magda publicerar

Mitt behov av en "friends with benefits" gick över, efter fyra månader. Men vänskapen finns kvar. En manlig vän har nog alla kvinnor ett behov av, likaså. Och jag tror att mannen har samma behov av en kvinnlig vän likaså!

Vi träffas fortfarande, och hörs emellan för att fråga hör den andra mår, på ett liknande sätt som jag gör med mina kvinnliga bekanta. Vi har så många gemensamma intressen, framför allt när det gäller mat och vin. Till exempel förra veckan så gjorde vi sushi ihop, och i fredags hade vi fredagsmys, med middag och slappande framför teven.

Jag var tidigare helt övertygad om att, man inte skulle kunna bli en bra vän med en man, som man har haft en kvinna-man relation med. Men, det går ju tydligen. Jag har hört att andra har lyckats, men det hör nog inte till vanligheten.

Oftast så har någon av parterna mer känslor än den andre, vilket till slut kan leda till svartsjuka, och intriger. Fast i vårt fall så har vi hela tiden uppskattat nöjet med att främst umgås, för att vi helt enkelt gillar samma saker! Ok, förutom att vi har lite olika tycke om vad en bra film är (ler).

Jag har i alla fall fått lusten tillbaka till att börja dejta igen. Det ska bli kul, och har nog ett par trevliga att se fram emot. Fast, jag trivs ju faktiskt, så himla bra, med att vara singel. Det bästa är ju friheten, att få göra precis som man känner för, och det är ingen som säger emot, om det. Så, kravet är ju hos en blivande partner, att även han har ett eget liv, och att han tycker att det bara är kul, att man är lite i farten ibland.

Jag ser fram mot ett ljust år 2012... Gör inte du? ;)

Tack, för att du kikade in, och lämna gärna ett spår...