Jag bestämde mig...
Jag bestämde mig för att skaffa en "vän med förmåner", en så kallad "friend with benefits", som det så vackert heter på engelska.
Som vanligast när jag tar mina stora beslut, så är det någon annan som får mig att ta beslutet.. eller, åtminstone till att ha påverkat mig till beslut…. denna gång, att skaffa en "vän med förmåner", som jag skrev om härom dagen. En som man kan använda, när man inte känner för att sitta hemma ensam en fredagskväll, när man bara vill ha lite mys… eller bara för att få den närhet som vi, faktiskt alla behöver.
Det var en fredagskväll, när jag satt hemma i mysbyxor, allmänt trött, och lite nere för att jag hade en period, av att behöva gå ner lite extra kilon som jag hade skaffat på mig.. ja, de där fram och tillbaka kilona! Jag skulle minsann inte gå ut den kvällen, det var så säkert! Men, det är just sådana kvällar som inte blir riktigt som man har tänkt sig. En vän knackar oväntat på dörren.. hon vill sitta en stund med mig och dricka lite te… jag fixade te, och hon började berätta om hur kul hon hade fredagen innan på krogen. Hon, försökte övertala mig om att vi skulle gå ut och ta ett glas vin. Jag var inte alls inne på det, och skrattade lite åt hennes förslag. Men...
... från att sitta med skitigt hår i mysbyxor och dricka te, till att efter 60 minuter stå "krogklar", var inget som jag hade planerat, men så blev det nu. Utan några som helst förväntningar, hamnade vi på lokal, och möttes av en hel del igenkända ansikten, plus ett nytt som jag inte hade sett tidigare. Han hade flyttat tillbaka till Åkersberga, efter att ha separerat från sitt ex, under sommaren. Det var en skön stämning, och till slut åkte en gitarr fram och mer dricka beställdes. Vi kom ganska snart in i en diskussion om relationer. Han, försäkrade mig, om att han absolut inte skulle, ha någon ny relation. Han var klar med den biten, emedan jag menade på att, det kunde han ju aldrig veta, sådant kan man inte styra över. Jag bedyrade, å andra sidan, att jag absolut inte skulle strula runt, utan, att jag skulle vänta på "mannen i mitt liv", punkt slut!
Han bodde inte så långt ifrån mig, så vi beslöt oss för att gå hem och fortsätta att diskutera…. ja, diskussionerna övergick till något som, jag var mil ifrån vad jag hade trott, några timmar tidigare, sittandes skitig i håret i mysbyxor! Jag vaknade dagen efter i en säng som inte var min, och kände, att jag var så där äckligt bakis, som bara jag kan bli, efter en helkväll med vin… så där mitt i natten smart, druckit vin in på småtimmarna. Jag hann inte tänka, eller känna efter om jag hade ångest.. innan min telefon ringde, så där lagom högt, så att även han vaknade. Smög fort in med telefonen på toaletten och avslutade samtalet. Klädde tyst på mig mina kläder, och hör hur han frågar, om jag gjorde en "smitning". Jag mumlade något, om att jag måste hem... gav honom en hej då puss, och vips så satt jag på cykeln hem. Redan under den korta cykelturen hem, så hade jag bestämt mig, med honom, eller med någon annan, skulle jag ha en sådan där "vänner med förmåner-relation". Why not? Jag var trött på att sitta ensam tills jag skulle träffa "den rätta", som hittills, inte hade dykt upp.
Nästa fredag, kom ett sms från honom… vi träffades inte den kvällen, för att jag hade min dotter. Men han hörde av sig nästa fredag igen. Vi hade en mysig vinkväll hemma med musik och prat. Det fanns fortfarande en attraktion mellan oss, men inget annat, utan det här vara bara kul!. Samma intressen hade vi, och mycket att prata om. Vi hade verkligen ett sådant förhållande… vi var vänner med stor V, som kunde gå ut tillsammans och ha kul, och vi kunde vi ha den där mysbiten. Sms kom även under lördagskvällen. Han var ute med grabbarna, men det slutade med att han kom, hem till mig. Började fundera nu, hur ofta man skulle träffas i ett sådant här förhållande? Men, så länge vi ville träffas, så var det väl inget fel? Eller?
Det blev fredag igen… och en repris på förra fredagen, men vi började med att gå ut på krog först. Vi gjorde ärenden på varsitt håll, för att senare på lördag eftermiddag, träffas över en film med latte, och helgen avslutades med en middag med film hemma hos honom på söndagskvällen. Av en händelse såg vi filmen "Friends with benefits, den var si så där… och slutade inte alls som vårt förhållande skulle göra. När vi var klara med varandra, så var vi klara! Måste erkänna, att det kändes lite skumt att se den filmen, med honom. Och, fanns det inte en stelhet i luften, när vi skildes åt den kvällen? Hm, tjejkompisar, kan man ju träffa hur ofta som helst, utan att det känns konstigt… fast jag hoppar ju i och för sig, inte i säng med dem!
Det skulle nog bara vara så här, nu i början, när vi hade varit ensamma ett tag. Vi behövde nog bara, ta igen lite närhet, det skulle nog lugna ner sig…
