magda publicerar

Två dagar kvar av månaden maj

... och aktiviteterna bara fortsätter...

Kan någon stanna klockan?

Som jag skrev  tidigare, så upplever jag månaden maj, som väldigt hektisk, men samtidigt väldigt rolig. Det är ju då allt händer, vilket jag älskar. Men, samtidigt, så är det fruktansvärt stressigt. Det är nu två dagar kvar av maj, och jag saknar lunget... vart är lugnet? Skulle vilja att någon stannar klockan lite, så att man hinner i kapp, eller ger mig några timmar till per dyng. Det vore verkligen på sin plats!

Heltidsmamma, jobb, tomtfix, städning, fester... låter ju inte som något ovanligt fenomen. Det finns ju massor av ensamstående mammor, som kämpar med att hinna med massor! Men, de har kanske ingen misstänkt odiagnostiserad bokstavskombination som jag. Jag vet inte om jag skämtar eller inte, när jag menar på att jag är lite "dampig" av mig, men något är det ju, eftersom jag ska hinna med så mycket som möjligt, och jag tar på mig mer och mer i min vardag. Det är inte konstigt att jag känner av en inre stress. Det brukar gå bra, om jag för in i almanackan och bockar av. Kanske har jag slarvat med det den sista tiden.

Jag försöker i alla fall göra något åt min känsla av stress. Igår var jag med på en yoga på jobbet. Yogasamodnaren från huvudkontoret, var på besök, så hon höll i denna yoga. Jag blev tillfrågad om jag var intresserad av att köra yoga på anstalten, och jag sa, självklart JA! I handen fick jag böcker och en cd, som hon ville att jag gick igenom. Visade jag intresse nog, skulle jag kunna hoppa över grundkursen och hoppa på en tvådagars i september. Jaha, då har jag tagit på mig ytterligare en grej. Jag får anta att jag försöker hitta vägar, som gör att jag håller mig aktiv och engagerad i vad jag tycker är viktigt i mitt liv.

Som funktionär på Friskis och Svettis, så håller jag igång med träningen. Och, får jag köra yogapass på arbetstid ser jag det bara som en fördel. Jag älskar ju att få dela med mig, av bra och nyttiga saker, så varför inte? MEN, det kanske inte är så konstigt att jag fortfarande är singel. Det står väl "väldigt upptagen" i pannan på mig *L*.

Lite om helgens fester

Fredag med KVV och lördag med Friskis

Festen med Kriminalvården blev lyckad inne på Sveavägen. Man skulle vara utklädd till att vara "på väg någonstans". Det var bland annat fina Liisi som var på väg till nunnekloster (se bild), ett par var på väg till tennisbanan, Magnus var på väg, ut ur garderoben, några var på väg till en fest, och några till rockabilly fest. Själv var jag på väg till en golftävling. Som manlig vinnare fick Magnus pris, och som kvinnliga vinnare fick jag och Liisi pris. Jag kan ju säga att kvällen blev sen och med väldigt lite sömn. 

På lördag dag, hann jag med att kika på en lägenhet på Gärdet och fika med goda vännen Mikaela. (se nedan).

Innan festen på Friskis, kom Victoria och Susanne över på en drink hemma hos mig, sen vidare till Ekbacken, där festen höll till. Ekbacken ligger ett stenkast från mig, och då menar jag verkligen bokstavligen "ett stenkast". Vi åt god mat och fri dryck var tillgänglig. Festfixarna Helena och Susanne, hade fixat denna tillställning med bravur, måste jag tillägga! Mot midnatt hamnade vi några stycken på The Public, där vi precis hann med att beställa i baren. Hur som helst, så var helgen väldigt lyckad och skoj!

Ha det gott! //Magda

Vad lite det behövs

för att bli peppad...

Från stress till att åter igen känna sig på topp, går tydligen väldigt fort för mig!

Ja, man kan ju inte ligga på topp jämt! *L*

Igår gick det en del tid till städ och lite annat fix som jag inte hade hunnit med. Körde dottern till mamma, för att jag ska jobba en del nu. Sen tillbaka till Åkersberga, till det inbokade spinningpasset. Det kändes riktigt bra, med träningen igår. Känner mig riktigt på top igen!

Vaknade alldeles för tidigt. Klockan 06.20 vaknar jag, trots att jag hade ställt klockan på 08.00. Men, det är så typiskt mig. Fick ett gulligt sms av dottern, som också hade vaknat tidigt, som gjorde det till en bra start på dagen. Igår hade vi diskussioner som dotter och mamma brukar ha, lite åt det oeniga hållet, men jag hann inte hem ens förrens jag började på att sakna henne.

Snart ska jag iväg till sjukgymnasten, och det ska bli skönt. Ska försöka få henne att rikta in sig på nacken. Nacken, tar nämnligen lite stryk på spinningpassen tyvärr. Sen blir det att jobba till 20.00 ikväll.

