magda publicerar

Ja, det var precis vad en intagen sa till mig på jobbet, som om det var världens naturligaste sak... !

 

Vi hade en lugn stund på eftermiddagen och jag hamnade i en diskussion med två intagna. Den ena var sur över att hans körkort hade dragits in". Han menade på att det inte var rätt, för att han hade inte inte kört bil under brottstillfället. Jag kände att det inte var någon idé att gå in och diskutera det ämnet med honom. Finns olika teorier om vad man kan tycka om det! Så han fortsatte med att ni, svennar" fattar ingenting, ni lever inte, i en riktig värld!

 

Ok, sa jag och frågade den intagne.. Så, du menar att det är övervägande kriminella i vårt samhälle? Och att vi som inte är kriminella är intelligensbefriade? Jag fortsatte... i min riktiga värld, så är det för mig naturligt att gå till jobbet, träna, laga god mat och åka på en resa ibland. Dum eller inte, nej, jag vet inte hur man får tag på en pistol eller droger? Och, vill nog inte veta heller!

 

Då skrattade den intagne, och såg lite överlägset på mig, som om han fick bekräftat att han hade rätt om oss "svennar"! Ja, sa han.. det är konstigt, att ni som jobbar med oss, polisen och domstolar, ni vet ju ingenting. Jag svarade... nej, det kan väl stämma, vi kan ju bara gå på teorier och efter vad ni berättar och vad vi ser.

 

Han menad på att han heller inte hade någon problematik! Och, det trots att han berättade för mig, att han drack sju dagar i veckan innan han åkte in. För han hade minsann varit nykter i över två år! Ja ja, tänkte jag... du har ju suttit inne (hur svårt är det)? Jag är rätt övertygad om att den killen har vi innanför murarna åtminstone en gång till.

 

Den andra intagne som var med (full med damp och adhd), han skrattade mest... han var typen som har missbrukat droger sedan tonåren... han for omkring som en liten pojk (trots sina kring 50 år), och plötsligt satt han i en kartong och sprattlade. Jag kunde inte låta bli att skratta med honom. Sa att det var dags att avrunda dagen, och dags för dem att gå till sina avdelningar!

 

Ja, ingen dag är sig lik på jobbet, det ska gudarna veta! Det är de här stunderna som man inser att jobbet är ganska kul ändå, trots den "sorgliga verkligheten".

 

//Magda

 

Ja, träffat och träffat? Det var ju som sagt bara en fikadejt! En dejt, där jag direkt kände att det inte var något för mig, men ändå!

 

Jag kan ju berätta lite, om dejten. Jag skulle hämta min dotter i Solna hos mamma, och kände att det passade bra med en fikadejt med den här killen, som jag hade tjattat lite med. Det passade honom bra, så vi bestämde att vi skulle ses på en liten kvarterskrog i närheten av där han bor. Jag kommer så väl ihåg hans kommentar, när jag ringer upp, för att kunna parkera så nära som möjligt.... "Hej! Jag är på Råsundavägen nu", sa jag. "Ok, kom in, så får vi se om du blir godkänd", sa han... haha... jo jo, jag blev ju godkänd, men INTE han av mig. För det första var han inte min typ, och för det andra STANK han alkohol! Jo, jo.. "my kind of gay", tänkte jag. Det enda jag tänkte på var ett stort rött kryss framför honom! Men, genomförde fikastunden ändå. Jag är för feg för att dra på en gång!

 

Efter fikat, följde han med till bilen för att säga hej då. Innan jag hinner komma hem, har jag fått sex-sju sms, där han uttrycker att han vill träffas igen... han, som hade sett mer på det jag hade under halsen, istället för mitt ansikte... jo jo.. seriös kille. Var han inte ointressant innan sms´n, så var han garanterat det efter.

 

Han iaf ramlar in på mitt jobb (på anstalten) tre månader senare. Jag kände igen honom direkt, men det tog några minuter innan jag exakt kom på vem han var!  . NEJ, tänkte jag! Det är inte sant! Ska han avtjäna straff här? Och, ska han nu sprida ut att han har dejtat mig till de övriga intagna? Det enda raka, var att gå direkt till chefen, och berätta. Och, inte långt efter satt jag och chefen i ett samtal med honom. Min chef gjorde klart för honom att han skulle hålla händelsen för sig själv, om han ville vara kvar på anstalten. Han fattade galoppen. Och där är vi nu. Jag får undvika honom i den mån det går, då det är pinsamt för honom, och kanske rent utav lite förnedrande om jag ska låsa in honom någon kväll. Det finns ju andra kollegor som kan göra det istället. Om det inte fungerar, så går det lätt att flytta på en intagen, om konstellationen inte är något vidare!

 

Två dagar har gått sedan han kom och än så länge är han tyst... komiskt är det iaf! Ska man inte kunna fikadejta med någon, utan att riskera att de ramlar in på anstalten några månader senare?

 

Ha en bra dag! Magda