magda publicerar

Att vara funktionär innebär att stå receptionen. Det gör jag en gång i veckan för att motivera mig till fortsatt träning. Samhörigheten, gör att det är lättare för mig att få in motion till att ingå i min livsstil. En livsstil, som jag har bestämt mig för att bibehålla!

 

 

Jag brukar ju köra spinningpass några gånger i veckan, och jag tycker verkligen att det är jättekul. Det är tufft ibland, men det är det som är själv grejen!

 

Det som jag gör på tisdagskvällar är som sagt, att stå i receptionen. Jag tar emot motionärer, och hjälper dem med frågor de undrar över, säljer träningskort etc. Fast idag, dök ingen instruktör upp, till ett av spinningpassen, och en av motionärerna kommer fram till mig, och säger... "nu får du ställa upp!"... Va, säger jag... mannen som pratar med mig, är på Friskis varje tisdag, och fortsätter.... "instruktören har inte dykt upp ännu, och klockan är åtta nu", säger han, och vidare menar han på, att han har inte lust att vända hemåt, utan att ha kört ett spinningpass, och tittar bedjande ut, på mig.

 

Jag ringer ett par samtal till cheferna. Jag ville kolla, om det var ok? För Friskis har ju sina egna utbildningar, och det kanske till och med skulle kunna, ha något med försäkringar att göra, så jag vågade inte riktigt bara hoppa in. Och, vad skulle jag få musiken ifrån? Det är ju något man övar in och anpassar till passet.

 

Äsch, tänkte jag, efter att ha misslyckats med att få tag på chefen. Vad kan hända? Jag kom på, att jag kunde ju köra Spotify på Iphonen, till stereon, och se vad som händer. Vi var ju ändå två i receptionen och det hade lugnat ner sig, då detta var det sista passet för kvällen. Dessutom var de inte så många som skulle spinna. Jag gjordet det! Och jag hade skitskoj! Det var bara det, att jag hade missat att det var ett baspass, och jag råkade köra på lite, som jag var van vid... intervallsträning! Å andra sidan så spelar det ingen roll! Det är ju bara att köra efter sin egen förmåga. Man bestämmer ju själv hur hårt man vill köra, och vet vad man klarar av.

 

 

 

 

Jag försökte att titta på var och en, för att lista ut om de orkade, eller om de tyckte att det blev för lätt. Alla har ju olika förutsättningar, och ibland har man bra dagar, då man är stark, och andra dagar, då mjölksyran sätter in tidigt på passet. Bägge efter dagsform! Jag visste, att, det inte skulle vara någon baggis, att få killarna supersvettiga, däremot när vi tjejer är riktigt svettiga, då vet man att vi har kört på rätt så hårt. Män har ofta svettpölar kring sin cykel, det har sällan kvinnorna!

 

Efter passet tackade de för att jag hade ställt upp, och de såg faktiskt lite nöjda ut, även männen *L*. En stackars tjej var där för första gången. Hoppas att hon kommer tillbaka!

 

 

Ha det så gott!

//Magda