Nöjd efter att ha fixat en liten låda med egengjord saltad gurka, en med brie och lufttorkad skinka, en med yoghurt och hallon, 2 ägg och fröknäckebröd.... mmm, vad gott dagen är räddad! Jag blir så nöjd när jag planerar och planerna går i lås som de ska! *L*

Ha en underbar dag, solen kikar ju fram nu i alla fall!

Magda

Med maj-månad, försvinner lugnet

Samma sak varje år. När månaden maj kommer, är det samma kaos. Lugn och ro, saknas totalt, sedan i början av maj! Denna vecka har nog varit värst! Och, helgen som börjar imorgon, lär ju inte heller gå i lugnets tecken. Nej, efter en förmodlig stressig arbetsdag, så kommer tempot inte att sjunka, utan det lär bli hjulspår från anstalten och hem. Sen blir det att slänga i prylar i bilen, sen vidare i rallykörning till mamma i Solna, där dottern ska sova över. Även för en "dampis" som mig, kan det nog bli lite för mycket (ler).

Att klämma in träningspass, ta hand om dotter, tvätta, handla, laga mat, fixa rätt lunchlådor till jobbet, dotterns ridning, fixa tomten, gå på kurs, kräver tid. Det enda som är positivt, är att jag inte hinner shoppa i någon större utsträckning, och jag kommer inte ihåg när jag såg på tv sist! Tur man har snälla grannar, som ställer upp ibland, när det "svämmar över"!

Efter en tuff vecka, kommer en tuff helg

Skönt med helg, kan man ju tycka, när den väl kommer. Det är bara det, att nu till helgen så är det först en fest på fredag och en fest på lördag. Fredag med mitt ordinarie jobb, och på lördag med Friskis! Hej och hå!

Festen på fredag, har temat "på väg någonstans". Ja, det kan ju vara vad som helst, till exempel, på väg till stranden, men bikini (är ju inte läge direkt)! Svårt att komma på något på kort tid. Imorse när jag åkte till jobbet, visste jag inte vad jag skulle vara "på väg någonstans". Det har inte legat på priolistan direkt!

Men, jag fick ett förslag imorse från en kollega. Ett förslag, som jag faktiskt, kanske, skulle hinna med. Jag hade ju, haha, faktiskt en lucka på ett par timmar senare ikväll. Jo, jag bestämde mig för att lägga ut den korta tid av ledighet, efter kursen till att förbereda inför festen. Ett par samtal senare och en sväng med bilen, så sitter jag här, torsdag kväll, snart halv tolv på natten, och är helt slut. Bättre får jag inte till det i alla fall!

Jag kommer att vara på väg till ....., ja, det återkommer jag till. För det ska ju vara hemgligt än så länge. Antingen blir det ok, eller så blir det som det blir... ja, ja, jag har väl aldrig varit orolig för att göra bort mig förut :-S.

Ha det toppen!

//Magda

Nu blev det kortslutning!

Vi stannade hemma...

Eller, det började egentligen igår. Dottern sur och grining, och jag var väldigt trött! En inre stress, som ofrivilligt byggs upp, så fort min dotter visar att hon mår dåligt! Man försöker ha livet så positivt som möjligt, men ibland så blir det kortslutning. Just nu leker hon med annat, men vi var tvugna att välja bort skola och jobb idag, och bara försöka vara glada, ostressade, bara ta det lugnt, och bara umgås ordentligt.

BUP (barn och ungdomspsykiatrin)

Hon har mått dåligt tidigare, efter att hon har träffat sin pappa, vilket hon hade gjort i helgen. Det beror på att hon inte alls träffar honom så regelbundet som tidigare, på grund av att han har blivit allvarligt sjuk. Vilket börjar göra mig ganska orolig, och tog ett beslut att äntligen ringa till BUP om råd, om vår situation. Jag har varit på väg att ringa BUP tidigare, men tog beslut om att förverkliga det nu, speciellt, då jag fick vetskap, om att saker inte står rätt till!

Nu är är i alla fall karusellen igång med PUB, och de såg ganska allvarligt på vår situation. När hon frågade om jag hade något stöd, blev jag lite förvånad. Jag har väl tänkt, att om jag lever så bra som möjligt, så är jag också stark för dottern. Men, det kanske inte räcker till, om några månader?

