Jobbiga månaden maj
Med maj-månad, försvinner lugnet
Samma sak varje år. När månaden maj kommer, är det samma kaos. Lugn och ro, saknas totalt, sedan i början av maj! Denna vecka har nog varit värst! Och, helgen som börjar imorgon, lär ju inte heller gå i lugnets tecken. Nej, efter en förmodlig stressig arbetsdag, så kommer tempot inte att sjunka, utan det lär bli hjulspår från anstalten och hem. Sen blir det att slänga i prylar i bilen, sen vidare i rallykörning till mamma i Solna, där dottern ska sova över. Även för en "dampis" som mig, kan det nog bli lite för mycket (ler).
Att klämma in träningspass, ta hand om dotter, tvätta, handla, laga mat, fixa rätt lunchlådor till jobbet, dotterns ridning, fixa tomten, gå på kurs, kräver tid. Det enda som är positivt, är att jag inte hinner shoppa i någon större utsträckning, och jag kommer inte ihåg när jag såg på tv sist! Tur man har snälla grannar, som ställer upp ibland, när det "svämmar över"!
Efter en tuff vecka, kommer en tuff helg
Skönt med helg, kan man ju tycka, när den väl kommer. Det är bara det, att nu till helgen så är det först en fest på fredag och en fest på lördag. Fredag med mitt ordinarie jobb, och på lördag med Friskis! Hej och hå!
Festen på fredag, har temat "på väg någonstans". Ja, det kan ju vara vad som helst, till exempel, på väg till stranden, men bikini (är ju inte läge direkt)! Svårt att komma på något på kort tid. Imorse när jag åkte till jobbet, visste jag inte vad jag skulle vara "på väg någonstans". Det har inte legat på priolistan direkt!
Men, jag fick ett förslag imorse från en kollega. Ett förslag, som jag faktiskt, kanske, skulle hinna med. Jag hade ju, haha, faktiskt en lucka på ett par timmar senare ikväll. Jo, jag bestämde mig för att lägga ut den korta tid av ledighet, efter kursen till att förbereda inför festen. Ett par samtal senare och en sväng med bilen, så sitter jag här, torsdag kväll, snart halv tolv på natten, och är helt slut. Bättre får jag inte till det i alla fall!
Jag kommer att vara på väg till ....., ja, det återkommer jag till. För det ska ju vara hemgligt än så länge. Antingen blir det ok, eller så blir det som det blir... ja, ja, jag har väl aldrig varit orolig för att göra bort mig förut :-S.
Ha det toppen!
//Magda
