magda publicerar

Nu är jag verkligen på hugget... men, det är rätt skönt att få uttrycka sig!

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om personer som upprepat visar dåliga egenskaper... Nu har det hänt igen... på jobbet (anstalten) alltså! Jag blir så trött, på sådana människor. Den här gången handlar det om en person som bara ser till sitt, och det funkar ju inte på en arbetsplats som vår. Där vi arbetar i en stor grupp, och måste ha en viss bemanning! Vi kan kalla personen "H".

 

En säkerhetsrisk
Tidigare handlade det om en person, som knappt sa "hej" på morgonen, men som var lite "skitzofren", för ibland var hon hur gullig som helst. Privat, kan man ju välja bort sådana här personer ur sitt liv. Men, på jobbet är det ju inte lika lätt.

Det började med att jag sa till den här "H", att säga till när "H" lämnar avdelningen, så att man har koll på sina kollegor hela tiden. Och, det är en standardregel vi har för att inte äventyra säkerheten. "H" gick direkt i försvarsställning, och menade på att "jag sa visst till". Vi bägge som satt i rummet, tittade förvånat på varandra, och undrade om vi bägge hade tappat hörseln. Ja, ja.. det hela hade kunnat slätats ut om "H" hade sagt.. oj, ja men visst, det ska jag tänka på. Alla kan vi ju göra misstag, men här handlade det mera om att gå och göra på sitt eget lilla vis.

När jag märkte en viss upprördhet hos "H" över sitt eget felande, men inte ville erkänna det, sa jag bara "du, jag fattar inte varför vi tjafsar om detta? Det är ju en standardregel, och inget annat!" "H" bara vände och gick ner och gjorde ensamarbete IGEN!!! Jag vet att jag kan vara bitig (till otrevliga personer), och "H" fixade inte det, utan bara drog! Senare, när jag var iväg på ett möte, sa "H" till en annan kollega "hon ska inte lära mig jobbet!". Nähä.. vem ska då lära ut jobbet, om inte de kollegor som har betydligt längre erfarenhet? Speciellt som personen varit hos oss i två veckor bara! Ja, ja, det var första gången det!

Måste ha lunch vissa tider
Nu är det så, att "H" har en sjukdom, och vissa måltider måste enligt "H", ätas specifika tider. Men, det fungerar inte, att bara gå iväg, när man vill, då vi måste se till bemanningen. "H" väljer en dag att gå en udda tid, och jag förklarar, att det inte fungerar, för att vi brukar ha möten och andra aktiviteter vid den tiden. Men, sa, jag... "du kan ju äta när du vill både före och efter din lunch, det är ju bara att du tar ett mellanmål när du vill". Jag såg att hon började koka, och sa någonting i stilen med "...ja, men, jag måste.. du ska alltid"! Ska alltid vadå? ...sa jag... Nu är det inte jag som har satt dessa rutiner, utan hela gruppen, och har haft dessa de senaste två åren, så slutdiskuterat! "H" går iväg denna gången också! Sur som en ättiksgurka! Så där ja, ytterligare en person som anser sig, ha rättigheter att förpesta tillvaron för andra!

Nu kan "H" säkert vara trevlig också, och jag tror att det kan handla om missförstånd. Hur "H" hör, hur jag säger, och att hon förmodligen tar det som en order! Det är absolut ingen order, då vi alla är vana att kolla varandra, av säkerhetssynpunkt! Kanske har personen bara har valt fel yrke? Vad vet jag?

Det intresserar mig lika mycket som det irriterar mig..
... att personer beteer sig så här! Varför, är vi så olika, i sociala sammanhang? Jag hade inget svar på det i mitt förra inlägg heller! Fast det beror väl på våra olika bakgrunder, erfarenheter, språksvårigheter och olika kulturer.

Nu vill jag inte ha några missförstånd! NEJ, kära kollega, du behöver inte ta åt dig! "H" följer garanterat inte min blogg.

 //Magda

Relaterat inlägg: Dubbla personligheter... sur eller glad 2012-03-18
</div>