Osanningar

Jag har nämnligen i dagarna fått bekräftat om att han far med osanningar. I alla fall till Försäkringskassan. Han har ju slutat att betala underhållsstöd, vilket har resulterat att jag har sökt direkt av F-kassan istället. Jag blev så ledsen, när handläggaren, menar på att han har sagt att jag har hotat med, att om han inte får träffa dottern, om han inte betalar... så jävla patetiskt!!! Vilket får mig att vidare undrar, om han även säger så till vår dotter. Att jag inte vill att de träffas, fast det är något jag främst prioriterar! Speciellt då han är så pass sjuk och hon borde få all tid i världen med honom! Jag är också rädd över att hon ska få aggressioner mot mig, om att jag har vetat om hur illa det är, och hon inte har fått information tidigare. Jag vågar inte berätta för henne heller, för tänk om han säger att jag ljuger, om hur illa det är??? Så, när och hur ska man berätta. Jag ville göra det tillsammans med pappan, men så lär det väl inte bli?

Hat, hat och hat...

Jag har ju fungerat som en avlämningsstation för honom. Han kommer och går som han vill! Han säger att han inte kan vara själv med dottern, om han skulle få något anfall (som han har fått tidigare). Jag har självklart erbjudit honom, att han får vara hemma hos mig, då hans flickvän inte är hemma. Självklart inte för min egen skull, utan för att de ska få träffas mer än de få tillfällen som har varit sedan i slutet på januari! Han har inget intresse av det, och jag förstår nu varför. Jag är hans fiende! Igen! Så jädrans trist. Hur orkar han ha hatkänslor, och varför??? Tänk att vi inte ska kunna lösa en sådan här viktig sak tillsammans, jag och dotterns pappa!

Jag ser fram emot att få träffa BUP, så att de kan råda mig, i hur jag ska göra med vår lilla dotter! Och, hoppas på att han pratar med någon så att han förstår, att hans situation påverkar även oss, speciellt hans barn.

//Magda

Fullspäckad trevlig lördag...

söndagen, blev det värre med!

Jag vaknade denna lördag, lika tidigt som vanligt, m a o, lite efter sju. Vid tio, fick jag igång Mags, och vi for ner till Berga Second Hand, där jag hittade en rätt söt klänning (oanvänd), och en döhäftigt avancerad sparkcykel med kedja. Klänningen kostade hela 35 kr och sparkcykeln 60 kr. Rena rama fynden, enligt mig och Mags i alla fall. Mags hittade också en hel del. Vi låg före i dagens upplagda schema, så vi åkte hem till mig en snabbis. Jag hann med att skölja upp klänningen, utifall jag fick för mig att ha den senare på kvällen, och hänga upp en maskin tvätt. Började bli lite hungrig, så jag körde mitt vanliga, att lägga i lite frysta bär i en plastburk och lägga lite turkisk yoghurt över. En bra mellis!

Klockan blev lunchtid, och det var dags att åka till Mags dotter i Tyresö, för att hämta ett köksbord som Mags skulle få. Där hann vi även med en fika i solen. Sen åkte vi till Café Ceasar på Norrlandsgatan där vi njöt av lite mera sol med en latte.

Efter det så begav vi oss till Ica i Solna Centrum, där vi skulle komplettera med lite ınför kvällens grillning. Efter det så följde Mags med mig, för att kika på en trerummare i Solna. Den var ganska fin! Slutligen kunde vi "slänga av" köksbordet hos Mags.

När vi väl landade hemma hos mig, så fixade jag varsin jättegod limedrink som jag hade skrutit om under dagen. Samtidigt satte jag på grillen och Mags skar upp lite som skulle grillas. Solen hade varit framme hela dagen, men när vi skulle äta, så gick solen i moln. Men, det gjorde ingenting. Först åt vi en liten förrätt som bestod av en räkröra placerad på lite hemmagjord fröknäcke. Mmm funkade bra. Till det grillade köttet, aubergine och zuccini, öppnade vi lite gott vin till maten. Sen på med lite musik, en till limedrink i handen, lite finfix, för att bli klara vid nio, men klockan hann bli lite mer, innan vi slängde oss på cyklarna ner mot byn, ner till The Public Grill & Deli.

Det blev en superkväll på The Public Grill & Deli, med en massa trevliga och goa vänner. Tur att vi inte mötte polisen på väg hem, för då hade jag kanske åkt fast för styrfylla, och det hade ju inte varit så bra! Att jag hade kul under lördagskvällen, fick jag självklart, känna av rejält under söndagen. Jag brukar inte bli så dålig efter en utekväll längre. Men, tjii fick jag... Träna klockan 15.00 skulle jag göra, men det kunde jag glömma. Det fick bli att varva mellan solstolen och soffan.

Foto: Me and DJ Mato på The Public Grill & Deli

Först vid 19.00-tiden fick jag ork att ta mig till Willys. I kassen ligger det givetvis bär, turkisk yoghurt och lite annat gott. Jag stod emot att köpa godis, trots att min kropp, gärna ville ha det idag.... Yes!

