magda publicerar

Oktober 2012

 

 

Nu har doktorn gett mig diagnosen nickelallergi

 

En tre till fyrs veckors behandling blir det! En stark hydrokortison, och en svagare till det som inte har blivit sårigt ännu. För jag har även fått utslag på övriga kroppen, även där jag aldrig har burit nickel. Det beror på att det har blivit infekterat i den större graden!

Även antbiotika blir det... så, nu är det bara att behandla!

 

Ja, ja... jag överlever nog :-)

Snyft.... nu har jag fått något skit som kliar av bara den!

 

Det började för en vecka sedan, en klåda mellan fingrarna... SKAB, NICKELALLERGI... for genom tankarna. Har jag blivit smittat från en intagen på jobbet. Det var ju faktiskt en som hade fått något skumt???

 

Det gick ett par dagar till, och, det blev bara värre. Jag gick till anstaltsjuksystern på jobbet, för att visa upp mina händer. Hon sa att det inte såg ut som något smittsamt, men att jag borde gå och visa upp mig för någon läkare. Dagarna gick, inte hann jag gå till någon läkare inte! Jag smetade in händerna med salva och bar på tygvantar!

 

Men, idag är det lördag, och Täby har en närakut, så, nu ska de hjälpa mig med denna fruktansvärda klåda. Klockan 11.00 har jag fått tid.

 

 

Så här ser det ut. Det kliar, svider, öppna sår och har blivit förhårdnader.. Så, jag känner mig inte särskilt kvinnlig just nu.

 

Visst, ser det äckligt ut?!?!?!?

 

Ha en toppendag!

 

//Magda

Tidigare hade jag en öm och svullen mage

 

Tiden är förbi, då jag hade en öm och svullen mage! Tiden innan jag började med LCHF. Jag vet att många är skeptiska till dieten, men, på mig fungerar det i alla fall!

 

Jag tror i och för sig att de flesta skulle må bättre av ett mindre socker- och kolhydratintag! Inte bara för att få bort övervikt, utan helt enkelt för ett bättre välmående! Så efter att ha gått över till LCHF, med andra ord undvikit snabba kolhydrater (potatis, pasta, ris och bröd etc), har jag varken en svullen eller öm mage. Som toppen på allt, så känner jag mig aldrig proppmätt! Den hemska proppmättskänslan som fick mig att vilja lägga mig på soffan. Istället så har LCHF kosten gett mig en energi utan dess like! Livet är mycket roligare nu, för min del.

 

Jag rekommenderar alla att åtminstone prova på det under en tid, på en-två månader. Det som kan hända är att man inte gillar den, eller att man upplever en hallelujahkänsla! En del klarar sig nog helt utan snabba kolhydrater, en del behöver det nog ibland. Nu efter tio månader har jag börjat att ta till en banan, eller pyttelite (1 dl) ris/en potatis om jag vet att jag ska träna duktigt efteråt.

 

MEN! Om jag skulle få för mig att äta en normalportion tillhörande snabba kolhydrater, så får jag lida för det senare på dagen. Magen pajar direkt! Det händer ibland, om jag är ute och jobbar, och inte kan ta med mig egen mat. Men, som jag har skrivit tidigare, ha alltid något nyttigt i handvänskan!

 

TIPS! Byt ut potatis, ris och pasta mot zuccini eller aubergine. Zuccinin kan man både koka, grilla och steka, Auberginen kan man både steka och grilla! Ät ofta men mindre mängd! Själv äter jag något varannan timme.

 

För att vara korrekt, så använd bra fetter, som olivolja, kalllpressad rapsolja och till smörgåsen Bregott. Ett bra recept på fröknäckebröd hittar du i ett tidigare inlägg. Jag rekommenderar stort att du slutar med bröd, åtminstone det vita. Det är ju socker i allt bröd! Man klarar sig utan, bara man ser till att ha alternativ hemma!

