. Fem minuter som man sedan har tillgodo, om man inte behövde vara en hjälpande hand på vägen. Vi måste inte alltid vara ute i sista sekund, för att bara hinna med det man ska göra för sig själv.

Härligt med "god gärning-känsla"

Att göra en god gärning, behöver inte vara så komplicerad, utan det kan vara något litet bara, ett litet leende, en liten nick, eller en hjälpande hand till någon som har tunga kassar att bära. Vi kanske inte alltid behöver hjälpa andra personer, utan vi kanske själva behöver den lilla hjälpande handen ibland. Vi behöver inte göra goda gärningar dagligen, men, vi borde heller inte blunda. Bäst är ju om det kommer naturligt, för då får man ut något av det själv också. Att efteråt får känna den där "jag har gjort en god gärning-känsla", är inte fel!

Knappt fem minuter av min tid

Häromdagen, kom en äldre man, som var på väg nerför en lång trappa. I sina händer hade han en rullator. Rullatorn studsade han framför sig. Jag har ingen aning om varför han inte hade valt hissen? Den kanske var trasig denna dag? Jag kom nerifrån och såg detta, och såg mig omkring, så att ingen annan är på väg att hjälpa mannen. Men, nej, alla var fullt upptagna med att ta sig dit de skulle. Jag möter farbrorn med rullatorn och frågar om han behöver hjälp? "Ja, tack gärna" säger han. Det gäller att fråga artigt, för kanske är personen bitter och fräser, "nej, jag klarar mig själv", men, den risken får man ta. Men, den här gamle mannen,  ville så gärna ha hjälp, och tackade hjärtligt efteråt. Jag, sa, "det var så lite så"... och självklart, det var ju verkligen lite. Vad hade jag förlorat på det? Det jag gjorde var att gå upp ett 15-tal steg och ner igen, det tog inte ens fem minuter av min tid.

Jag vet att det finns massor av goda människor, men fler behövs absolut! Du kanske har sett programmet "På bar gärning på TV4"? En svensk underhållningsserie där svenskars etik och moral ställs på sin spets. Ett program, som kanske öppnar en del ögon, om hur fega vi är ibland, för att rycka in när det behövs, ett program som också visar "den goda människan".

Hjälte eller inte

Vid bråk, rycker vi sällan in, och det kan vara klokt att inte göra det jämt. Man vill ju inte råka illa ut på kuppen. Däremot, så kan vi ju åtminstone använda vår idag så fint utvecklade mobiltelefon. Gärningsmannen, behöver ju inte ens märka att vi ringer efter hjälp. Men, det kan ha en viss effekt, att skrika eller göra sig hörd, så att gärningsmannen ger upp och försvinner. Risken finns att folk glor på dig (säger rätt mycket om den personen), och undrar om det är fel på dig, om du skriker, men det får man ta. Dags att sluta bry sig om vad andra tycker och tänker. Bara man gör något bra!

Om gärningsmän visste att vi gick ihop och hjälpte varandra i olämpliga situationer, skulle de inte ta sig så stora friheter. De vet att de flesta inte vågar, och drar sig därför inte för att härja fritt på offentliga platser, vilket är rent ut sagt förjävligt! Här måte vi gå ihop, och göra det lite svårare för vissa att skada andra! Det ska inte behöva vara så få, som gör insatser att de hamnar som "hjältar" så småningom i något program på tv.

Ha en "god gärning dag" idag!

//Magda