Idag, måndag, var jag ialla fall mig själv, och kom iväg till ett spinningpass på kvällen. Nu är allt som vanligt igen. I alla fall till nästa helg. Fredagen är inbokad för firmafest i stan, och lördagen fest med Friskis och Svettis. Full rulle som sagt, men jag tänker nog till lite nästa helg, för jag har varken tid eller lust att ligga i soffan en hel dag... !

Hoppas att du har haft en trevlig helg!

Magda :)

Idag blir det en kanonlördag!

Det känner jag på mig!

Nu strax ska jag och Mags åka till Berga Second Hand. De har allt mellan himmel och jord! Ibland kan man göra ganska bra fynd. Sen ska vi till Justerö och hämta ett köksbord till Mags. Vidare ska vi till min mamma och säga hej i Solna. När vi ändå är i Solna, ska vi kika på en trerummare som kan vara intressant. Sen ska vi lasta av köksbordet hos Mags och vidare ett annat bord hem till mig.

När vi väl är klara med ovanstående, så är det dags för att ta fram grillen och rödvinet. För det ska bli grillväder idag, det hörde jag igår. Och, dagen har ju verkligen inte startat illa. Efter grillningen blir det nog att gå ner till uteserveringen på The Public en sväng.

Jag bara älskar när dagen är fullspäckad!

Önskar er alla glada en toppenlördag!!!

//Magda

Sjukgymnasten gör underverk!

Idag gjorde jag mitt tredje besök hos sjukgymasten Lena. Hon är helt underbar och gör mig till en ny människa efter varje besök. Just nu konsentrerar vi oss på min nacke. Mitt huvud känns nämnligen som om det väger 15 kilo eller något.

Nackövningar, övningar som ska ge mig en bättre hållning, för att inte anstränga nacken så mycket som jag gör. Jag kallar det för dubbelhakeövningar, för man ska dra in huvudet och ta fram det 10 gånger, fem gånger om dagen. Sen idag har jag fått lära mig en ny övning som jag ska kombinera med.

Jag får en sååååå skön nackmassage

Det bästa är att hon masserar mig länge och väl också, så att jag knappt känner att jag har ont. Hon drar, trycker och sliter, så att jag flämtar. Känner riktigt hur bra det tar! Fast värken kommer tillbaka, och just därför är det viktigt att jag fortsätter med mina övningar.

Vi gick självklart igenom min rygg också. Än en gång, talar hon om för mig, hur viktigt det är att jag tränar upp bukmusklerna. Och, det har jag börjat göra. Jag tänker på magmuskelaturen varje gång jag sitter på spinningcykeln, och gör lite situps hemma.

Ha en toppendag och helg!

//Magda

Nu är

man bra

trött!!!

Röd dag, är lika med tolv timmar på jobbet! Som om det inte vore nog. Nej, då får någon/vissa intagen/intagna på anstalten för sig, att inte vara direkt snälla mot någon. Vissa styr nämnligen, andra med en järnhand och passar inte galoscherna, så kan någon åka på ett rejält kokt stryk.

En del hör inte hemma i den hårda miljön, och dessa blir ibland illa utsatta. Det handlar ofta om dem som inte anses hundra kriminella av de som tillhör det tunga gardet. Bråken sker bakom kulisserna och som vårdare, så känns det ibland, som om man ligger steget efter, men inte alltid, och det är ju tur det!

När något händer, så vet man vad som väntas

Idag en dag som denna, fick vi som jobbade veta att vi levde. Det blir ju alltid lite bökigare med mera spring och rapporteringar, när incidenter händer. Men, vi var rutinerade idag, och det känns alltid skönt. Vi skötte allt med ett lugn, och för det, så krävs det att man har en viss rutin för arbetet, vilket jag är glad över, att vi har i våran arbetsgrupp!

Imorgon är en ny dag på arbetet, och vi tar vid där vi slutade ikväll!

Ha det gott! //Magda

Slutord: Fan, vad vissa har det jobbigt i livet! Uppskattar mitt kriminellfria liv!

Jag har sagt det

tidigare...

.. att jag, är en

kvinna som

"kan själv"!

Fast idag hade det varit skönt att ha en här...

...en man alltså! *L*

Vaknade tidigt som vanligt, så där vid sjutiden. Jag gick upp och åt lite god frukost. Sen ut i det fina vädret med  en kaffekopp i handen. Kunde inte sitta och bara slappa, så jag sätter igång och klipper gräset. Använder en kantklippare, för det är inte tillräckligt stor gräsmatta, att jag drar omkring med en gräsklippare. Trettio minuter senare och lite öm i ryggen, är jag  i alla fall klar.