KOLHYDRATER = SOCKER = Ger hungerkänsla/sug efter mera mat och godis

Gå in och få lite ideér på www.lchf.se

 

Ha en toppendag! Magda

 

En kriminell gör ett brott, och denne hamnar i fängelset. Efter fängelsetiden, är personen förnekad ett betalkort. Ingen bank litar på en före detta kriminell. Och, det även, om kortet inte medger någon kredit.

 

Ett ytterligare problem de får är att de inte kan betala parkeringsavgifter, då de också har blivit kontaktlösa. Och, de kan inte köra bil till jobbet, för att de har oftast blivit av med körkortet under sin fängelsetid, utan blir hänvisade att åka med någon kollega. Det blir irritationer, då de aldrig kan åka och hämta material själva etc. Att utföra arbetet är nog det största problemet, då de flesta före detta kriminella arbetar i byggbranschen vilket innebär att de måste åka bil till de olika uppdragen. Det finns de som kör bil utan körkort, för att kunna jobba, men slutligen så åker de dit för olovlig körning.

 

Så vad händer då? Arbetsförmedlingen som har hjälpt vissa till en yrkesutbildning inom byggbranschen under fängelsetiden, kanske inte kan behålla jobbet, för att ingen vill egentligen ha dem på sikt, för att de saknar körkort. Lönebidraget räcker ofta inte till körlektioner. De har svårt att föra sig i samhället utan ett betalkort. Inte undra på att de faller tillbaka in i kriminaliteten, om det är 1000 motgångar.

 

 

Jag accepterar verkligen inte de olika brott de har gjort, men det borde finnas ett sätt, så att de kunde komma ut i samhället, och nöja sig med ett vanligt "svenneliv". Tror många skulle vilja ha ett, men att de inte riktigt släpps in där, och att det blir för tufft med alla motgångar.

 

Varför inte våga satsa på ett kontaktkort ändå till dem, så att de kan öppna ett lönekonto. Vid minsta lilla missbruk, så kan de ju avsluta kontot. Tror att man bara kan dra över kontot när man tankar, men summan som kan övertrasseras, är begränsad, hörde jag en intagen berätta idag.

 

Nej, jag har ingen riktig lösning, bara konstaterar att alla är på något vis bakbundna, även de före detta kriminella!

 

//Magda

Att finna en partner i mogen vuxen ålder, är inte lätt!

 

Det blir bara svårare och svårare, märker jag, det här med realationer! Då syftar jag på att finna en bra partner, och att det också ska hålla! Ju äldre man blir, ju högre krav får man. Det är så mycket som måste stämma in! Det är som sagt svårt att omforma sig, och det gäller ju självklart även för motparten.

 

När allt känns rätt, så verkar det som om att det alltid är något som måste in och krångla. Finns det stark kärlek, så, är det antingen att, någon av parterna har något med sig i "bagaget" som inte är avklarat, eller hur dens persons liv ser ut i det stora hela. Det kan vara familj, arbete eller rent geografiskt!

 

Själv, så har jag väldigt svårt för att verkligen hitta den RIKTIGA kärleken, och det beror på att jag förmodligen har så höga krav på en "perfekt" relation". Personen jag vill leva med, måste ha en sund inställning till livet, vara lite pigg och ha en stor livslust! När jag väl tror att jag kommer i närheten av att finna denna person, så är det ofta något annat som spökar. I början, så är en sådan relation helt underbar, men ofta, så går det över till att må mer dåligt än bra, och, då är det ju ingen idé att fortsätta. För livet måste väl ändå vara att må så bra som möjligt? Så vill jag i alla fall ha det!

 

Jag är ändå en optimist, och tror att när man väl finner någon partner som stämmer in, speciellt då i mogen ålder, så tror jag mig, att det kan vara den bästa relationen i ens liv. Inbillar mig, på något vis, att då, när alla önskemål är uppfyllda, så är det ju bara att slappna av, njuta och luta sig tillbaka. Ja, kanske inte riktigt, för en relation måste ju självklart födas, vilket innebär att ge och ta!

