magda publicerar

 

Spontantitet

 

Har du någonsin frågat dig själv, om du är spontan? Och, i så fall, vad innebär det? Jag trodde att jag var spontan, men jag tar nog tillbaka det!

 

Vad är spontanitet? Det första jag tänker på är, en person som gör något omedelbart, direkt efter att tanken har farit igenom huvudet. Och att en spontan eller impulsiv person ofta, gör sina handlingar otvunget.

 

Att vara spontan kan ju vara på både gott och ont! På gott - när det blir något kul av det. På ont - när det inte alls blir vad man har förväntat sig, därför att man inte har tänkt till riktigt innan handling. Men oftast tror jag, att vi förknippar någon som är spontan, också är en glad och härlig person. Någon som drar med sig andra i något roligt.

 

Jag brukar kalla mig själv för spontan. Men, hur spontan är jag egentligen? Är det för att jag oftast bokar in en sista minuten resa, för att jag inte gillar att vänta på en resa en längre tid? Och, för att jag inte bokar i god tid, så  kommer jag heller inte längre än till Bulgarien, Kroatien eller Grekland!! Det är ju inte lika upphetsande!

 

Det mest spontana jag har gjort det senaste halvåret, förutom resan till Kroatien i augusti, var att jag tog en krogrunda med en man, dagen efter att vi hade fått kontakt. Då kände jag mig otroligt spontan. Det kunde ju, lika gärna varit en sådan där dejt, då man bara vill vända i dörren direkt. Men, så var det inte. Intuitionen kändes rätt denna gång, som tur var. Ok, vi blev ju inte ihop direkt. Men, jag hade i alla fall en kul kväll med en rolig person, som jag mycket väl skulle kunna ha en kul krogrunda med igen. En spontanitet på gott, alltså!

 

En situation, som krävde att jag skulle vara riktigt spontan, var när jag för ett par månader sedan blev erbjuden att hänga med i en killes jaktlag (via en dejtingsida). MEN, det var en spontanitet som var alldeles för mycket för mig (och förmodligen för de flesta). Jag hade ju aldrig träffat honom! Och, inte hade aldrig jagat tidigare. Tid fanns inte för att hinna lära känna varandra, för att han bodde i en annan stad. Det var bara att säga tack, men nej tack!

 

Men, oj, under andra omständigheter, så hade det nog varit superkul, att få smyga omkring och invänta de stora älgarna. Jag såg mig själv i kamouflagefärgade kläder och keps. Dricka whisky med grabbarna och få vara, så där riktigt grabbig!

 

Nej, jag är nog bara en feg "spontan" person. En RIKTIGT spontan person göra nog mycket galnare saker än vad jag gör, men har förmodligen också ångrat sig vid några tillfällen.

 

 

 

 

Önskemål och Krav

 

Den "perfekta" partnern!!! Själv kom jag spontant på nio önskemål. Har vi för höga krav och önskemål, idag i vårt sökande av en ny partner?

 

Ibland undrar jag om man ställer för höga krav i sitt sökande av en ny partner? Jag tror att jag kan tala, för många singlar, när jag säger att vi vill ha vissa önskemål uppfyllda hos den "perfekta" partnern. När jag tänker efter så blir det en hel del önskemål. Spontant kommer jag på nio önskemål på min eventuellt blivande partner.

 

1. Han får inte gå omkring med en önskan om att vilja ha fler barn.

2. Han ska vara intresserad av kläder.

3. Han ska ha lite koll på både det ena och det andra.

4. Han är absolut social.

5. Han har ett mat- och vinintresse, kanske han till och med gillar att laga en god middag.

6. Han är ingen soffliggare, utan rör på sig ibland.

7. Han beter sig inte som ungkarlstypen, utan vill ha stil och städat omkring sig i hemmet.

8. Han får gärna vara lite originell, och inte vara som alla andra!

9. Han är inte kriminell!

 

Hur ska man få allt det här att klaffa? Hur lätt är det? Att få en fullträff i både attraktion och alla önskemål, kan jag förmodligen se mig i himlen om!

 

Alla önskemål om hur en partner skall vara, betyder ju inget så länge kärleken inte blommar upp! Och, om kärleken uppstår, och många av önskemålen saknas, så lär det bli trubbel, när den första förälskelsen har gått över och vardagen har kommit in!

 

Så vart ska man börja någonstans då? Ska man gå på krogen för att hitta någon, och hoppas på att finna den direkta attraktionen? Eller ska man försöka beta sig igenom, en tusentals profiler på nätet? Fullträffs-profilen har en si så där tiotal, hyfsat NYA bilder, och en TYDLIG beskrivning, där man snabbt kan få en uppfattning. Dessutom måste denne profil även ha beskrivit, om hur han vill, att kvinnan bör vara! Stämmer 90 procent in, så kan det helt klart vara något att bygga på!

 

Visst låter det jobbigt?!!! Och, vem orkar gå ut på krogen en 3-5 gånger i veckan??? Speciellt som i mitt fall, som fortfarande har en 11-åring hemma! Nej, då återstår ju endast nätet!!! Fast, det som vore allra bäst, skulle vara om en nära vän fixat en blinddate, en vän som känner båda singlarna, mycket väl! MEN, sådant händer bara i amerikanska filmer. Ett annat alternativ, skulle ju kunna vara speeddejting! Det skulle säkert vara rätt kul! Tänk att få mingla bland en massa "snygga" män för att se om någon känsla uppstår! 1. Fem minuter där första intrycket görs och urval för vidare forskning. 2. Tio minuters prat, för ett ytterligare urval. Och slutligen, fortsätta att umgås under kvällen, för att eventuellt byta lite telefonnummer! Men, vem går på speeddejting? Och finns det ens något sådan i Stockholm?

 

"Vem vet, jag kanske startar upp en speeddejting-grej. Då kan jag ju försöka, att sno åt mig fullträffarna själv… vore ju något!"

 

Varför vill man ha en massa önskemål uppfyllda, hos en blivande partner i den mogna vuxenåldern? För min del, handlar det om att jag inte har tid, eller energi, att klaga över helt oväsentliga saker. Saker som dödar en relation. T ex tjat om att smutstvätten hamnar bredvid tvättkorten, istället för i den! Livet är för kort för att tjafsa om småsaker. Trots önskemålen, så har man ju erfarenhet från tidigare relationer, att det faktiskt går att kompromissa. Men, vilken 10-poängare, det skulle vara om om partnern helt enkelt är självgående!

 

Svaret på frågan om vi (jag) idag har för höga krav och önskemål hos en partner. Mitt svar är "jag vet inte". För hur kan man jobba bort önskemål?

 

 

1. Han får inte gå omkring med en önskan om att vilja ha fler barn./span