Jag fixar lite nytt kaffe, och tänker nu sitta och fika i lugn och ro, men då kommer dottern in och berättar att hon ska till stallet med sin kompis. Så det var bara att fixa lite mellis, och punga ut med en slant, för "faktiskt" som hon sa, "så är kiosken öppen idag, och det är tävlingar, och vi ska ta in hästarna från hagen!". Ja, men då så, ett sådant stort uppdrag måste ju peppas, även om man i det undermedvetna vet att tjejerna utnyttjas lite. Men, de tycker ju att det är kul, så det är väl ok då.

Mags kommer över på en fika, innan vi ska spinna. Så denna gång blev det i alla fall, lite lugn och ro i solen, i en trettio hela minutrar, innan det var dags att byta om till träninskläder. Ett spinningpasset, av slaget intervall/puls med Lasse, skulle det bli! Ett av de tuffare passen. Kände mig sådär i form idag, men, väl när vi satt på cyklarna, så kämpade vi på och utmanade oss själva rejält. Maxpulsen har jag hittat, så nu är det lättare att veta om jag ger max eller inte under passet.

Vi handlar lite viktiga ha hemma måsten på Willys. Slänger in mina livsmedlet i kyl och skafferi, och gör mig redo att klippa häcken. Den gigantiskt långa häck, i jämfört med det lilla, lilla huset. Totalt blir det 60 meter som ska klippas med en för mig, ganska tung elhäcksax, om man räknar bägge sidorna, och så toppen som ska göras så rak som möjligt också. Det är inget 30 minuters jobb direkt, nej, två timmar senare är jag klar och får hjälp av tjejerna, med att ta bort alla kvistar som har fallit ner. Två skottkärrsvändor till komposten, som inte direkt ligger intill huset... puuuh. börjar känna mig ganska matt i kroppen, och framför allt väldigt öm. Jag kände mig ungefär som jag tror att en järvägsarbetare, kände sig förr, efter att ha arbetat hårt i 14 timmar.

Jaha, ja, enligt bilderna så ser ju häcken inte alls så rak ut, som jag trodde att den blev. Men det är trots det bättre än innan jag klippte! I de här lägena, vill man ju faktiskt ha en karl som gör grovjobbet, då kunde jag ha hunnit med att plocka fram grillen i stället! Men, man kan ju inte ha allt! (ler).

Sen middag blev det. Och, jag som hade glömt att ta fram något från frysen. Men, min lycka var gjord, jag hittade en flskfilé i kylen, som jag hade köpt ett par dagar tidigare.

Trist väder,

perfekt för en

utmaning

Idag, äntligen lördag. Ledig för att starta dagen med lite städning, visa mitt boende, då jag är mitt i en aktiv bostadsbytartid. Efter det, är det dags för att utmana mig själv. Spinning har ju varit min favorit ett tag nu, och är det fortfarande. Men, idag ska jag testa Hackstabacken i Åkersberga.

Hackstabacken ska testas

Från Hackstabacken, kan man tydligen se Globen, som ligger 25,4km bort från toppen. Toppen ligger enligt kommunen, på +67,5 m Stigen nedanför backens slut ligger på +27,5 m Längden från toppen till stig är ca 160 m. På 160 meter är lutningen på 25 procent, inte illa. Så det ska bli spännande att se om jag orkar mig upp och ner fler gånger än en gång.

Foto: Hackstabacken

Får se om jag hinner med ett litet filmklipp här, på dagens utmaning, lite senare idag?

Ha en toppendag alla!

//Magda

Personaldag...

Äntligen lite lek och umgås ordentligt med kollegorna, utan interner! Vår starka sammansatta arbetsgrupp, blev ännu starkare.

Teamövningar

Vi började med lite teamövningar på regionkontoret i Liljeholmen. Jag hade väl inte så stora förhoppningar först, men det blev över förväntan roligt och mycket skratt med övningar. Vi var 24 personer som skulle samsas och finna lösningar på problem. Lurade blev i början, då det inte fanns någon egentlig lösning, utan poängen var, att göra ett gott samarbete. Det viktigaste var inte själva lösningen, utan fokuseringen på ett bra samarbete.

Till slut skulle övningen utföras på ett annat sätt, då i en cirken. När vi stod i en cirkel, fick vi en bättre överblick, och det blev lättare att komunicera. På så vis, lyckades vi även finna en lösning smidigt. Allt handlar alltså om god kommunikation och tillit vill jag tillägga!

Lunch

Efter övningarna gick vi iväg för att äta lite lunch på O´Learys. Kyckling och sallad blev det för min del. Snitzel och sånt är inte riktigt min grej längre. Och, som vanligt hade jag även nu, lite mellanmål i väskan, ifall det inte skulle finnas något vettigt att äta.

Sen bar det iväg till Gröna Lund. Fint väder var det än så länge. Men, fruktansvärt kvalmigt. Regn på väg alltså...