 

Fast, för att hamna där, måste man ju avsluta det som var innan, annars är det svårt att gå vidare.... och, där är jag nu! Men, jag känner att jag är på god väg... Ja, jag kanske är lite kryptisk i mitt sätt att skiva, men det har sin naturliga förklaring!

 

Nu skriver jag, som om, att målet för alla, är ett "måste" ha en partner/sambo och barn. Det kanske är så att man faktiskt kan leva lycklig, som singel, och ha mål i livet som till exempel resor, och helt enkelt strunta i det här med jul och allt annat som kan upplevas jobbigt! Singelmän och singelkvinnor finns, det fullt av i vimlet, så det är ju inte det som är problemet. Problemet är att om man är så fixerad som jag, vid att hitta den perfekta partnern, så kanske man får lägga ner, för finns det verkligen "den perfekta" partnern egentligen? Det är frågan!

 

Just det! Vad enkelt det hade varit om man kunde styra över sina känslor! För visst finns det ett par underbara män som har visat intresse, men jag känner ju inte kärleken! Svårt, svårt.....!

 

Ha en bra dag! //Magda

 

 

 

 

 

Promenerat runt i "fina" Täby

 

Idag, efter att ha bott i Täby i dryga månaden, har jag konstaterat, att Täby saknar uteliggare och alkoholister! I alla fall så syns de inte!

 

Det är väl, som det sägs då... att Täby är en av de rikare kommunerna och som till synes, försöker att utesluta alla låginkomsttagare. Självklart finns det låginkomsttagare! Jag är ju själv en av dem!

 

Men, nu pratar vi personer, ännu lägre stående i vårt svenska samhälle! De verkar som om att dem, inte finns i Täby i alla fall! För går man omkring i Täby Centrum, så ser man ju, att det är det "fina folket" som florerar där. Fina damer i pälsar och män i märkeskläder. Det går inte att missa, att våra samhällen/förorter skiljer sig, på vart man är!

 

Österåker kommun, där jag precis kom ifrån, är ju inte den fattigaste kommunen i Stockholm direkt, men man kan märka en stor skillnad mellan Österåker och Täby. Täby är helt klart en rikare kommun, och jag lär få betala mindre skatt! Sen kan man ju undra, varför inte alla betalar samma skattesats, så att de kommuner som behöver mer pengar, kan få det! Lever vi inte i samma land? Som sagt, livet är inte rättvist!

 

Ha en toppenhelg!

 

//Magda

 

 

Dubbla känslor som sagt! MEN, jag har inte alls ångrat mitt beslut, som gjorde att jag sa upp mig! Tvärtom, så är har det gett mig en lättnadskänsla! Och, jag borde kanske ha tagit detta beslut tidigare? Men det var väl rätt tid nu ändå.

 

Jag är full av ideér, och ser fram emot ett kreativt nytt år 2013. Nu vet man aldrig vad som händer. Antingen blir det en normal vardag, med jobb här och där. Eller så startar jag ett eget företag, och blir lycklig och framgångsrik! Jag tror mer på det sista alternativet.

 

Ideérna, kan jag naturligtvis inte skriva om i dagsläget, men längre fram, ska jag naturligtvis berätta vad som händer! Mycket, ska till innan dess, och det måste vara noga genomtänkt! Men, än så länge, fram till den dagen, ska jag jobba på timmar lite här och där. Främst inom Kriminalvården.

 

Kanske taggar jag någon, att göra något meningsfullt med sitt liv, för den missnöjde, eller kanske tycker någon att jag är galen och är helt fel ute? Inte vet jag. Men, jag känner mig motiverad och positiv inför framtiden!

 

Ha en toppendag, alla där ute! :-)

 

//Magda