Femkamp

Femkamp var det som gällde. Roligare än vad jag hade förväntat mig, tävlingsinriktade som vi alla är i gruppen. Det såg ju så himla lätt ut, men jag blev varse om att inte så var fallet. Det jag åtminstone var någorlunda bra i var "putten". En golfklubba, och så mycket poäng som möjligt på 40 sekunder. Resten var jag urkass i! Någon vann en hatt, och några vann något annat...

Vi hade fått femkampshäfte allihopa, med lite förmåner. I paketet fick vi också det gröna kortet som gäller över hela sommaren 2012. Så det lär väl bli lite Gröna Lund med dottern i år.

Emellan blev det lite vätskepauser och sedan en trevlig middag, som var förbokad sedan tidigare, på restaurang Kryddhyllan.

Middag på kryddhyllan och galna åk

Förrätt, varmrätt och lite vin till det. Utanför öste regnet ner. Men vissa ville absolut åka lite attraktioner. Själv avstod jag! Det finns inga pengar i världen som får mig att åka fort och högt.... ALDRIG!

Till vänster: Restaurang Kryddhyllan.

Som sagt, själv är jag livrädd för att åka. En gång i tiden, tvingade jag han som skötte Parishjulet att stanna i andra varvet, för efter första kunde han inte tvärnita. Då kan du förstå nivån på min rädsla för dessa åk på Grönan! Men, här åker i alla fall (de är lite små på bilden) *L*, Nina och Andreas för full färd i Fritt fall!

Jenny, Carlos och några till är galna nog att åka attraktionen Insane!!!! Hur kan man vara så galen, att man frivilligt sätter sig i detta åk? Se till höger på bilden nedan, det stupar ju rätt ner!!!

Vinst varje gång

Vi stod och kurrade ett gäng under tak och glodde på "galningarna" som åkte dessa enligt mig "farliga" sakerna. Vi tröttnade efter ett tag, på att stå där i ösregnet. Så vi var några som beslöt oss för att bege oss hem. Men, innan det var jag tvungen att försöka vinna något STORT till dottern. Lite lotter fick det bli, trots att jag aldrig vinner något.

NEJ, någon vinst blev det inte! Sur, på väg ut, säger jag högt "jag får väl fiska upp en sån där påsj-l, så att jag inte kommer hem tomhänt. Så efter 150 kronor, så fick det bli "VINST VARJE GÅNG", där jag typ köpte en påse för 40 kronor, med ett litet gosdjur i... i påsen slängde jag även i kupongerna på fria åk, som jag hade kvar och lite choklad. Hon blev glad senare, åt det lilla i alla fall *L*.

Sen stod vi i regnet och väntade på en av kollegornas sambo, så att vi fick åka bil hem. Väl hemma efter 12 timmar i full action, hur trött som helst, somnade jag ganska snabbt, efter att ha småtjattat med mamma som hade varit barnvakt. Det skulle jobbas dagen efter, så lite sömn behövdes efter denna långa dag.

Personaldagar är kul. Vi kollegor kommer ju närmare och närmarare varandra för var gång, vi träffas i stor grupp utanför arbetet. Att vi gör det, är viktigt, då vi arbetar med dynamisk säkerhet, och därmed måste bygga upp en stark tillit till varandra. Det är bara att inse. Att det är speciella och underbara människor som arbetar med det vi gör. Att arbeta med kriminella i en ständig förändring, är ingen lek! Det vet vi som arbetar i detta yrke!

Ha en toppenhelg på dig!

//Magda

Borde se oss omkring mer...

Jag vet inte om jag ska skämmas, eller inte över min insats i goda gärningar. Jag brukar hjälpa gamla damer och farbröder över gatan, öppna dörrar och så. Men, vi missar nog väldigt mycket i vår stressade vardag, vi hinner inte alltid reflektera över andra människors behov av hjälp.

Ha fem minuter till godo

Vi kan inte alltid skylla på att vi är stressade. Det är bara att tänka om, och gå hemifrån fem minuter, tidigare än vad som behövs. Det visar att man åtminstone, försöker vara en god medmänniska. Fem minuter som man sedan har tillgodo, om man inte behövde vara en hjälpande hand på vägen. Vi måste inte alltid vara ute i sista sekund, för att bara hinna med det man ska göra för sig själv.

Härligt med "god gärning-känsla"

Att göra en god gärning, behöver inte vara så komplicerad, utan det kan vara något litet bara, ett litet leende, en liten nick, eller en hjälpande hand till någon som har tunga kassar att bära. Vi kanske inte alltid behöver hjälpa andra personer, utan vi kanske själva behöver den lilla hjälpande handen ibland. Vi behöver inte göra goda gärningar dagligen, men, vi borde heller inte blunda. Bäst är ju om det kommer naturligt, för då får man ut något av det själv också. Att efteråt får känna den där "jag har gjort en god gärning-känsla", är inte fel!

Knappt fem minuter av min tid

Häromdagen, kom en äldre man, som var på väg nerför en lång trappa. I sina händer hade han en rullator. Rullatorn studsade han framför sig. Jag har ingen aning om varför han inte hade valt hissen? Den kanske var trasig denna dag? Jag kom nerifrån och såg detta, och såg mig omkring, så att ingen annan är på väg att hjälpa mannen. Men, nej, alla var fullt upptagna med att ta sig dit de skulle. Jag möter farbrorn med rullatorn och frågar om han behöver hjälp? "Ja, tack gärna" säger han. Det gäller att fråga artigt, för kanske är personen bitter och fräser, "nej, jag klarar mig själv", men, den risken får man ta. Men, den här gamle mannen,  ville så gärna ha hjälp, och tackade hjärtligt efteråt. Jag, sa, "det var så lite så"... och självklart, det var ju verkligen lite. Vad hade jag förlorat på det? Det jag gjorde var att gå upp ett 15-tal steg och ner igen, det tog inte ens fem minuter av min tid.

Jag vet att det finns massor av goda människor, men fler behövs absolut! Du kanske har sett programmet "På bar gärning på TV4"? En svensk underhållningsserie där svenskars etik och moral ställs på sin spets. Ett program, som kanske öppnar en del ögon, om hur fega vi är ibland, för att rycka in när det behövs, ett program som också visar "den goda människan".

Hjälte eller inte

Vid bråk, rycker vi sällan in, och det kan vara klokt att inte göra det jämt. Man vill ju inte råka illa ut på kuppen. Däremot, så kan vi ju åtminstone använda vår idag så fint utvecklade mobiltelefon. Gärningsmannen, behöver ju inte ens märka att vi ringer efter hjälp. Men, det kan ha en viss effekt, att skrika eller göra sig hörd, så att gärningsmannen ger upp och försvinner. Risken finns att folk glor på dig (säger rätt mycket om den personen), och undrar om det är fel på dig, om du skriker, men det får man ta. Dags att sluta bry sig om vad andra tycker och tänker. Bara man gör något bra!

Om gärningsmän visste att vi gick ihop och hjälpte varandra i olämpliga situationer, skulle de inte ta sig så stora friheter. De vet att de flesta inte vågar, och drar sig därför inte för att härja fritt på offentliga platser, vilket är rent ut sagt förjävligt! Här måte vi gå ihop, och göra det lite svårare för vissa att skada andra! Det ska inte behöva vara så få, som gör insatser att de hamnar som "hjältar" så småningom i något program på tv.

Ha en "god gärning dag" idag!

//Magda

Tid, jag som förälder, städar efter andra!

Det slog mig plötsligt...

... nu på förmiddagen, när jag torkade bort ett par fläckar från köksgolvet, hur många fläckar har jag torkat i mitt liv, egentligen? Fläckar som jag inte har orsakat själv?

Barn utspridda under 20 år

Jag har fått mina tre barn med stora mellanrum.  Började när jag var 19 och det sista när jag var 39 år. Utspritt på 20 år. Idag har jag redan hunnit städa efter barn i 30 år. Jag lär ju få göra det i minst 10 år till. Vilket innebär att under 40 år av mitt liv, har jag städat efter barn. Om man nu räknar en timme om dagen, som är 365 timmar om året, blir under 40 år, 14 600 timmar städ! Det är alltså exklusive övrig städning. Då har jag inte räknat med, hmmm, att jag också, har skämt bort någon man, med den biten också.

Oj oj oj, 608 dygns städning efter andra...!!!

Ni som har haft hemmavarande barn i ca 20 år, har alltså städat i 7 300 timar och 304 dygn av ert liv.

Städar automatiskt...

Man gör det automatiskt, men det är inte utan total gnällighet. Jag tjatar på min dotter och låter henne, vid upptäckt, att gå tilllbaka om hon har spilllt något. Så min så kallade "städa efter barn-tid", är tid när hon inte är hemma, och jag inte orkar se fläckarna tills hon kommer hem. Det är tur att barnen ger en så mycket annat positivt i livet, och att det här med städning blir ett minne blott, och man kommer bara att komma ihåg de lyckliga stunderna.

Vi borde helt klart införa en städfri dag i almanackan. Jag ska fixa en i min i alla fall *L*

Ha en toppendag!

//Magda

När allt flyter på,

händer alltid något!

Ni som har följt mig, vet att jag har mått så "himla" bra. Men, nu är jag lite ynklig, efter många motgångar, på så kort tid! Men, jag vet att dessa dagar kommer att vara ett minne blott om ett tag, och att mina uppkomna problem är rena rama lyxproblem, om man nu ska börja att jämföra.

Lördag

I lördags klockan 09.00 när jag skulle iväg till Friskis, så krångade bilen. Från att ha gått igenom felfritt på bilprovningen till att det plötsligt inte gick att använda växlarna, får jag ta mig till gymet på ettans och tvåans växel, de enda som fungerade. Jag valde att ta småvägarna hem.

När jag kom hem, så fick jag slutligen i backen, så att jag kunde vrida bilen ordentligt för att kunna köra in i garaget. Det är bara det, att sedan fick jag inte i ettans växlen för att köra rakt, och in i garaget. Nu var tårarna nära. Jag var så himla trött efter träningen och hungrig. Jag går till grannen, som lyckas få in bilen åt mig. Han lyckas till och med få in alla växlar. Han rekommederar mig att ta mig till bensinmackem, för att köpa växellådsolja. Glad i hågen, åker jag väg upp för backen och ska byta växel och problemet var tillbaka. Jag lyckas till slut ta hem bilen igen. Det blev ingen bensinmack.

Denna dag, så går även min fön sönder och duschdraperiet rasar ner i omgångar, innan jag slutligen lyckas spänna det ordentligt... Hmm... vad händer, liksom?? Men, kvällen blev i alla fall trevlig med vänner *L*!

Söndag

På eftermiddagen cyklar jag iväg till Friskis, och när jag ska svänga vänster över en bro, gick det inte att bromsa,! Som tur är, så gick det även en cykelväg rakt fram. Jag tar mig försiktigt till Friskis utan bromsar. När jag har tränat klart, ringer jag Mats en god vän. Jag har gråten i halsen nu. Det börjar liksom bli lite för mycket motgångar nu. Han lovar att hjälpa mig att fixa cykeln, och även att köra mig till jobbet på morgonen. Blev lite mer lättad och cyklade hem utan bromsar.

Men detta är inte nog med motgångar! Dottern som har sovit hos en kompis, ringer när hon är på väg hem. Hon skulle hämta cykeln på vägen, som hon hade ställt vid sin skola. Hon meddelar att hennes cykel inte står kvar. Jag tror inte mina öron!!! HUR MYCKET KAN HÄNDA INOM LOPPET AV KNAPPA TVÅ DYGN????

Måndag

Jag får åka med kollegor till och från jobbet! När jag kom hem, var jag så trött och jag kände mig tjock i halsen, samt täppt i näsan. Jag sov hela kvällen, trots att jag hade lovat dotter, Valborg och allt som det var, att vi skulle kolla på brasan. Fattas bara det, att jag blev sjuk. Dottern fick som tur gå iväg med grannarna till brasan, och jag sov mig igenom kvällen. Vaknade ibland, och verkligheten ramlade över mig, en smått, liten ångest över bilen, som nyligen hade kostat sju tusen kronor.

Tisdag

Jag tar mig till jobbet ändå, trots att jag var hängig på morgonen, för att avverka ett tolvtimmarspass, eftersom det var första maj, och röda dagar innebär långa pass. Senare på dagen ringer min dotter, och berättar att hon hittat sin cykel utanför sin kompis bostad. "Kompisen" kunde tydligen kodlåset och HADE "LÅNAT" DEN!!! Hur tänkte hon då? Utan att ens säga till min dotter att hon hade den! Ja, ja... den är i alla fall tillbaka.

Så på måndag kväll, såg det ut följande: jag kände mig sjuk, var en bil mindre, en cykel mindre och en trasig cykel på reparation. Kände mig inte speciellt lycklig den kvällen. Tur man mådde SÅ HIMLA BRA innan!. Så att man kunde "välkomna" motgångarna bättre... :-S!

Onsdag

Jag hämtar cykeln hos Mats, och den är i perfekt skick! Tack Mats, du är en ängel! Nu har vi i alla fall två cyklar. Men, jag behöver verkligen min bil. Jag jobbar ju ute i skogen! Ja, det är ju där oftast anstalter ligger. Desutom så är det ju skönt med bil, när man ska handla hem maten. Och, jag vill ju kunna ta mig till stugan, när andan faller på.

Flera personer har sagt till mig att köpa växellådsolja. Så jag begav mig till OK, men de hade ingen växellådsolja till min bil. Nej, det är tydligen en speciell olja till min Mercedes. Har ringt Mekonomen, som har den för härliga dryga fyra hundra kronor. Så det blir morgondagens uppgift. OCH, fungerar det, så kommer jag ju billigt undan, och kan köra bil  till jobbet i helgen!

Så, med lite tur nu, så kanske vi snart kan bli med bil, ha två cyklar, och få tillbaka det gamla livet snart. Det finns ju en mening med allt som händer, sägs det. Får jag nu flyt igen, så går kanske även bostadsbytet igenom, som är på gång. Det kanske finns en GUD ändå??

Ha det gott!

//Magda